Piercinglärlingar ?

Det är många som frågar om lärlingskap och vart man kan lära sig pierca, så jag lägger upp en liten länk som kanske kan ge någon av er chansen!


http://www.calmbodymod.com/blog/ nyligen så las det upp en one of a kind möjlighet för er som är intresserade att bli lärlingar, nämligen att CALM i stockholm söker en person som lärling, för er som inte vet vilka CALM är så är det en piercing/kroppsmodifieringstudio, den drivs av ett par skickliga personer som nu vill utöka sin personal med ytterligare en person.

Det är sällan att lärlingsplatsers läggs ut till allmänheten, speciellt sådana som är faktiskt värda att ta, så för de som drömmer om att arbeta med piercing, hör av er till CALM med erat CV och introduktion, så kanske ni får chansen att börja jobba i en studio!

Piercingskicklighet? inte något som alltid är självklart...

Ibland så är det intressant hur gamla metoder som hyllas som den "yppersta" spetsen av piercingkunskap och det inte går att förbättra; när man snarare har funnit en acceptabel nivå av misslyckande.

nyligen gjorde jag om en av mina överläppspiercing som suttit snett i åratal; min metoder skiljer sig mycket från hur man då gjorde piercing och redan efter ett par dagar kände jag en stor skillnad, tack vare håltagningssätt, nåltyperna, smycketsmaterial och dess ytfinish samt inte minst eftervård med de mest ledande medicinska produkterna för sticksår/sårhåligheter i kroppen.

Min läppiercing gjordes på en av dåtidens mest ledande svenska studios och för ärligheten skull så var allt lite mera primitivt på den tiden, det trista är att nu nästan 20 år senare så gör man fortfarande på samma sätt med lite olika trender inom rengöring, iallafall har det gått framåt med att man äntligen fattat att man bara ska understödja kroppens läkning och rengöringsmedlet inte får vara vävnadsirriterande(antibakteriella handtvätt som sårrengöring, vem fick den briljanta ideen)

Man kan även se sk "backlashes" när folk går tillbaks till mera primitiva metoder och hypar upp dem som "bättre" medans egentligen som bäst är likvärda, som sämst mycket mera problematiska än nödvändig, många gånger har det blivit viktigare att profilera sig som "udda och extrem" än sund och självkritisk.

men men, får fortsätta att föra statistik, forska i relevanta ämnen och hoppas man kan göra det än bättre i framtiden :)

Träsmycken? inte så bra alltid.....

En av de rykten som finns är att träsmycken är en av de "snälla" materialen för kroppen, speciellt för folk som är känsliga och lider av allergier, en gång i tiden så kanske stämde det men nuförtiden så bör man alltid se upp när man ska köpa smycket; den ökad konkuransen inom tillverkaren av smycken gör att allt fler problem uppstår eftersom träet inte behandlas korrekt för att kunna bära i kroppen under en längre tid.

Många trätyper, först och främst "ädelträerna" är allergena(dvs kan utlösa allergiska reaktioner) en del rentutav frätande, för att undvika det problemet så måste man på något sätt stabilisera träet så det inte suger åt sig fukt; inte bara att det stoppar materialet från att lösa ut sig utan även att träets fibrer inte reser sig.
förr så använde man en mycket effektivt metod med att man doppade de i någon form av olja som trängde in och blockerar träets förmåga att suga åt sig fukt. om det är korrekt utförd så blir det en mycket beständig metod som håller det i åratal, den är dock omständig och kräver en längre hantering  till man får en färdig produkt.

Det som är vanligare nu är att man täcker träet med lack som bildar en barriär mellan träet och bäraren, det går snabbt att applicera och underlättare att polera upp en fin, slät yta.
nackdelen är att träet är ett levande material som krymper och växer, något som lacken inte klarar utan får små sprickor i sig, som senare fukt kan tränga in i, när det senare börjar svettas ur så pressas det ut genom materialet och förvärrar sprickorna, med tiden gör det helt enkelt materialet instabilt och en möjligt källa till allergi.

De sämsta formerna är inte ens behandlade överhuvudtaget; de är bara slätpolerade och sandpapprade vilket gör att de snabbt får problemet att träfibrer kan resa sig, på mera kompakta ädelträer så är just detta inte ett så stort bekymmer. den större faran är att materialet snabbt löser ut sig och kan sugas upp i porerna vilket kan leverera en kraftig allergisk reaktion på kort tid, som bilden ovan visar, från att pluggen sättes i tog det inte så lång tid innan örat svullnad upp till den dubbla tjockleken och blev helt "stelt" hålet urpsrungliga storlek är mycket större än bilden visar; svullnaden har fått det att kraftigt dragit ihop sig, man kan även se hur huden reagerat bakom örat där materialet legat mot den.

Så när folk köper billiga träsmycken via utländska köpsidor; var försiktigt och undvik de mörkbruna, svarta och brun/svarta materialen, när det är ädelträ så kan man få mer än det man betalt för!

Tatuera utan maskin har på sista tiden börjat bli väldigt "inne", både av amatörer som arbetar hemma då det kräver ett minimum av utrustning för att utföra det men även bland folk som har det som ett yrke.
Det är glädjande att se att mer folk intresserar sig för det, men det är lite krångligare än vad man tror när man arbetar utan en tatueringsmaskin, i mångt och mycket påminner det om vanligt tatuering men så snabbt man väl börjar arbeta så märker man att kroppen reagerar lite olika, färgen går in annorlunda och tenderar att ändra utseendet efter ett par timmar.

runt 2005-2006 när jag började göra första experiment med handtatuering fanns det väldigt få i västvrlden som valt att arbeta för hand, än färre som arbetade uteslutande med den metoden, om man skulle till att gissa så var det nog mindre än 100 personer i europa och USA.

nu 2014 så finns det många, många flera, speciellt "hippie" och "globbetrotter" typerna av  tatueras lockas till att arbeta utan maskiner då det kräver ett minimum av utrustning i sin packning och går att utföra under nästan vilka omständigheter som helst som helst, dessa hittar man påfallande ofta i turistområden där folks tatuering blir en del av deras "exotiska" upplevelse.

Andra tycker om att frigöra sig från maskiner för det tillåter en att arbeta mera fritt, maskinens hastighet skapar sina egna begränsningar och problematik som den kan skapa, när man arbetar i mindre steg och lägre hastighet kan man helt välja andra tekniker som vore svåra att göra med andra metoder.

det finns även de som metoder slån an på något i psyket; för en del så kanske det är känslan att man arbetar mera som ett hantverk, andra kanske tycker om den "traditionskänsla" som man arbetar i, som en fortsättning av ett fenomen som människot har praktiserat i årtusenden.

Oavsett  anledningarna så kommer nog att tatuera för hand vara ett fenomen som är här för att stanna.

Tunna fläckar på örat? ett problem vid töjning

Ett stort problem många får vid töjningar är sk thin spots; när vävnaden tunnar ut sig alltmer man töjer men även med tiden så ser man att kanten blir tunnare och tunnare och allt mindre välmående.
Problemet kommer om något som jag kom att kalla "lagen om minsta motstånd" när man töjer så töjs generellt sett det området som är svagast mest och i de flesta fall så är det örats ytterkant som töjs.

Problemet uppstår när kanten töjs helt enkelt ut för mycket och börjar tunna ut sig till den grad att det mest är bara hud som håller ihop, i värsta fall dör vävnaden och örat spricker upp i två delar.

Om man väl fått en thinspot är det svårt att göra något åt det; går man ner i storlek så drar öronkanten många gånger ihop sig en del och blir tjockare men tjockleken kvarstår oftast enbart så länge man inte försöker töja upp det igen.
Man läser ibland på nätet att massage kan göra öronsnibben tjockare men det fungerar i princip aldrig; vad det gör är att öronsnibben svullnar tillfälligt upp av den ökad blodgenomströmningen men det ger inget permanent ökning på snibben.

Hur undviker man då problemet? det bästa är en korrekt placeringen av hålet innan man töjer och det är största problemet tillsammans med att man töjer för snabbt.
Allt för många gånger så töjer man vanliga små hål som sitter "fel" för att töja till någon större storlek och när man börjar komma upp i storlek så dyker problemet upp och det sorgligt nog redan då problem med att lösa det. så bästa sättet är helt enkelt kolla om hålet är optimalt eller ej; om det inte är det så är det bättre att man tar ett nytt hål.

Ett Avvikande utseende? ett val som kan stigmatisera dig resten av livet

Under de senaste tre-fyra åren så har skett ett ökat frekvens av tatueringar som sitter på mycket synliga platser och för många så är det deras förstahands val för en placering, varför trenden gått åt det hållet kan vara många men troligen står "chock"faktorn bakom det; nu när alla har tatueringar så går man på ytor som tidigare varit tabu att jobba på, det är ju även mer visuellt iögonfallande om man vill sticka ut bland andra som har tatueringar, för unga med liten budget är det även enkelt sätt att få någon form av "cred" bland folk där allting mindre än en halv arm är ingen tatuering :)

Myntets baksida att många är väldigt unga och inte alltid hittat sin väg i livet; påfallande många jag kommit i kontakt med är under 25, en del knapp mer än 18-19 när de gör sina tatueringar och det kan göra att vägar man skulle vilja testa stängs innan man ens fick chansen och komma in på arbetsmarknaden kan vara krånglig.

Men stopp nu! ska man inte få se ut som man vill!?! tja i den bästa av alla världar så hade det varit så, men nu lever vi en tid där alla har olika uppfattningar om saker, där man tolkar i beteenden i det man ser och inte alltid stämmer det med verkligheten... samt sist men inte minst att en del folk är bara obotligt dumma i huvudet och kan inte hålla sina åsikter för sig själva eller låta påverka beslut på ett negativt sätt.

Men du har ju själv ett utseende som radikalt avviker från ett "vanligt" utseende? ja det har jag och innan jag gick fullt ut med sådant som är permanent hade jag en lång, lång betänketid; den "aktiva" betänketiden var mellan åren 1995 till 2005 då jag slutligen bestämde att göra slag i saken.
Under nästan hela den tiden jobbade jag inom Tatuering och piercingbranchen där en sådant utseende inte är ett problem utan snarare bara är en fördel, men jag var inte helt säkert på att jag skulle vilja sysselsätta mig med det under större delen av livet.

Så jag gjorde en överenskommelse med mig själv; ville jag fortfarande ha ansiktstatueringar när jag var 30 skulle jag ta ett nytt ställningstagande att om jag fortfarande ville ha det, fyllde 30 och gjorde mina första delar på ansikstatueringar(som fortfarande är ett pågående experiment)

Hur har jag då upplevt att haft så markanta tatueringar i det svenska samhället? jag kan säga att jämnfört med att "bara" ha piercings och meterlånga dreads så var reaktionerna ganska kraftiga, om det är något som jag kan säga är trist med det är att en del personer verkar bli seriöst rädda för en, en sak som inte är speciellt "coolt" då det inte var i mitt minsta intresse att väcka skräck hos gemene man.

De flesta personer är mest nyfikna om något ängsliga då man inte vet hur man ska reagera men jag har även stött på en hel del fåniga, stötande och rentutav obehagliga reaktion, det verkar exempelvis att bara för att en utseende avviker från normen så har alla rätt att uttala sig om det hur man vill "för man har ju valt själv att spöka ut sig"
I en del fall har man fått en mycket dålig service eller att de gör antagande över att man är krimminel och/eller narkotikamissbrukare och börjar babbla om att de minsann känner folk som är "outlaws" eller liknande begrepp, flummigt värre för en nykterist och skötsam svensk medborgare att få höra.
Men många gånger så glömmer folk bort ens utseende så snabbt de börjar prata med en och de inser att man inte är något ondsint varelse från deras mörkaste mardrömmar... problemet är dock oftast inte de du träffar och socialt agerar med, problemet är alla de ytliga kontakter som ser dig och sedan bestämmer sig för vad dom tycker om dig utan ens pratat med, att de senare för de åsikterna vidare i grannskapet är ganska vanligt och snabbt florerar ryktena; själv så har man varit Satanist, narkotikamissbrukare och tom mördat folk enligt ryktena!

Så vilket råd ska man då ge folk som brinner för kroppskonst och vill vara så "alternativ" från det vanliga folket? tja att tänka att det du gör är ett livslångt val som man ska leva med i ungdomen, vuxenlivet och ålderdomen, det ska kännas som att man verkligen vill gå igenom livet med denna utsmyckning och det ska kännas som en naturlig del av en och inte artificiellt ditsatt .

För något som kommer påverka hur människor ser på en hela livet så bör man kanske ta sig tankeställare innan man bestämmer sig för att göra det? många saker är roliga i fantasin men att ha dem i sin vardag kanske inte verkligen blir som man tänkt sig, ett praktexempel var den belgiska kvinnan som 2009 tatuerade en massa små svarta stjärnor i halva ansiktet och var helt nöjd med det...tills hennes familj och pojkvän reagerade fruktansvärt negativ och henner liv blev en svart mardröm, inom ett år hade hon genomgått 7 laserbehandlingar för att bleka bort dem alla, som totalt kostade över 100.000kr.... när tatueringen väl togs bort så var hon 22 år gammal(2010)
Med hennes egna ord så kunde hon slutligen inte ens gå ut utan att kännas sig som ett "freak" och blev uttitad av omgivning så snabbt man fick syn på henne.
Nuförtiden så jobbar som servitris inom resturangbranchen och är glad att ha avlägsnat sina tatueringar samt lämnat ett smärtsamt misstag bakom sig.

Jag växte upp med ett motto: tänk efter före! jag själv har aldrig ångrat mina val och jag önskar inte att något annan heller ska behöva göra det, att till fullo leva ut sina fantasier är nog något som många drömmer om; se bara till att de fantasier är verkligen vad man vill!

Sexism och piercingbranchen del 2

Efter jag la upp det förra inlägget så har det tråkigt nog bara bekräftad faktumet att det är ett ganska utbrett fenomen med sexism; när andra yrkesutövare berättar om kunder som utsätts för liknande saker och över ett dussintal nya personer har  kontaktat mig och berättat liknande historier som de jag beskrev.

Intressant nog så figurerar en del individer gång på gång; man undrar då hur många som genom åren egentligen utsatts för det här och att ingen reagerar? man kan ibland hitta några enstaka kvinnor som skrivit om det på nätet via bloggar och liknande men det är även allt.

Jag tror att det viktigaste för att påvera branchen är att som kund helt enkelt inte tolerera beteendet: är de för macho-man-sexister så gå bara därifrån och ta en annan studio: i dagens läge finns det mängder av bra studios där man inte behöver utstå en sådan oönskad uppvaktning som många fått.

När man tror att de här individerna är några oseriösa, okunniga gubbar som bara piercar småtjejer i en källare ska man veta att ett par fall man stött på genom åren är mycket profesionella och skötsamma i vanliga fall tills "rätt" kvinna dyker upp och tillfället ges, då ändrar sig beteendet på ett sätt är obehagligt att skåda och man kan själv känna sig chockad att folk kan nedvärdera sig själva med ett sådant beteende.

Nyligen så fick jag kontakt med en kund som hade en "charmerande" tatuerare som skickade henne ett skamlig förslag via facebook där han beskrev att "hon har en så hot chick att hon kunde få sitta gränsle över hans ansikte när hon ville det" hon svarade inte på mailet men fick ett identiskt några månader senare, som om personen bara återskickat mailet, hon berättade för en kompis om det som delade tatuerade och fick då redan på att även hon fått ett identiskt mail, man undrar då hur många andra som fått samma medellande? sexism som massutskick via facebook är väl idiotiskt, det bästa man kan göra är att kontakta personen och be den lägga av, annars så tillåter ju tekniken att man lätt kan dela information med alla man känner, man har inget själv att skämmas över och det är helt enkelt bättre att lyfta fram smutsen i ljuset.

Så det bästa man kan göra som person är att helt enkelt sluta gå till dom här personerna så självsanerar branchen sig: får de inga jobb och slutar tjäna pengar får man antingen ändra sitt beteende eller byta jobb!

Konsten att bleka en tatuering del 1

Att bleka eller ta bort tatueringar blir för många en sorglig realitet; dåliga val av motiv och placering, okunniga utövare eller ändrade livsuppfattningar kan få många att ångra sina "ungdomssynder"
Det gängse metoder man nu använder är laserbortagning; först och främst för den är lätt att använda men den saknar inte sina nackdelar, bla så tenderar den att skada hudens eget pigment och skinnet blir oftast onaturlig i färgem.
Som ett alternativ till laser så testade jag en annan teknik som jag började leka med redan för tre år sedan; ideen är inget nytt, grekerna använde liknande tekniker redan 500 före kristus för att ta bort oönskade slav/straff tatueringar.
för att förklara tekniken grovt så gör man över tatueringsytan med en verktyg där bearbetar huden så man får små, små skador, när det sedan läker så kopieras den effekt som sker när man skadar tatuerings skorpor; det sker ett färgförlust då kroppen tenderar att dra upp färg med skorporna samt lösa upp det med läkningsprocessen.
metoden känns inte så mycket och läker snabbt,. oftast är det återställt på mindre än en månad(det är den tid som förlöpt mellan bildserien) tummen överlag läker oftast sämre pga slitage så de flesta andra ställen borde läka lite snabbare
men men, nästa steg är bearbeta helfärgade ytor, turligt nog har man en hel del tatueringar som kan kasseras för vetenskapen!

Sexism och Piercingbranchen, en sorgligt verklighet

En sak som jag har stört mig på i över ett årtionden är en ökad sexism inom branchen och sorgligt nog så frodas den gott; det tolereras åtminstonde till stor del och även förebilder kan vara väldigt "på" kvinnliga kunder med både ord och handling. Under åratal har jag fått höra en uppsjö av osmakliga historier från kvinnliga kunder som utsätt från allt mellan rena sexuella ofredande till stalkerfasoner via mobiltelefoner och datorer, en del saker är gamla men mycket är nytt och det verkar på det snarare åren ökat i frekvens och det verkar vara någon ingen ifrågasätter, vilket känns tråkigt att folk kopplar ihop ett sådant beteende med yrkesutövare.

Bara ett par smaskiga historier som jag fått höra genom åren, nästan samtliga är från västra götaland och speciellt göteborg verkar vara ett centrum för det, det kanske är mycket för att lika barn leka bäst eller att man inte så nogräknad med att folk som anställs är helt moraliskt rumsrena med vad man håller på med på jobbet. det är bör dock poängteras långtifrån alla piercare i götaland som är så här men det verkar vara ett fenoment som pågått okontrollerat i åratal. det har varit en stor omsättning av yrkespiercare i göteborg under den sista tiden och det kan vara en del av anledningarna att folk helt enkelt inte kunna sköta sig gentemot kunderna.
Men men, dags att öppna den smaskiga samlingen av sorgliga historier, en del av historierna kommer jag ändra lite detaljer för att personerna som figurerar i dem ska slippa oroa sig för repressalier bara för att de delat med sig av sina erfarenheter.

 1: Kund som jag själv gjort en intimpiercing på följde med en kvinnlig bekant till en annan studio; vid nästa tillfälle så frågade min kund om det verkligen fanns en vettig anledning att man måste massera området innan man skulle göra piercing för att se hur det reagerar på stimuli. tvivelaktig om det verkligen skulle ge så mycket skildnad.

 2: Kvinna som skulle göra en intimpiercing ska just gå in i piercingrummet där kollegan till piercaren utbrister "är det här tjejen du skulle pierca i F*ttan? fyfan vilken tur du har! high five! hon blev så paff att hon inte reagerade förrän efteråt och ångrade att hon inte bara gick därifrån(piercing förövrigt fungerade utmärkt)
 3: kvinnlig kund som efter hon betalat med gammaldags kreditkort där man måste visa en legitimation fick en bild med SMS skickat till sin telefon där en av personalen har sex med en annan kvinna och texten "vad tycker du om det här, vill du testa?"

 4: Kvinna som blev tillfrågad om hon hellre vilja betala i natura; sorgligt nog så nappade hon på erbjudande, dök upp i studion vid stängningsdags, hade sex med personen ifråga och fick sin gratispiercing och var lycklig med det: undrar om man varit lika lycklig om man gett pengar och frågat om man vill ha sex med dem?

5: Piercare som ska rengöra huden inför en navelpiercing, frågar om tjejen som ska få den gjord har pojkvän vilket hon säger att hon inte har vilket gör att han utbrister "men då är det ju helt okej om jag sprutar dig på magen!" för han har rengöringsmedlet i en sprayflaska..... är man tolv år så kanske den humorn är skojig

6: En piercare som var ökänd för att han var grov i både ord och handling fick besöka av en av mina kvinnliga kunder, i vanliga fall undvek hon honom som pesten men det var lång att åka till min studio och hon tänkte göra ett par "vanliga" hål i örat, så mycket konstigheter borde han väl inte kunna hitta på? fel! då innan det var över hade suttit halvt gränslad över hans ben för att han lättast "skulle kunna se om båda hålen satt bra" hmmm vad är lättast? stå vid sidan av eller vara tvungen att vinkla ryggradem i 45grader för att komma åt?

7: Kvinna som fick suga på piercarens finger när hon skulle göra en tungpiercing "för att han skulle känna vart det är optimalt att göra hålet" det hjälpte inte till att personen fick vibbar att det var något helt annat på gång och frågade om det var helt nödvändigt, svaret hon fick var att "det var inte första gången hon suger hårt på något"

 8: kvinna som gjort två bröstvårtspiercing och var supernöjd med resultatet fram tills senare på kvällen då stötte på piercaren på krogen: tidigare så hade han frågat vad hon skulle hitta på i helgen och hon hade nämnt stället X som hon mycket riktigt senare besökte. för att göra en lång historia kort så kommer frågan "nu när jag ändå sett dina schysta tuttar, ska du inte hänga med hem så jag kan checka resten på dig?"

 9: Kvinna som skulle pierca navel och piercaren tycker att hon behöver flytta så att kläderna inte är ivägen för att kunna göra piercingen men när tröjan låg ovanför bh och byxorna började halka nedanför venusberget så fick hon nog och la av kommentaren "du vet väl att jag inte ska pierca mig därnere?"

10: kvinnliga kunder som när man piercar bröstvårtan så måste man tillåta att piercaren masserade upp bägge bröstvårtorna med fingrarna även om man bara ska pierca den ena och bägge uppenbarligen fungerar utmärkt för piercing, den enda gången det vore intressant är om ena är underutvecklad men inte ens då är det nödvändigt att "porrfilmsmassera" den utan bara rengöringen man gör får den att reagera tillräckligt för att kunna se om det fungerar bra eller ej.

 Listan kan egentligen göras hur lång som helst och man hör sorgligt nog liknande historier om samma personer som figurerar gång på gång; det verkar inte som folk som håller med den här typen av beteende inte slutar självmant av den enkla anledning för att det fungerar att hålla på så här! i nästa inga fall har det lett till någon form av anmälningar eller liknande. mest arg blir man över att folk kan tro att det här är den typen av beteende som man kan förvänta sig av en manlig piercare: som en översexualliserad, kåt tonårspojke utan självkontroll eller empatisk förmåga: för ett halvår sedan så skickade en kvinnlig kund in sin pojkvän först som en "spion" för att kolla hur jag betedde mig och var överlycklig över att man verkade vara avslappnad när det gäller intimpiercing på kvinnor samt att man hade förståelse för att man kände sig utlämnad när man skulle göra något sådant.