Man lär sig alltid nya saker!

Jag försöker alltid läsa så mycket som jag kan komma över när det gäller kroppsmodifiering och under året har man samlat på sig några hyllmetrar med kroppskonstrelaterat material, tro det eller ej; det har getts ut en hel del vettiga böcker om det men även en hel del skit!

När man har hållit på det tillräcklig länge så kan man oftast bara genom att läsa en text förstå om det de beskriver låter som en bra eller dålig ide och vad som kanske är dess fördelar och nackdelar

Nyligen så läste jag en intressant utlägg och sk Napes(nackpiercing) det är en relativ gammal piercing, dess "uppfinnare" anses vara Alan oversby, en engelsk piercare som jag faktiskt för många år sedan hade glädje att få träffa.
I gamla beskrivningar av en nape kan den ibland kallas just Oversby, en del typer av piercing har döpts efter de som ansetts ha "uppfunnit" dem, andra har fått namnet efter de första som gjort dem på sig själva :)
i artikeln så gav de förslag hur man skulle kunna gå tillväga för att få bättre placeringar på napes och andra surfacepiercing, tack vare att tekniken har utvecklats och man använder mer verktyg än man hade tillgänglig för tio års sedan; piercinginformation på tex nätet uppdateras sällan utan är många gånger kopior på kopior på den information som dök upp i början på 90-talet... som samtidigt är snart 20 år gammal.
så nu ska man testa lite nya saker igen :)

skalpelltöjning- för en friskare öronsnibb

Nyligen så började jag töja mina öron igen, iom det så tänkte jag passa på att öka mitt ena hål via en sk skalpelltöjning, där man istället skär ett litet hack i kanten av hålet för därmed skapa mera utrymme för att töja med och minska trycket på hålet i helhet, mitt ena hål är skalpellerat sedan gammalt, något jag gjorde redan 1998 och det har varit en intressant sak att jämföra öronen då det andra hålet har bara varit töjt på konventionellt sätt(om än av vi faktiskt började med en 4mm piercingstav när vi gjorde den)

Överlag så har det örat som skalpellerats varit friskare och haft en fylligare snibb; den har även varit lättare att töja än den som blivit piercad och sedan töjd så jag kan nu passa på att jämna till mina snibbar lite

att skära ett större hål är inget nytt, det har gjorts i århundranden, i de flesta kulturer där man praktiserat bruket av töjda öronsnibbar så börjar man med större hål och ofta att man skär ett hål relativt högt upp i snibben; ett vanligt bekymmer vid töjningar är att man börjar använda ett redan existerande hål som är mera centrerat i öronsnibben, vanligen beror det på att man exempelvis inte tänkte töja så stort från början eller man huvudsakligen haft ringar som smycken.

så jag kommer uppdatera allteftersom det fortskrider med mitt öronprojekt :)

Insamling till faktum avslutad!

under början av december så lät jag intäkterna från min tatuering för hand gå till tidningen faktum, glatt nog så fanns det flera entusiastiska personer som hoppade på tillfället att dels få en tatuering, testa att göra den för hand samt att pengarna gick till en bra sak!
totalt så drog vi in 6800:- vilket kommer gå oavkortat till tidningens faktums arbete, jag står själv för moms/skattedelen som måste betalas för inkomsterna
(skattemyndigheterna måste ha sin beskärda del)

Jag tackar för de som ställt upp och hoppas att i jultider så kommer man må lite bättre med vetskapen att man stöttat Faktums arbete, både i tidskriftens arbete med att belysa saker som många i samhället inte vill låtsas om och att hjälpa folk att hjälpa sig själva genom försäljningen av tidningen Faktum. hälften av försäljnings-kostnaden kommer till nämligen gatuförsäljaren tillgodo, något som kan vara det första steget på att komma lite närmare att ordna upp sin tillvaro, om inte annat att man kan äta för dagen.

Tidningen Faktum kan man läsa mera om på http://www.faktum.nu/

Experiment no1- töjning med silikontunnlar

Silikontunneln är en av de bättre metoderna att töja med, men jag själv saknar egen personlig erfarenhet av metod, då den dök upp långt senare.
så i ett försök att klarlägga hur metoden fungerar så bestämde jag för att töja lite; silikon som metod är något som många klantar sig med och får lätt skador som kan vara svåra att korrigera i efterhand.

först ska jag börja med att säga att den här typen av experiment är något som man inte ska ägna sig åt hursomhelst; det kan ge svårläkta skador och ge långvariga obehag, man bör inte testa liknande saker om man inte är van och har erfarenhet av piercing.

Först så ville jag testa hur de känns att töja för mycket, hur det känns och vilka skador som uppstod. silikontunneln är något som många frestas att "fuska" med då man kan ta en allt för stor tunnel, klämma i den och sedan låta den töja upp den allteftersom.

Metoden i teorin låter sund men i praktiken så är metoden mycket dåligt, den leder oftast till stora skador och ärrbildningar, något som gör att vidare töjningar kan bli mera problematiskt.
kort sagt; jag satte i ett par tunnlar i mina öron som var 6mm för stora, det uppstod ett lätt brännande obehag som sved en del, men det var helt uthärdligt och kändes lite som när man töjt med andra metoder, efter en halv dag så var det något värre men inte speciellt farligt.
efter nästan två dygn så sprack huden i bägge öronen, det intressant med det att när detta sker började det göra mindre ont vilket gör det hela förrädiskt, sprickan som uppstod i bägge öronen gör att huden där dras isär och minskar trycket i merparten av örat, anledningen varför jag upptäckte det var helt enkelt för jag visste att det skulle dyka upp och letade efter tecknen på skador, annars vore det lätt att missa det tills det riktigt börjar bråka.

När en sådan skada uppstår av det här slaget kan det bli stora problem; sitter den på töjningens ytterdel så leder det lätt till en sk thinspot, hacket kan vara några mm djupt och yttersidan är på många inte så tjock, har man riktigt otur kan öronsnibben faktiskt spricka helt, något som skett med flera personer som jag kommit i kontakt med.
Det andra bekymret är att silikonet är ett material som sluter väldigt tätt mot huden, får man småsår eller liknande är det lätt att man den fuktiga och syrefattiga miljön ökar infektionschansen rejält, jag har själv hjälp folk som fått lillfingernagel stora områden som varit ett öppet köttig sår på hålets insida, någon man absolut inte vill vara med om i onödan.

Om man tror att hålet gått sönder; plocka omedelbart ur tunneln och låt hålet vila, även ganska kraftiga skador kan då självläka, försök inte låta smycket sitta kvar, det förvärrar det hela, många gånger så läker det snabbare att byta ner storlek och låta det läka för att sedan töja upp det igen än att man försöker hålla kvar pluggen i den nuvarande storleken och läka med smycket i, undvik att gnugga/massera hålet om annat än mycket försiktigt, bepathen är en bra salva för att hjälpa huden att bli frisk igen. vävnaden är troligen mycket ansträngt, om man gnuggar/masserar mycket kan hålet faktiskt skada ännu mera, ibland har man hört att man kan massera sina öronsnibbar tjockare; det är generellt sett bara en tillfällig sak då det mest beror på att vävnaden svullnar upp av exempelvis en ökad blodgenomströmning, det kan vara värt att testa och gör vävnaden ibland friskare men man ska inte förvänta sig att det blir så mycket tjockare.

En glad nyhet var att det inte tycktes visa några tendenser till sk blowout, när hålet insidan har pressat ut och börjat "vränga" sig, man får gärna som en liten hudkant på baksidan eller framsidan(beroende från vilket hål man pressade in det tjockare smycket) en blowout kan bli ganska stor, ibland större än själva öronsnibben, ofarligt som detta är så är det något som är föga smickrande och kräver oftast att man skär bort det för att bli kvitt den.

en hård plugg pressa in från ena sidan; om det sker med för mycket våld så kan huden lossna från sina fästen och pressas ut av trycket, med vidare tryck och töjning så tenderar den lösa huden att fortsätta växa och skapa ett articifiellt hudveck.
varför det inte uppstår så lätt med en silikontunnel är att trycket kommer inifrån-utåt och att trycket sprids ut på ett snällare sätt(den medger att kroppen till en viss del kan klämma ihop smycket istället för att bilda en hård yta som kroppen skadas mot.

Hur ska det kännas när man töjer? efter det hade läkt upp bra så började jag om från början som man ska, så jag kan ge följande grundläggande råd:

1: se till att du verkligen ha rätt storlek, silikontunnlar varierar i storlek och kan göra konstiga hopp som är allt för stora att töja med, man ska helst bara töja 1mm(om man är under 10mm) och 2mm(om man är över 10mm) per gång, hur lång tid det ska gå mellan gångerna är dock individuellt.

2: när man just sätt i en tunnel så kommer det spänna lite; det kan bränna och sticka lite, obehaget ska dock lägga sig ganska fort; är det fortfarande jobbigt efter en timme så är det nog inte dags att töja än, byt ner till storleken du hade innan och vänta ett par dagar.

3: håll uppsikt efter skador som kan uppstå på hålets insida; när man använder silikon så kommer det inte alltid med en gång utan det kan ta ett par dagar, torka gärna av materialet ordentligt och "lufta" hålet; silikon andas inte och när det sitter i tätt och nära kontakt med kroppen kan huden bli uppmjukad då den inte riktigt kan andas, det är lättare då för att tex en bakterietillväxt att tränga igenom skinnet och åstadkomma en inflammation.
man behöver inte ta ur tunneln, fördelen med den är att den är mjuk och man kan helt enkelt vika kanterna så man ser insidan, för att rengöra kan man använda en tops, vill man smörja in den med något kan jag rekommendera bepathen, något som många har tidigare kommit i kontakt med i samband med tatuering.

Silikontunnlar vid töjning? Bra om man gör rätt, sämre än det mesta ifall man gör fel

Om man töjer så finns det många olika sätt och metoder, en del bra, andra dåliga; en tumregel är att man kan inte töja snabbare än kroppen öppnar sig, ett princip som många missar helt när man töjer.

Kroppen är inte stereotypisk; även på samma person så kan en del hål töjas lätt, andra gå mycket segare, när man läser många "manualer" kan det gärna framgå att man kan töja si eller så mycket per gång; istället måste man lära sig känna efter själv, det är bara riktlinjer hur mycket som kanske är lämpligt vid en töjning.

Silikontunnel har två av de bättre egenskaperna man är ute efter vid en töjning, låg vikt och ett hudvänligt material, smycket skapar en ganska jämn töjning, vid ett smycke som väger mer tenderar töjningen bli mera ojämn, vissa områden tenderas att tunnas ut, då töjningen följer tyngdlagen, oftast blir botten mycket tunnare och snibbarna uppåt blir snabbt tjockare.

Silikon är frestande enkelt att försöka "fuska" med; då principen är att den är mjuk och töjer ut sig när det finns utrymme så kan det vara lockade att sätta i en som är flera storlekar större så det sedan kan töja ut det, iden är i teorin bra men i praktiken mycket dålig, silikonet tenderar att inte andas och blir det mycket tight så kan huden inte längre ventilera sig och blir fuktigt, man kan då får problemet att huden i sin uppluckrade form kan delvis spricka men den största faran är en bakterietillväxt, delar av insidan av hålet kan bli infekterade och svullna upp, det enda raka är då att byta ner storlek och hoppas på det bästa.

Silikon har ibland fått lite dåligt rykte av den anledningen, men en korrekt användning av ett silikonsmycke av bra kvalite gör oftast töjningen till en enkel affär, det är mycket bättre än exempelvis de sk "töjspiralerna" för de sitter mera på plats och riskerar inte att flytta sig av misstag, den andra nackdelen med en sk töjspiral är att den ökar frekvensen med sk blowouts, när hålet vrängs ut och in, eftersom den alltid lär hålet att pressas åt ett eller annat håll, en töjtunnel töjer ju mera jämnt åt alla hål och pressar mera utåt än åt sidorna

Stöd till Faktum, det är inte alla som kommer ha en glad jul

Tidningen Faktum(http://www.faktum.nu/) driver en beundransvärd verksamhet i göteborg/malmö för de mest utsatta i vårat samhälle; de hemlösa och utslagna individerna, nu i juletider så kan man inte låta bli att tänka lite extra på att många inte kommer ha en speciellt "god jul" eller julefrid i huset, man kanske inte ens har tak över huvudet eller någon att fira helgerna med.

Som ett sätt att stödja faktums eget arbete med att få folk att hjälpa sig själva så tänkte jag göra en välgärning i de första veckorna i december, alla vinster från min tatueringsdel(inte Cajas) kommer att ges till Faktum, vi börjar att köra med det från och med 1 december till 14 december.

det kommer vara ett bra tillfälle om man vill testa att bli tatuerad för hand, samtidigt som man faktiskt stödjer en bra sak som får folk att klara sig själva; Faktum bedriver först och främst ett självhjälpsarbete vilket i långa loppet leder till att man kanske kan komma på fötter igen, den belyser även sådana som andra tidningar inte vill/kan lyfta fram.
Alla storlekar på tatueringar är välkomna, vill man göra bara en liten sak så fungerar det med, det viktigaste är att få in en del pengar som vi senare kan skänka direkt till Faktum.
Jag hjälper gärna till att hitta något bra motiv, jag älskar gör organiska former och "primitiva" mönster men även lite allt möjligt är skojig att göra, lämpar sig dock motivet inte för handtatuering så kommer jag säga det; ingen anledning att göra något som folk blir missnöjda med, även om det är för en bra sak.

Jag själv har alltid tyck att om man tycker att världen är fel, så får man själv göra något åt detta, det hjälper inte att bara att gnälla på det, så det här är ett sätt för mig att kunna ge till de som inte har det så glatt och hålla igång en bra organisations arbete, så man får hoppas att mer än en nappar på det, oavsett så kommer jag själv att donera pengar till Faktum, får bara se om det är flera som vill hänga på :)

"rengöringsmedel" för piercing/tatuering? inte alltid så enkelt eller "rent"

Varenda studio ska sälja sina egna rengörinsprodukter; sorgligt nog har det lett till att en hel del "skit" med bristande resultat eller orenhet har dykt upp, på den senaste tiden har natriumkloridlösning blivit den nya "grejen" från USA, intressant nog så är det vad man själv rekommenderat för rengöring av de flesta piercings i över tio år!

själv har jag längre rekommenderats mycket av det svenska apotekets produkter, de är vältestade för funktioner, håller hygienkraven och är oftast prisvärda, men tanken har legat att hålla några bra produkter i lager för kunder, så man slipper springa iväg till apoteket. däremot så ville jag inte använda något "medel" som säljs som rengöring för piercing som varken är testat eller till för piercingsår.

Först testade jag något som kallades prontosan, en sårrengöringsgel som är till för sårhåligheter i kroppen, som rengöringsmedel är det underbart, utan tvivel det bästa jag testat eller hört talas om, problemet är prislappen, även om man köper den från en grossist så är priset väldigt högt och återförsäljningspriset blev lite för högt.

Ett krav är även att medlet ska "hålla" sig bra; så snart man öppnar en förpackning så börjar medlet bli dålig, luft ventileras in och kan smutsa ner medlet, syret bryter många gånger ner och påverkar medlets funktioner, i vanliga fall för något som är lindrig så håller sig bara en öppnat behållare bra i en vecka, om det är starkare rengöringsmedel kanske en månad, sedan ska den kastas då man inte längre kan lite på att den är tillräckligt ren; prontosan håller i 8 veckor, så den höll kraven det mer.

Ett franskt företag som höll alla kraven är ett Medical body art, jag har testat deras produkter och de fungerar tillfredsställande; de har även merparten av sina produkter på tryckbehållare vilket gör att de håller sig bra under lång tid; de ventilerar inte in luft under användning.

Produkterna är även kontrollerade och godkända enligt internationell standard, något som 90% av alla produkter som säljs på marknaden, priset är helt humant det med, speciellt deras antibakteriella spray för bråkiga piercing är guld värd som ett billigt alternativ för antibiotika behandling(man bör aldrig äta antibiotika i överflöd)
om man vill läsa mer om företaget så kan man göra det själv på http://www.medicalbodyart.com/

så från skrivande stund så kan man få tag i denna excellenta produktlinje hos oss på edskroppskonst :)

Trött på hyckleriet, man kan inte både ha kakan och äta upp den

Inom piercing branchen så har det skett en ökad mediaexponering där man utmålar sig som "säker, seriös, kunnig och hygienisk" man lovar guld och gröna skogar så länge kunderna kommer och handlar av en.

sanningen är helt annan i verkligheten; säkerhet kommer i andra hand för pengaintresset, man föregår inte med gott exempel utan snarare sätter ribban extremt långt för alla andra att följa; ifall man ska vara förebilder så måste man hålla sin egen standard i alla lägen och inte göra undantag vid varje tillfälle som det kan vara fördelaktigt

mitt största irritation är att när man ylar över att tatuerare och piercare jobbar under ohygieniska förhållande och kräver i tidningar att man ska ha ökad kontroll och åldergränser så säljer man i nästa stund arbetsmaterial till samma personer som man just förbannat sig över, om man tillgodogör folk materialet så de kan pierca/tatuera, är man då riktigt förvånad över att folk fortsätter att göra det? om man inte är helt naiv och säger att folk får göra vad dom vill med utrustning och man bara säljer dem till folk; då kan man sluta hyckla med att man ska hårdare kontroll, straff och gud vete vad.

Nyligen fick jag in två personer som piercat sig på samma fest; tidigare på dagen hade de handlat allt de behövde på en av göteborgs större piercingstudios, inklusive nålar för man hade en kompis som kunde pierca; efter ha kokat smycken, eldat på dom och sedan tvättat dem med hudrengöringsmedel så hamnade två smycken på plats, smyckena fick inte lätt plats så man fick bända upp dem, det var så de kom i kontakt med mig, då man behövde få hjälp med att få ett anpassad smycke

de tyckte själva att det var mysko att man sålde nålar till dem, men det var inga större problem när man blinkade lite med ögat.
Att man piercar sig själva kan man inte moralisera över; vad folk gör med sin egen kropp är mer eller mindre sin egen ensak, däremot att sälja utrustning till folk som inte har kapacitet till att göra det med fullgod hygien, skicklighet och under rätt omständigheter(fylla är aldrig ett bra tillfälle, för varken piercing eller tatuering) tål att sägas att det var mer än två nålar som såldes med.

min åsikt är bara det här; endera sälj utrustning öppet och inte försöka få det låta bättre än vad det är eller höj ribban till det man utlovar att man står för!

skräpmaterial? nej tack!

Billiga smycken i all sin ära; det har blivit ett mera ökande problem med smycken som säljs är rena skräpet; egentligen är det en logisk följd av marknaden ointresse att hålla standarden uppe utan snarare man försöker minimera utgifter/maximera inkomster och att företagen försöker konkurrera med varandra med lägre priser; efter en viss gräns kan man inte längre hålla samma kvalite och måste då minska på den för att kunna hålla en hyfsad vinst uppe, man kanske inte helt ska skylla på försäljarna utan även köparna som gärna följer devisen att desto billigare desto bättre!

När smycken med hög kvalitet inte längre säljer så slutar de att tillverkas; det enda som kvarstår är då det billiga skräpet från tillverkare utan skrupler.

nyligen plockade jag ur ett svart smycke ur en stackars kund som inte höll kvaliten, piercingen var fylld med något som liknande en svart "smörja" då den svarta färgen bröts ner och löstes upp; det större problemet var att metallen under var definitivt inget att hurra för; den var skrovlig(för att troligen ge bättre fäste åt lacken) och definitivt inte av en sådan material som den borde bestå utav; hela området hade svullnad upp av en kontaktallergi, att ringen kändes sträv som sandpapper hjälpte inte heller till, förhoppningsvis hjälpte smyckesbytet och en behandling med hydrokortison för att få det normalt igen.

När man köper piercingsmycke så får man oftast det man betalar för; om det är riktigt billigt så finns det oftast en anledning till det; kvaliten kan sällan upprätthållas med en låg prisnivå så man har oftast fått pruta på ett eller annat sätt med dess tillverkning, fånigaste är att oftast så skiljer det sig kanske med ett par tjugor på den bästa/sämsta kvaliten; i det långa loppet så kostar det oftast det billiga mer, då man endera får köpa nya hela tiden för de går sönder eller att man måste göra sig kvitt dem då kroppen inte klarar av dem

Running the gauntlet, intressant bok om historien bakom piercingkulturen

Man kan säga mycket om piercing, men hur snabbt det utvecklades är intressant att se, sorgligt nog är alla förändring inte goda; mediaexploatering gör saker och ting lite för mycket "chic" och när självglorifiering ersätter prestationerna så blir det rent utsagt fånig.

men men, nyligen släpptes av en memoar av Jim ward, en av de stora skaparna av modern piercingkultur och satte en ny standard hur det skulle gå tillväga när man gjorde hål i folk, boken är läsvärd för bara texten men den är även fullspäckad med unik bildmaterial, samlade av jim ward sedan 70-talet, det är mycket intressant att se hur "primitiva" en del av de verktyg som folk använde på 70 och 80-talet

så om man har ett genuint intresse av kroppsutsmyckning så bör man verkligen kolla in den, för en kostnad på ca 320kr så är den definitivt värd att köpa :)

långtidsverkan av piercing? någon som aldrig lyfts fram

Något som sällan belyses är den långtidsverkan och förändring på kroppen som många piercings har, man läser mycket om läkningstider och liknande men sällan om hur det är att ha en piercing i åratal, hur den kommer fungera med anatomin? ger den skador osv

efter ha levt med piercing nu i nästan två årtionden så har man både en ganska stor egen erfarenhet av hur ens kropp har reagerat på ha metall i sig, att arbetat i branchen i över 15 år drar ju även det sitt strå till stacken.

Några praktexempel:

Läppiercing: efter att haft hål i läppen så kan jag säga att det har lett till en förtunning av väggen, när man känner efter så har det blivit mera "mjukvävnad" och mindre muskelvävnad, jag kanske kan säga att uppemot 25% har försvunnit just där piercingen sitter och det är en mycket mjukare vävnad än de omkringliggande området, trycker man med tungan mot det så kan man klämma ut smycket till drygt 2/3.

Öronbrosket kant: för många år sedan så hade jag två ringar i överkanten av örat, det var lite tjockare varianter men inget överdrivet sådant(2.4mm) själva hålen har i dagsläget läkt ihop till stor del, men där ringarna vilade på öronkanten så löstes brosket upp och fick en "spricka" inuti örat, det har lett till att örat fått ett veck i överkanten där man kan se att det blivit ett brott på broskkanten, det är inget som är farligt men det kanske inte är önskvärt heller, överkanten av örat är många gånger en förvånande bråkigt piercing med mycket komplikationer

Dermal anchors/skindivers: det nya "inne" grejen är egentligen bara en nya variantern av en gammal teknik; det som skiljer sig från tidigare praxis är hur man sätter in dem, som många har märkt dock så är dermal anchor något som i många fall kanske snarare borde räknas som en "tillfällig" piercing, följer man upp dem under en flerårsperiod så märker man att mer än ett fåtal har tenderat att stötas ut ur kroppen; detta är tråkigt nog en naturlig sak för kroppen att göra och inte så mycket med läkning att göra. Dermal och speciell varianten skindiver är mycket lätta att störa om man stöter i dem hårt; plattan under huden är ganska tunn och kan skada håligheten som den vilar i med efterföljande bekymmer ifall den utsätts för slitage, den kan i värsta fall lossna från de vävnadsfästen som den i normala fall sitter i och sedan inte läka fast igen, de kan leda till en oönskad rörlighet som med tiden gärna leder till att en del av smycket kommer upp genom hudytan och måste tas bort

bara några enkla exempel på långtidsverkan efter piercings, alla effekter jag beskrivit har kommit efter flera års "bruk" och är generellt sett helt separerade från de initiala läkningen

Tips no1# att ta ur smycken och koka det under läkningen är INTE bra!

Nyligen så fick jag en fråga om man ska ta ur smycket ur en piercing och koka det under läkningen för att göra rent det; rakt upp och ner så låter det som en vettig ide men i praktiken är den värdelös tom skadlig för läkningen

Om man bryter ner frågan i några enkla svar så skulle de stora anledningarna se ut så här:

1: att göra smycket rent gör inte hålet renare för fem öre, om man tar ut smycket ur ett smutsigt hål, tvättar det helt rent och sätter tillbaks det så var det ett par ögonblick senare nästa lika smutsigt igen, att smycket blev tillfälligt rent gör ingen skillnad för läkningen om det inte har fastnat massa smuts på smycket som inte lätt lossnar, det i sin tur är oftast tecken på att det inte vore ett lämpligt läkningssmycke till att börja med, läkningssmycken ska vara släta utan håligheter, skarvar och skavanker

2: att ta i och ur en oläkt piercing tenderar lätt att skada hålet, även när man är försiktig, speciellt gängade smycken kan med sin gängning riva upp insidan när man tar in/ut det, låter man även hålet vara tomt under tiden man kokar smycket så kommer det definitivt att dra ihop sig, vilket gör att såret skadas när man sätter tillbaks det

3: vanligaste anledningen för infektioner är handkontakt, om man inte använder handskar alternativt har rigorös handrengöring så kommer smycket troligen bli smutsigt när man hanterar och därmed i sig själv vara en källa för infektioner.

4: smycken kan vara värmekänsliga, speciellt om de ligger på botten av kastrullen som är bra mycket varmare än vattnet, visa metaller kan börja oxidera i kontakt med andra metaller som tex den i en kastrull, man kan få exempelvis både smycken att missfärga, tappa delar eller utlösa allergiska reaktioner när de sätts tillbaks smyckena.

5: kokning är inte en effektivt metod för rengöring om man nu ska sterilisera ett smycke, det är något som jag försökt pränta in i folk när de vill själva göra hål eller tatuera sina kompisar, så snabbt man återanvänder eller ska förbereda föremål som levereras osterila så behöver man någon form av autoklav, kokningen dödar inte de mer ihärdiga varianterna av tex hepatit-b(gulsot)

så koka inte smycket, det gör ringa nytta

glatt när man får uppskattning för sitt arbete

för ett tag sedan fick jag ett email som värmde själen, det var från en av mina kunder och bloggläsare som skickade till med, för göra det enkelt så klistrar jag in det utan några namn så man kan läsa det själv.

"Tjenare! Jag hittade inget kommentarsfält på din blogg eller hemsida så jag mailar istället!
Jag ville egentligen bara ge dig en eloge för hur duktig piercare, även informatör angående kroppskonst, som du är! Jag gjorde för 2-3 månader sen tre piercingar i örat och de läker inte för fem öre. Men jag har bara mig själv att skylla, jag gjorde det hos en frisör med pistol. Hon tvättade inte händerna, de var fulla med smuts - synlig smuts. Jag är riktigt bitter över detta, men det är ju egentligen mitt fel bara!
Du gjorde min tung piercing i december 2009 och det är min enda (av 7 piercingar) som det verkligen gått riktigt, riktigt bra med!
Alla andra har jag haft något eller några små komplikationer med, men inte tungan. Och du är den enda piercaren som faktiskt pratat med mig om just själva piercingen innan.

Hatten av för dig och din fru och eran fantastiska salong! Vilket underbart jobb ni gör. Just nu är jag som sagt bitter på allt vad piercingar heter pga mitt öra, men att det finns så seriösa salonger som eran gör mig ändå så glad!

Ska jag (mot förmodan)pierca mig igen, eller om mina vänner ska göra det, då ska det vara på Ed's kroppskonst!
Lär ju bara bästa i staden!

Ha det bra!"

sådant får det att få en liten tår i ögat av glädje :)

experiment med tatueringsverktyg

som många vet har jag under flera år tatuerat för hand, med ett flertal olika metoder, i slutändan så fastnade jag för en teknik där man håller nålarna i ett verktyg och "sticker" i huden, det används mycket i thailand och i japan, så metoden har en lång tradition, av en slump så är det även den metod man började tatuera med i europa under 1700-talet, efter den ökade kontakten med stilla havets tatueringskulturer.

dock har metoden en stor nackdel, nämligen att det är ganska ansträngande när man ska färglägga större ytor; linjer och dotworks går lekande lätt, att fylla i ett område får gärna handen att börja krampa efter en stund.

finurlig som man är så designade jag upp ett nytt verktyg vid tatuering; specifik till för att minska utmattningen i samband med ifyllnad av solida ytor.

även om det kan liknande en verktyg som används för Tau-tau, den polynesiska metoden, så används det inte på det viset, man använder en helt annat typ av teknik för att lägga i färgen, utan att tvinga mig att vara upptagen med bägge händerna för att arbeta(en hand på verktyget och en på "knackaren")
den var mycket effektiv att använda, redan efter ett par försök fick jag in den nya tekniken, vilket iofs bara var en anpassning av den tidigare tekniken jag använt, färgen gick nästan in bättre, om något för det var enklare att flytta nålen minimalt mellan varje stick, resultatet då blev en tätare färgyta.

sedan är handtaget lätt att göra sig kvitt och kostar i princip ingenting, att göra ett är en minuts arbete, så hygienen är lätt att hålla. tau-tau verktygen brukar återanvända, många av dem är svåra att göra rena vilket kan leda till oönskade hälsorisker.

men men, alltid roligt att uppfinna nya saker som funkar :)

Generationer av kunder :)

Man märker att man hållit på med det man gör under lång tid när man får in den andra generationen av kunder; när folk som man piercat för 10-15 år sedan börjar komma in med sina barn när de börjar nå en ålder när sådant blir aktuellt

Ännu mera glädjande är att folk reser långa sträckor för att komma till studion, många har flyttat under tiden men man tycker att åka 25-50mil är inga problem om man ska låta sina barn göra hål i kroppen, en fjäder i hatten för föräldrar som bryr sig så mycket och tar sig tiden att komma med.

sedan så kan ju barnen glädjande nog få hjälp med att ta hand om piercingen senare; föräldrarna själva har ju egen erfarenhet om piercings och hur man ska ta hand om dem, så det fungerar generellt sett bra för de flesta.

får se om man håller på tillräckligt länge för en tredje generation av kunder; det är ju inte helt omöjligt.

Gamla mönster i nya former

Något som alltid legat mig varmt om hjärtat är tatueringar som varit inspirerade av fornordiska mönster och förlagor, under 90-talet fick den typen av tatuering sorgligt nog en liten solkig stämpel som ett tecken på främlingsfientlighet, bla förbjöds över ett dussin symboler med nordisk anknytnig.

Speciellt mytologin är en inspirationskälla, gudar och hjältar, monster och jättar, det finns en rik bakgrund att ta motiv ifrån, likaså alla fynd som man från den tiden.
många gånger när jag ritar upp och sedan utför motiven så gör jag dem medvetet "grovhuggna" och medvetet lite kantiga, för att skapa rätt känsla hos motivet,

Odjurshuvudet ovan är hämtat från en sängstolpe som man fann välbevarad i en vikingagrav utanför oseberg i norge, det är ganska likt det orginalet med dess linjer och ornametik

Nästa projekt är en serie bilder från mytologin, både odin motiv, men även Tor och sigurd fafnirsbane kommer figurera, en del av motiven kommer från ragnarök, andra inspireras av viktiga händelser inom nordisk mytologi

Boktips!"

Jag läser en hel del, både för att jag tycker det är roligt, men även för att vidareutbilda mig i alla de ämnen som jag håller på med, både böcker om piercings eller tatueringar är något som man gärna kollar igenom, ibland slinker det igenom ett guldkorn eller två.

En del böcker läser jag dock för inspiration, en av de som jag fann intresse för nyligen är Lars krutags "Kalinga Tattoo: Ancient & Modern Expressions of the Tribal: Ancient and Modern Expressions of the Tribal (Body Art Tattooing) som belyser en tatueringskultur som hamnat lite i skymundan för den legat inklämt mellan två andra starka källor, nämligen Borneo och det polynesiska arvet.

boken är klart läsvärd, om än lite dyr; kapitlen är uppdelade i systematisk ordning om historien bakom den filipinska tatueringskulturen, motiv som använts, krigarkulturen som den spelat en viktig roll inom, de sista gamla tatuerarna samt en nystart på den filipinska traditionella tatueringskonsten med the four waves tribe, där man glädjande nog har andats liv i ett kulturarv som annars hade dött ut helt.

så köp den gärna, den är värd pengar, både för texten men även för de mycket vackra bilderna och fotomaterial som är genomgående i boken

Ibland är man nog bara för hård mot branchen

Som titeln sa, ibland är jag nog helt enkelt lite för hård mot folk som jobbar med tatueringar/piercings; i mångt och mycket så bryr jag mig lite vad andra håller på med då det sker på deras huvuden och var och en måste stå för sina handlingar, både som kund och som yrkesman.

Men däremot har jag svårt för hyckleri; där man i teorin säger det politiskt korrekta att säga, i praktiken så sker något helt annat, det blir helt enkelt fel och gör lätt att det faktiskt dåligt rykte åt branchen i helhet; om inte de "bästa" är speciellt bra nog, vad säger det om yrkesskickligheten?

Men man kan kanske inte kräva för mycket, alla försöker profilera sig och tjäna pengar på galenskaperna så det är bara naturligt att man försöker framhäva sig så mycket som möjligt, även om man måste böja/töja lite på sanning och fakta.

Själv tycker jag att om man håller sig till fakta och sanningen så kan man stå för det man håller på med; så snabbt man börja leka med gränserna så är det lätt att man börjar rättfärdiga det ena eller andra undantaget så är man inne på en trist bana.

Tror nog mest att jag ska satsa på mig och mina kunder och faktiskt låta de andra barnen i sandlådan leka som de vill, om man vill ha bigger-than-life attityden så låt dem hållas med det, det som man sår får man skörda som ordspråket heter.

Gud vad man blir grinig!

Nyligen så slogs mina låga förväntningar än mer med häpnad än jag trodde vore möjligt, när en tatuerare som är ökänd för sina dåliga tatueringar och allt annat än acceptabla hygien ylade i media att man måste "sätta åt oseriösa hemmakörare" för guds skull! två av mina kunder fick ta antibiotika kurer för att bli av med stora infektioner som täckt hela tatueringen, andra har fått extremt dåligt utförda tatueringar för personen ifråga inte var "intresserad" av den typen av motiv

man bara suckar och slår sig för pannan, det verkar som det primära nuförtiden inte är att vara bra utan säga att man är bra så får det räcka, det känns som om det vore likt mer nazi-tysklands propagandakampanjer; att folk ska indoktrineras till den milda grad att man inte ifrågasätter; media ljuger ju aldrig eller är vinklad till någons fördel?

ibland säger man att det var bättre förr, i den här branchen är det faktiskt sant; för mindre än tio år sedan hade man en ansvarskänsla för det man höll på med; nu verkar det som det faller mer och mer bort till förmån för profitintresset, där kunden blir mer sekundärt, allt ska kosta mindre, både vid färger, smycken och allt annat material för att vinstmarginalen ska bli optimal, istället för att använda det som är bäst som använder man det som är enklast/billigast.

Men men, man får se hur alla tokiga saker lägger sig, det känns mest som ett storm i ett vattenglas; man är mest intresserad att lyfta fram sig själv i bättre dager än att verkligen hjälpa till att höja standarden :/

färgkontaminering vid tatuering

Ibland när folk arbetar med tatuerar häppnas man över vilka grundläggande misstag en del personer lyckas göra, som bilden ovan kan visa

Tatueringen skulle vara gjord i helvit, någon som har ökat lite i popularitet sedan flera tatueringsartiklar gjorts om det, resultat blev dock inte vad bäraren hade tänkt sig, istället ser man en del vita områden men andra tyckts ha missfärgats med någon grön/gråaktig nyans.
troligen kommer det från att de nålar/tuber som används inte tillräckligt gjorts rena efter de används innan de steriliserats om för återanvändning; även mycket små mängder färg man åstadkomma fula missfärgningar i en tatuering, färgen vid tatuering är pigmentstark, bara små fragment som torkat fast kan bli ett problem när vätska kommer till och den löser sig igen

Problemet är fånigt enkelt att undvika, endera att man noggrant rengör ståltuber/nålar man använder igen med tex ett ultraljudsbad innan det hamnar i autoklaven samt att man kollar förpackningarna efteråt; om det varit färgrester kvar har det ofta färgat sig på insidan av sterilförpackningen.

Alternativet är att man använder engångstuber som inte återanvänds; dock är de inte så populära och har sina nackdelar till att använda vid tatuering, det vore dock det optimala om än inte nödvändigt; att korrekt rengöra och sterilisera utrustningen igen gör chanserna för ett liknande problem osannolikt

Festivalpiercing- här för att stanna

Nu har sommarens festivaler dragit igång igen, med dem så dyker problemet upp med piercings/tatueringar som blir utförda under allt annat än optimala former, det är alltid svårt att sköta hygienen på en festival, både som utövare och som kund; tillgången till bra hygien, rinnande vatten och rena områden är bristfällig under de bästa omständigheter, i värsta fall obefintligt.

Tält exempelvis är ingen bra arbetsplats, ett tält "andas" och suger hela tiden upp damm från marken som sedan landar på ens utrustning, om man nu som yrkesutövare vill nödvändigtvis arbeta på en festival, så bör man tillverka en rullande "husvagns" studio som därmed tillåter en att arbeta under en minimum av hygien, med bättre tillgång för förvaring och rengöring under dagen.
(jepp det finns en pärla inne i hålen, gjord för en vecka sedan på en festival)
Som tatuering/piercing kund så är det svårt att hålla hygienen under en festival, att festa, rulla runt i gräset och sova på en lerig camping med ett öppet sår i kroppen är inte att rekommendera, det är allt för lätt att bekymmer som inte behövt uppstå uppstår, skötsel och eftervård är 90% av en lyckad piercing. något mindre problem är det med tatueringar, även om man bör undvika att ha den i solen, kunna få tag i bra salva att smörja den med samt tillgång till rent vatten för att kunna tvätta den.

Helt enkelt; hela konceptet är en dum ide som man helt kan klara sig undan; tatuering/piercing kan man göra efter festivalen som person, som yrkesman så hoppas jag verkligen inte att man behöver pengarna så desperat att man tvingas jobba under vilka förhållande som helst bara för att klara brödfödan, vore kanske dag att byta jobb då :)

Dotworks- inte bara i svart

Det är inte bara i svart och gråskalor dotworks gör sig vackert; även med färg så kan man göra vackra dotworkstatueringar, tatueringen ovan var tänkt som grå/svart men kunden ville hellre ha en mörkröd ton i den, så vi använde små svarta prickar som skuggningar vid löven och lite smådetaljer i den, slutresultat blev något som bägge var nöjda med

Folk i branchen försöker alltid göra saker "fel"

Nu menar jag inte att man piercar/tatuerar fel utan i bästa välmening försöker tackla ett ökande problem på ett ytterst naivt sätt.
under de senaste 4-5 har det skett en lavinartad ökning av folk som köper utrustningen som behövs och sedan sätt sig att arbeta under undermåliga former och dessutom att man arbetar "svart" vilket gör att man håller generellt låga priser.

Den vanliga etablerade branchen har känt av det en del, om inte annat börjat se de dåliga resultat som dessa personer levererar och ylar därför om förbud, restriktioner och regler från socialstyrelsen för att få bort dem på ett eller annat sätt

Problemet är det går inte att lagstifta bort fenomenet, man kommer enbart sätta käppar i hjulen på sådana som redan sköter sig; folk som redan sitter och arbetar bryr sig uppenbarligen inte så några regler kommer inte påverka dem, sedan är det ju inte något som direkt kommer prioriteras, så det blir en lag som sitter på pappret och inte mycket mera

Vill man försöka ta bort en del iallafall så ska man stänga FÖRSÄLJNINGEN av utrustning; det är lättillgängligheten som får folk att vilja försöka hålla på med det, både i amatörmässig och yrkesmässig förmåga, svenska försäljare och siter borde ta ett större ansvar och inte sälja så urskiljningslöst som man nuförtiden gör; den tonen vill man dock inte ta i mun då nästa alla större aktörer är numera även återfölsäljare och vill inte strypa en mycket lukrativ marknad.
Pengaintresset ligger högre än det moraliska intresset; plain and simple sorgligt nog, genom bara lite enkla metoder skulle man kunna kontrollera att personerna man säljer till är kapabla till att använda utrustningen på ett korrekt sätt.

Likaså kan man försöka öka den kontroll av import av utrustning till svergie samt via ställen som tradera, blocket och ebay, att man helt enkelt måste ha ett registrerat företag och företagsadress för att få köpa, visst det går att kringå men det skulle säkert ta bort 90% av alla som sitter hemma och kör på folk.

Sedan så är det nog mera att upplysa folk mer än något annat som gäller, varför man inte ska gå till någon som sitter hemma och arbetar utan autoklav eller varför det inte "bara" är att sticka hål i kroppen och sedan så läker det, att man helt enkelt får folk att välja att inte sätta sig hos en hemmafixare eller do-it-yourself som många håller på med, om ingen vill sätta hos de mera oseriösa så faller de bort ganska fort eller man börjar tom se ner på folk som arbetar så, som det är just nu så är det ganska coolt och ballt att utge sig för att kunna tatuera/pierca även när man inte kan det, det är en uppfattning som det behöver ändras en del på; om man har tandvärk så låter man inte sin kompis laga tänderna på dig, även om man har utrustningen, en liknande inställning behövs angående piercing/tatuering
mvh ed

Nystart på mina intressen

På senaste tiden så har jag fått ett liten nystart på mina intressen igen i och med det så har jag funderat på att förverkliga några ideer med studion som legat och pyrt, bland annat en utförsäljning av allt som jag verkligen inte tycker fungerar i smyckesväg.

under de 10 senaste åren har man sett en långsam urholkning på kvaliten bland smycken, istället för att försöka upprätthålla en bra standard har man holkat ur den för att kunna maximera vinsten.

Problem som knapp uppstod tidigare har blivit mycket vanligare, bland annat pga den ökade användandet av plast, silikon och gummi, material som i de flesta fall inte alls är speciellt lämpade att ha mot huden under längre perioder.

men även träpluggar har blivit ett problem, de stabiliseras inte längre på samma sätt som innan utan lackas oftast och sedan poleras till en glänsade yta, nackdelen är ju med tiden uppstår det sprickor i lacken som låter pluggen ventilera fukt, det kan då dra med sig lösligt material till ytan; många ädelträ är allergena, dvs att de kan utlösa allergier.

Bilden ovan visar just en sådan reaktion på ett par ebenholtz plugga, andra trä färgas för en mer önskat mönster; det är inte alltid att infärgningen är helt nyttigt eller helt stabil, med tiden kan det innebära problem.

med plast så är det oftast de skrikiga färgerna som kan bråka, speciellt silikon/latex tunnlar av dålig kvalite tenderar att "läcka" färg, man kan se det på den när de suttit länge i kroppen, de delar som legat mot huden har "bleknat" vilket innebär att färg brutits ned, vilket kan riskeras att tas upp av huden, speciellt då det gärna är tätt och fuktigt inuti hålet vilket skapar en perfekt förutsättning för kontaktallergi.

vi ska satsa på det med högre kvaliten och mera udda/unika, något som jag velat göra under lång tid men inte haft möjligheterna till.
så om någon månad eller så borde de flesta förändringar vara genomförda.

Lars krutak- tatuerings antropolog och fotograf

En av mina favoriter inom kroppskonstförfattarna är Lars krutak; en modern antropolog om som följer tatueringskulturer över hela världen; han har författat egna böcker och varit medskribent i andra, några titlar som man kan kolla upp är Tattooing Arts of Tribal Women, Kalinga Tattoo Ancient Expressions och Black Tattoo

Är man intresserad av lite mer historik och se levande tatueringskulturer kan man även se Tatto Hunter på Discovery channel, serien finns sorgligt nog inte att köpa än men man kan se avsnitt på Youtube om man vill det, det är en mycket intressant serie att följa, där man får se folkslag som tatueringar fortfarande är en viktigt social del och inte bara är en utsmyckning som det blivit i västvärlden, några av mina favorit folk för i världen finns representerade, båda Nagas från Burma och filipinska Kalinga, det visar både kulturen i helhet och hur tatueringar i praktiken blir utförda.

så lite lästips och lite sevärt på TV för er som är intresserade :)

Håltagningspistolen, gammal och förlegad

Håltagningspistolen är något som alla piercare ylar över att det närmast liknar ett slaktvertyg, med risk att bli påhoppad så vågar jag säga att om de används korrekt så funkar den; den har ju använts i över 40 år och om den vore helt undermålig för det arbete man använder den till skulle den ersatts för länge sedan.

Men i dagens läge så är den förlegad, att utföra en håltagning på det sättet som vi gör är mycket bättre, både läkningsmässigt och hygienmässig.

Ett av de riktigt stora problemet är att när man använder håltagningspistolen så bildas det en "snöstorm" av skador runt själva hålet då vävnaden snarare slits sönder än får ett snitt genom sig, skärskador har kroppen ganska lätt att reparera medan krosskador är det desto värre med.

i extrema fall kan det bli en störning i läkningen så att kroppen fortsätter att ärra sig, ett liten hål kan med tiden skapa riktigt stora ärrbildningar som hänger ut ur hålet och är missfärgade, problemet löser sig inte på egen hand utan man behöver oftast ta till kirurgi, även om man tar bort smyckena så fortsätter det att ärra sig, till slut kan ärrbildningen vara större än själva öronsnibben och ha växts sig till storlekar på mer än 1 cm

så man bör inte använda håltagningspistolen, den togs fram när det inte fanns bättre metoder, i dagsläget så finns det bättre alternativt som tillåter en att göra individuella anpassningar till varje enskilds människas anatomi, håltagningspistolens "pärla" är en one-size fits em all storlek, om man har något med en tjockare område än vanligt eller att det svullnar lite så är det helt enkelt kört, det finns många historier om folk som fått åka till sjukhus för att få skära ut smyckena ur kroppen när pärlan grävt in sig.

Det är både onödigt och traumatiskt att behöver genomlida något liknande, så med bättre verktyg, bättre kunnande och korrekt smyckeval hade man kunnat undvikit många fall
Piercings är inte idiotsäkert; även om allt skötts korrekt kan man få problem med en piercing, den sårtypen som uppstår i samband med en piercing är notoriska bråkstakar, om det dock skötts så har den iallafall de bästa förutsättningar man kan ge det

solskenshistorier- förfrusna öron som fått nytt liv

för någon månad sedan skrev jag ett inlägg om att man bör vara försiktig på vintern med sina töjda hål, bland annat så visade jag en bild på ett örat som förfrusit så kraftigt så att vävnadsdöd uppstått, många har förfasat sig över resultatet och oroat sig över hur det gått för personen ifråga.

Jag kan glatt förmedla att sedan skadan hade uppstått så har örat blivit rekonstruerat och nu kan han påbörja sin väg tillbaks till att ha matchande töjningar; har man 35mm i ena örat och inget i den andra så ser det lätt skevt ut.

en sådan skada är relativt lätt att åtgärda då det inte är någon komplicerad vävnad som det rör sig om, man får dock räkna med att det kan kommer bli ärrvävnad där man sätter ihop den igen, med tiden så bleknar ärret, på bilden är det fortfarande ganska
nytt så det är därför det är mera tydligt än den senare kommer att bli med tidens gång.