Experiment med beadings 2

Sagt som gjort, med lite emla så gjorde jag ett ca 1,5mm stort hål i skinnet och förde in en sk sårsond som jag själv tillverkat, efter skapat den nya fickan för kulan så letade jag mig försiktigt upp till den gamla placeringen under huden. väl där så öppnade jag upp så lite som möjligt och snarare masserade ut kulan till dess nya placering; ett minimal gång gör att den snabbare drar ihop sig och minskar chansen för att kulan kan åka tillbaks längst kanalen. just nu verkar det fungera utmärkt; kulan ligger där den ny placeringen var tänkt och verkar inte speciellt intresserad att flytta på sig, det lilla ingångshålet syns knappt efter man tejpade ihop det och kommer troligen läka snabbt. ett problem man kan ha med den här typen av saker kan dock vara kroppens egna elasticitet; visa området stretchar och rör mycket på sig vilket tenderar att dra isär sårkanter och/eller få kulorna att flytta på sig, något som gör att resultatet inte riktigt blir som man tänkt sig, man måste alltid försöka att komma ihåg sådant och planera därefter :)

Experiment med beadings(1)

På sistonde har jag fått lite fart på att experimentera igen; utan en önskan att testa, utvärdera och förbättra metodiken som man använder så stagnerar kunskapen för både piercing, tatuering och de mera udda sakerna man ägnar sig åt. Alla som någonsin testat att göra beadings vet att få de små(och inte alltid så små) kulorna att lägga sig och läka fast där man vill ha dem är inte alltid så lätt, svullnar och vätska kan pressa dem ur läge även om man försöker att hålla dem tejpade på rätt köl, att de vandrar lite ur läge är väl snarare normalt än undantag men det kan vara frustrerande om man försöker att göra ett specifikt mönster. nyligen så läkte en av mina egna beads lite "snett" och det är lite irriterande, så man min tanke är att man öppnar ett minimalt hål och gör en titthålsoperation(fast utan fiberoptiken) för att flytta kulan. alternativet är att göra ett större hål för att kunna ta ur implantatet för att sedan kunna flytta det, det vore kanske enklare, men det leder till en längre läkning och större chans för komplikationer, verktyg som man använder tillåter en att arbeta genom en öppning som bara är ett par mm, när det är väl är färdigt så läkningen kommer att vara ett minimum. man skapar helt enkelt det nya utrymmet under huden och kollapsar sedan den gamla placeringen med lite tryck, man håller den sedan tejpad och fixerad i sin nya placering så den blir riktigt stabil; sådana saker fixerar sig förvånansvärt fort vilket är på gott och ont; skulle den flytta på sig pga svullnad eller när man sover så kan det vara svårt att justera det, i de flesta fall fixerar det sig på 1-2 dygn även om man bör vara lite försiktig med den under ett par veckor. så nu ska man bara testa det! många saker låter bra i teorin men i praktiken så visar det sig allt annat än effektivt, tur att man har sig själv som försökskanin :)

Beadings, trevlig för både honom och henne!

En form av manlig genitalmodifiering som är relativt ovanligt och översedd är den sk genital beadings; för att förklara det enkelt så sätter man en rund kula eller annat icke-irriterande föremål under skinlagren som täcker skaftet på de manliga genitalierna. Den är en ganska bekväm form av genital modifiering då den inte har externa delar som kan lossna eller skava, läkningstiderna är oftast ganska kort(mellan 2-4 veckor) sex med genitalbeads är "speciellt" för att uttrycka det finkänsligt, många tycker om den ökade friktion som den skapar; andra kan tycka det känns mysko för att man under sex kommer åt delar som normalt sett inte stimuleras under sex. att den inte är populärare än det är har nog mycket med att göra att det verkar ganska läskigt och avskräckande över hur man går till väga för att göra den samt att om man inte vill ha den så måste man ha hjälp med att få bort den. smärtmässigt så är den nog en av de lindrigaste intimsmyckningarna man kan tänka sig, med bedövning så blir det mer ett obehag än något annat, själva insättningen av kulorna är okänsligt; man saknar större känslighet under huden. Om man vill ta bort det så är det även väldigt enkelt och det läker generellt sett mycket fort i området. vad är då nackdelar/risker med dem? generellt sett så är de oproblematiska med läkningen men de kan ha andra egenhet; två stora saker som bör nämnas är(1) att de kan förbli lite rörliga och inte riktigt sitta fast på ett ställe, oftast är det då frågan om några mm rörelsemån och generellt sett när man inte har erektion. Den andra saken är att kroppen kan migrera smycket; oftast kan det vara ett tecken på att den inte sitter optimalt eller att man varit för aktiv med den i ett tidigt skede innan den fått tid att riktigt läka fast i kroppen, det kan dock ske utan några fel har gjorts, det är helt enkelt naturligt för kroppen att stöta ifrån sig främmande föremål. Hur ska man placera dom? generellt sett så sätts de längst mitten på skaftet men egentligen så är sidorna mer intressanta, bästa placeringen är klockan 2 och 10 om man gör dem för att öka stimulans hos en partner, rent estetiskt så är det dock kanske mer dekorativt med den placeringen. Uppmanar jag folk till att göra beadings? kanske men mest för det är en väldig oproblematisk sak som har blivit överkörd av mera "traditionella" intimsmyckningar för män, har man lekt med tanken men kanske tycker att det känns obekvämt med att ha smycken i området? då kanske beadings är värda att ta en extra titt på! :)

Lars krutak-spiritual skin

För de som har missat författaren, fotografen och upptäcksresaren Lars krutaks arbeten så bör man omedelbart titta närmare på hans arbeten, under sin karriär har han hunnit varit med att producera en tv-serie om kroppsutsmyckning(tattoo hunter) samt get ut ett flertal titlar. Böckerna har mängder av intressant och ovanligt bildmaterial men det mest intressanta är hans texter; istället för att förlita sig på andrahandskällor och använda material som andra skapat så väljer han att resa till och bo tillsammans med de folk som han vill beskriva. Ovanliga saker som praktiska detaljer om tatueringar och scarifications fotograferas och beskrivs i närgående material, Lars brinner verkligen för sitt intresse av kropputsmyckning i "primitiva" kulturer och som modernt kulturfenomen, i sina beskrivningar förbehåller han sig relativt neutral och försöker inte värdera eller tolka det som sker utan dokumentera steg för steg vad som sker. Hans nya boks som släpps nu i oktober tar oss in i den magiska och rituella aspekten av tatueringar/scarifications, för oss västerlänningar som huvudsakligen gör tatueringar av estetiska skäl kan det bli en intressant att se en annan sida av beteende där utförande kroppsutsmyckning är inte bara obligatoriskt utan oftast även uppfattas som livsnödvändigt.

Vibrerande genital beadings? något som man själv skapat.

Det alltid roligt att vara "först" med något, så länge de inte är idiotiska saker eller att man inte har en aning om hur man skulle gå tillväga; ett av mina egna projekt som påbörjades för nästan fem år sedan är ett vibrerande genitalimplantat. många har lekt med ideen och ett fåtal personer har tom försökt att konstruera något som skulle fungera men i slutändan så har allt misslyckats; problemet är att konstruera ett tålig implantat, om det har ett interntbatteri så tappar den förr eller senare sin laddning och måste bytas ut, vilket innebär att man måste göra om processen sedan så kanske det är olämpligt att ha ett implantat som är non-stop aktivt utan har en on/off funktion, ett internt liggande implantat kan ju koppa av/på sig utan man själv är med på det, med oönskade konsekvenser. alternativ är ett externt batterie, där man kan byta batteri och lättare koppla på/av implantatet, nackdelen är att man måste ha en kabel in vilket kan fungera som en ingång för bakterier/virus och smuts som kan åstadkomma infektioner runt implantatet, rent estetiskt så kanske det heller inte är så vackert med en sladd och dosa som hänger ut från genitalierna, skaderisken med att man oavsiktligen lyckas fastna med den ökar även det rejält när den har delar som ligger på ytterdelar. för att undvika merparten på problemen så valde jag en annan lösning, nämligen att inte driva det med batterie utan snarare med rörelseenergi; det är en tämligen enkelt lösning som fungerar i evigheter. det finns bara två komponenter i implantatet, ett tunt ytterskal av titan och en mindre, tyngre intern kula, i vanliga fall så gör det inte det mycket väsen av sig, men när kulan agiteras genom rörelse så börjar den studsa mellan dess inre väggar vilket skapar vibrationer som sprider sig ut genom vävnaden; resultatet är ganska tydlig, man kan både höra och känna implantatets vibrationen rakt igenom huden, att de även har effekten att öka den interna friktionen är bara bonus, något som traditionella beadings är kända för. Överlag så är själva designen simplistisk, det finns inget som egentligen kan ha sönder kulan i normalt slitage(titan är hårt som stål och själv formen gör den svår att skada) den kommer inte behöva byta ut efter en tid och eftersom material är titan av implantatkvalite så ska det inte irritera kroppen mer än nödvändigt och vara säker för allergiker, man behöver heller inte ta bort dem i samband med tex magnetröntgen eller operationer då titan inte stör utrustningen då det varken leder ström eller är magnetiskt :) Efter att ha produktestat dem i snart fem år så kan man känna sig ganska stolt med att ha sätt i dem i folk med ett sådant gott resultat, så jag kontaktade Shannon Larratt(fd ägare för BME, världen största kroppsmodifieringsforum) en man som har haft mycket bra koll på allt som har med extrem och udda kroppsmodifiering att göra; såvitt han vet så har ingen lyckats att göra en vettig lösning på ett lyckat intimimplantat som ska kunna vibrera och ha långsiktiga funktionsmöjligheter.... men det problemet är nu löst :)