tisdag 4 december 2012

nu när vinterkylan kommer så börjar köldskadorna i töjningarna

När vinterkylan kommer så får många problem med töjningarna; de kan svida, sticka, blir torra och irriterade. I värsta fall kan man som på bilden få kallbrand pga köldskador; ytterkanten av örat kan få vävnadsdöd och spricka upp helt så att den separerar. oftast så förfryser många sina öron när det inte är så kallt, oftast så är det bara mellan 5 till 10 minusgrader och blåsigt när folk får sina skador; när det är mycket kyligare så börjar det göra kraftigt ont om öronen är oskyddade. När det inte är så kallt så domnar örat långsamt av och man får inte så mycket varningssignaler när det börjar bli skador, man märker det först och främst när folk kommer in i värmen och det börjar göra ont. hur undviker man det? några knep är följande: 1: gå inte ut med blöta öron; det underlättar nerkylning 2: ha inte metall i öronen, det leder kyla 3: undvik tunnlar, luftcirkulationen underlättar nedkylning 4: trä, ben och horn håller oftast värmen bra och låter kroppen andas 5: syntetmaterial kan hålla värmen bra(plast/silikon) men då de inte andas kan det bildas fukt och kondens mellan smycket och huden, det kan göra att man får självsprickor i huden av kylan. 6: om du tror att du har en köldskada, gnugga inte utan sänk ner snibben i varmt vatten, det ska inte vara jättevarmt; låt den sitta mer än en timme och byt gärna för att hålla temperaturen uppe. det kommer börja bränna och vara frestande att massera men gör det inte, det leder oftast till vävnadsskador, om obehaget fortsätter i mera än ett par timmar och känseln inte kommer tillbaks: uppsök sjukhus!

måndag 19 november 2012

När är det dags att töja igen? när det är dags att töja igen!

Många personer frågar när det är dag att töja sina hål i örat och är osäker med hur lång tid det ska vara mellan gångerna; ganska snabbt lär man sig att töjningar är mycket individuella, ena örat på samma person kan vara mycket mera svårtöjt än det andra.
Överlag så finns det en bra tumregel när det gäller töjningar i örat, om man dra neråt i hålet och det bildas som ett veck i överkanten(som man kan se på fotot) så är det dag att kunna töja, för det visar att huden vant sig såpass mycket att den utan problem är elastisk, det är ett av de enklaste och säkraste metoderna för att kontroller hur väl ett hål vant sig med en storlek samt om det är dags för en ny storlek :) hur mycket man kan töja varje gång? det är lite individuellt men generellt sett är det bättre med många små steg än stora hopp; det minskar risken för skador, ärrbildning och läkninsprocesser. Om man är under 10-12mm så rekommenderar jag oftast bara 1mm åt gången, men efter man kommit upp i en 12mm eller så kan man "hoppa" 2mm åt gången, man ska bara känna efter att det verkligen fungerar bra än att man forcerar hålet för att det "ska" funka :)

fredag 28 september 2012

Experiment med beadings 2

Sagt som gjort, med lite emla så gjorde jag ett ca 1,5mm stort hål i skinnet och förde in en sk sårsond som jag själv tillverkat, efter skapat den nya fickan för kulan så letade jag mig försiktigt upp till den gamla placeringen under huden. väl där så öppnade jag upp så lite som möjligt och snarare masserade ut kulan till dess nya placering; ett minimal gång gör att den snabbare drar ihop sig och minskar chansen för att kulan kan åka tillbaks längst kanalen. just nu verkar det fungera utmärkt; kulan ligger där den ny placeringen var tänkt och verkar inte speciellt intresserad att flytta på sig, det lilla ingångshålet syns knappt efter man tejpade ihop det och kommer troligen läka snabbt. ett problem man kan ha med den här typen av saker kan dock vara kroppens egna elasticitet; visa området stretchar och rör mycket på sig vilket tenderar att dra isär sårkanter och/eller få kulorna att flytta på sig, något som gör att resultatet inte riktigt blir som man tänkt sig, man måste alltid försöka att komma ihåg sådant och planera därefter :)

Experiment med beadings(1)

På sistonde har jag fått lite fart på att experimentera igen; utan en önskan att testa, utvärdera och förbättra metodiken som man använder så stagnerar kunskapen för både piercing, tatuering och de mera udda sakerna man ägnar sig åt. Alla som någonsin testat att göra beadings vet att få de små(och inte alltid så små) kulorna att lägga sig och läka fast där man vill ha dem är inte alltid så lätt, svullnar och vätska kan pressa dem ur läge även om man försöker att hålla dem tejpade på rätt köl, att de vandrar lite ur läge är väl snarare normalt än undantag men det kan vara frustrerande om man försöker att göra ett specifikt mönster. nyligen så läkte en av mina egna beads lite "snett" och det är lite irriterande, så man min tanke är att man öppnar ett minimalt hål och gör en titthålsoperation(fast utan fiberoptiken) för att flytta kulan. alternativet är att göra ett större hål för att kunna ta ur implantatet för att sedan kunna flytta det, det vore kanske enklare, men det leder till en längre läkning och större chans för komplikationer, verktyg som man använder tillåter en att arbeta genom en öppning som bara är ett par mm, när det är väl är färdigt så läkningen kommer att vara ett minimum. man skapar helt enkelt det nya utrymmet under huden och kollapsar sedan den gamla placeringen med lite tryck, man håller den sedan tejpad och fixerad i sin nya placering så den blir riktigt stabil; sådana saker fixerar sig förvånansvärt fort vilket är på gott och ont; skulle den flytta på sig pga svullnad eller när man sover så kan det vara svårt att justera det, i de flesta fall fixerar det sig på 1-2 dygn även om man bör vara lite försiktig med den under ett par veckor. så nu ska man bara testa det! många saker låter bra i teorin men i praktiken så visar det sig allt annat än effektivt, tur att man har sig själv som försökskanin :)

torsdag 20 september 2012

Beadings, trevlig för både honom och henne!

En form av manlig genitalmodifiering som är relativt ovanligt och översedd är den sk genital beadings; för att förklara det enkelt så sätter man en rund kula eller annat icke-irriterande föremål under skinlagren som täcker skaftet på de manliga genitalierna. Den är en ganska bekväm form av genital modifiering då den inte har externa delar som kan lossna eller skava, läkningstiderna är oftast ganska kort(mellan 2-4 veckor) sex med genitalbeads är "speciellt" för att uttrycka det finkänsligt, många tycker om den ökade friktion som den skapar; andra kan tycka det känns mysko för att man under sex kommer åt delar som normalt sett inte stimuleras under sex. att den inte är populärare än det är har nog mycket med att göra att det verkar ganska läskigt och avskräckande över hur man går till väga för att göra den samt att om man inte vill ha den så måste man ha hjälp med att få bort den. smärtmässigt så är den nog en av de lindrigaste intimsmyckningarna man kan tänka sig, med bedövning så blir det mer ett obehag än något annat, själva insättningen av kulorna är okänsligt; man saknar större känslighet under huden. Om man vill ta bort det så är det även väldigt enkelt och det läker generellt sett mycket fort i området. vad är då nackdelar/risker med dem? generellt sett så är de oproblematiska med läkningen men de kan ha andra egenhet; två stora saker som bör nämnas är(1) att de kan förbli lite rörliga och inte riktigt sitta fast på ett ställe, oftast är det då frågan om några mm rörelsemån och generellt sett när man inte har erektion. Den andra saken är att kroppen kan migrera smycket; oftast kan det vara ett tecken på att den inte sitter optimalt eller att man varit för aktiv med den i ett tidigt skede innan den fått tid att riktigt läka fast i kroppen, det kan dock ske utan några fel har gjorts, det är helt enkelt naturligt för kroppen att stöta ifrån sig främmande föremål. Hur ska man placera dom? generellt sett så sätts de längst mitten på skaftet men egentligen så är sidorna mer intressanta, bästa placeringen är klockan 2 och 10 om man gör dem för att öka stimulans hos en partner, rent estetiskt så är det dock kanske mer dekorativt med den placeringen. Uppmanar jag folk till att göra beadings? kanske men mest för det är en väldig oproblematisk sak som har blivit överkörd av mera "traditionella" intimsmyckningar för män, har man lekt med tanken men kanske tycker att det känns obekvämt med att ha smycken i området? då kanske beadings är värda att ta en extra titt på! :)

fredag 14 september 2012

Lars krutak-spiritual skin

För de som har missat författaren, fotografen och upptäcksresaren Lars krutaks arbeten så bör man omedelbart titta närmare på hans arbeten, under sin karriär har han hunnit varit med att producera en tv-serie om kroppsutsmyckning(tattoo hunter) samt get ut ett flertal titlar. Böckerna har mängder av intressant och ovanligt bildmaterial men det mest intressanta är hans texter; istället för att förlita sig på andrahandskällor och använda material som andra skapat så väljer han att resa till och bo tillsammans med de folk som han vill beskriva. Ovanliga saker som praktiska detaljer om tatueringar och scarifications fotograferas och beskrivs i närgående material, Lars brinner verkligen för sitt intresse av kropputsmyckning i "primitiva" kulturer och som modernt kulturfenomen, i sina beskrivningar förbehåller han sig relativt neutral och försöker inte värdera eller tolka det som sker utan dokumentera steg för steg vad som sker. Hans nya boks som släpps nu i oktober tar oss in i den magiska och rituella aspekten av tatueringar/scarifications, för oss västerlänningar som huvudsakligen gör tatueringar av estetiska skäl kan det bli en intressant att se en annan sida av beteende där utförande kroppsutsmyckning är inte bara obligatoriskt utan oftast även uppfattas som livsnödvändigt.

onsdag 12 september 2012

Vibrerande genital beadings? något som man själv skapat.

Det alltid roligt att vara "först" med något, så länge de inte är idiotiska saker eller att man inte har en aning om hur man skulle gå tillväga; ett av mina egna projekt som påbörjades för nästan fem år sedan är ett vibrerande genitalimplantat. många har lekt med ideen och ett fåtal personer har tom försökt att konstruera något som skulle fungera men i slutändan så har allt misslyckats; problemet är att konstruera ett tålig implantat, om det har ett interntbatteri så tappar den förr eller senare sin laddning och måste bytas ut, vilket innebär att man måste göra om processen sedan så kanske det är olämpligt att ha ett implantat som är non-stop aktivt utan har en on/off funktion, ett internt liggande implantat kan ju koppa av/på sig utan man själv är med på det, med oönskade konsekvenser. alternativ är ett externt batterie, där man kan byta batteri och lättare koppla på/av implantatet, nackdelen är att man måste ha en kabel in vilket kan fungera som en ingång för bakterier/virus och smuts som kan åstadkomma infektioner runt implantatet, rent estetiskt så kanske det heller inte är så vackert med en sladd och dosa som hänger ut från genitalierna, skaderisken med att man oavsiktligen lyckas fastna med den ökar även det rejält när den har delar som ligger på ytterdelar. för att undvika merparten på problemen så valde jag en annan lösning, nämligen att inte driva det med batterie utan snarare med rörelseenergi; det är en tämligen enkelt lösning som fungerar i evigheter. det finns bara två komponenter i implantatet, ett tunt ytterskal av titan och en mindre, tyngre intern kula, i vanliga fall så gör det inte det mycket väsen av sig, men när kulan agiteras genom rörelse så börjar den studsa mellan dess inre väggar vilket skapar vibrationer som sprider sig ut genom vävnaden; resultatet är ganska tydlig, man kan både höra och känna implantatets vibrationen rakt igenom huden, att de även har effekten att öka den interna friktionen är bara bonus, något som traditionella beadings är kända för. Överlag så är själva designen simplistisk, det finns inget som egentligen kan ha sönder kulan i normalt slitage(titan är hårt som stål och själv formen gör den svår att skada) den kommer inte behöva byta ut efter en tid och eftersom material är titan av implantatkvalite så ska det inte irritera kroppen mer än nödvändigt och vara säker för allergiker, man behöver heller inte ta bort dem i samband med tex magnetröntgen eller operationer då titan inte stör utrustningen då det varken leder ström eller är magnetiskt :) Efter att ha produktestat dem i snart fem år så kan man känna sig ganska stolt med att ha sätt i dem i folk med ett sådant gott resultat, så jag kontaktade Shannon Larratt(fd ägare för BME, världen största kroppsmodifieringsforum) en man som har haft mycket bra koll på allt som har med extrem och udda kroppsmodifiering att göra; såvitt han vet så har ingen lyckats att göra en vettig lösning på ett lyckat intimimplantat som ska kunna vibrera och ha långsiktiga funktionsmöjligheter.... men det problemet är nu löst :)

onsdag 6 juni 2012

Vinstintresset framför allt!

På de sista 5-6 åren har en tråkig trend börjat smyga sig in inom kroppsmodifieringsbranchen; nämligen att vinstintresset har kommit först av allt och man tar gärna vilka genvägar som helst för att nå det; kundens rättigheter och hälsa sätts även dom åt sidan om man kan tjäna lite extra/få reklam via det. En annan trend är att man verkar själva som utövare bara ha ett pengaintresse och inte ett eget intresse av verksamheten i sig själv; man kunde se en markant förändring runtomkring 2005-2006 då det dök upp aktörer som saknade eget intresse av varken piercings/tatueringar utan drev verksamheterna som vilket vinstgivande företag som helst, där man försöker att maximera vinst och alltid utöka inkomsten. Det här typen av verksamhet lämpar sig inte för sådant; man får nog inse att det finns en gräns för hur hårt man kan driva det innan det bara blir fel för alla involverade. Andra vill höja priserna när det faktiskt inte finns en anledning till det; våra omkostnader om man handlar hos rätt grossister är bra mycket lägre nu än för tio år sedan så man kan inte motivera sina prishöjningar med ett sådan motivation; snarare vill man tjäna mer pengar än man gjort tidigare. Det har tom gått så långt att man skapar inofficiella priskarteller för piercing, vilket enligt svensk lag är illegalt och oetisk, en öppen konkurrans är bra för marknaden och tillåter exempelvis att mycket skickliga utövare kan ta mer betalt för sin expertis än andra, Chai på CALM är ett bra exempel på ett kombination av pris/skicklighet. Jag själv ligger lågt i priserna, något som stör många inom branchen som faktiskt vill tjäna mycket mera på det och tycker att alla borde höja sina priser; många motivationer hör man bakom det; det skulle höja statusen/seriösheten om man är dyrare osv men jag tror de flesta kunder uppskattar det lika mycket med en oproblematisk piercing om man betalat mer eller mindre för det. Varken mig själv eller mitt företag kräver inte speciellt mycket pengar för att fungera och gå med vinst; det verkar som det snarare är många som gjort dåliga ekonomiska satsningar och vill att ens kunder ska få betala för det istället; från första början borde man ha snarare sätt ihop ett bättre företag och planerat ekonomiskt än att dragit på sig på tok för mycket lån och räkningar. Ett felaktigt konstruerat företag kan fortsätta fungera men det kräver mycket mera pengar än ett som vore mera balanserat; vill sedan folket som driver det ta ut lyxlöner så blir det ännu mera beroende av en så stor inkomst som möjligt, har man mindre anspråk så går det utmärkt att leva på sitt yrke utan något ska bli lidande ekonomiskt. Sist med inte minst: När var det utövarna tappade fokuset i glädjen att arbeta med det vi arbetar med utan snarare fokuserat på pengarna som ska/kan tjänas? När Jim Ward öppnat gauntlet 1972(världens första riktigt piercingstudio) så var vinstintresset allt annat än Premium, likaså Alan oversby hade piercing som ett sidointresse och tog väldigt lite betalt för sitt arbete i åratal. fokuset kanske har flyttats för mycket till någon form av karriärstänkande och inte tillräckligt entusiasmen längre. Likaså så har klyftan mellan kund och utövare blivit mycket större än tidigare; man gärna dumförklarar folk rakt upp och ner när man har kontakt med utövaren, förr så var man mera på samma nivå och man hade en öppen diskussion mellan varandra; även om folk inte jobbar med det här så har många en ganska stor erfarenhet tack vare nätet och med sunt förnuft så kommer man ganska långt; en del kunder vet även att deras kroppar tenderar att reagera annorlunda än "normen" så att säga och behöver därför ett litet annorlunda förfarande för att det inte ska bli komplikationer; försöker man bara arbeta i så hög hastighet som möjligt så kan man inte ta tid för sådant för sådant kräver att man pratar igenom hela processen med kunden. Jag har redan testat att jobba snabbt, när jag hade som mest med bokningar i karlstad så var det en kund var 15 minut, 4 i timmen under hela dagen, men det är faktiskt inte riktigt värt det; både kunden och jag själv blev stressade och det är då lätt att små fel dyker upp, sedan tyckte jag det hela blir för opersonligt och under hela min karriär har jag satsat på kundkontakten, trots jag aldrig gjort direkt reklam för mig så dyker mitt namn gärna upp när man pratar om kroppsmodifiering, man får ta det som en fjäder i hatten för mina nöjda kunder! I slutändan så ska man inte lyssna på de som gör mest reklam eller skriker mest om sig när det gäller något, de som har sin självklara plats behöver oftast inte befästa sin position gång på gång; all reklam är köpt på ett eller annat sätt och kan därför inte räknas som objektiv, även de som är dåliga brukar säga de är bäst, det är nog ett obefintligt fenomen att man skriver att man är medelmåttig med något Men men, kalla mig gammalmodig när man använder klyschan; det var bättre förr, i det här fallet så är det nog faktiskt sant då ens etik, intresse och höga värderingar får stryka med foten för den ekorrsliknande jakten på mera pengar och berömmelse där man aldrig blir riktigt nöjd utan hela tiden strävar efter mer. men men nu ska man sluta gnälla så mycket; i slutändan så bestämmer alla själva hur man arbeta med den här typen av verksamheter, alla vill få ut olika saker av det, min eget tanke är att man är lyckligt lottad att få arbeta med just det jag arbetar med och träffa så många intressant individer :)

torsdag 24 maj 2012

Missfärgningar av metaller; något att tänka på

Bilden visar ett hål som varit läkt och fungerat utmärkt i åratal utan minsta problem, men när personen började tvätta ansiktet med clerasil(medel för att motverka finnar) så utlöstes en kemisk reaktion på det smycket som satt i kroppen, materialet var silver av en relativt hög silverhalt(92.5%). resultatet var en löslig oxidation som togs upp av huden och skapade en permanent pigmentering i hålet, det är ett resultat som är lika effektiv som en tatuering och sorglig nog permanent, att avlägsna den är inte så enkelt då det trängde ut i vävnaden och inte bara färgat det yttersta skiktet i huden. metalloxidationer kan skapa kraftiga missfärgningar och eventuellt även metallallergier, både guld och silver kan vara känsligt, då exempelvis guld är oftast sk rödguld, detta innebär ungefär 25% koppar vilket kan lösas ut i värsta fall och bilda en fyllig, giftgrön missfärgning i huden. Är det fråga om silver så är det oftast en svart missfärgning som uppstår istället, metalloxidationen är oftast en kombination av koppar, zink och nickel som tillsammans bildar den mörka pigmentet. ett fåtal personer verkar naturligt skapa oxidation på smycken, troligen kan det ha att göra med kroppsutsöndringar av olika sak, blodets och hudens ph-balans samt i en viss mån kost, oläkta piercing är oftast en dum sak att sätta ädelmetall i, direktkontakt med blod/sårvätska skapar enkelt oxidation och tack vare det är en såryta så tas det lättare upp .

"svart Henna" inte nyttigt för kroppen

http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/privatekonomi-och-konsument/hon-blev-brannskadad-av-henna (klistra in webbadressen) svart henna är inte en bra ide, det finns ingen "svart" henna; den enda hennan ger en vacker brun/röd/gul färg, "svart henna" innehåller mycket starka kemikalier som kan ge allvarliga skador. Ämnet har varit förbjudet i svergie men man hittar fortfarande folk på mässor, festivaler och nöjesparker som utför det på folk som vill ha en "tillfällig" tatuering, om ni ser något liknande, kontakta de lokala hälsomyndigheterna!

tisdag 20 mars 2012

Äntligen så är våren här; piercingtider!

Man märker en markant ökning av intresset för piercing och tatueringar nu på vårkanten, alla ska försöka göra sig fina inför sommaren samt att ens ekonomi har hunnit återhämta sig efter jul/nyårets utsvävningar.

Jag är glatt överaskad över alla gamla kunder man börjar komma tillbaks och att studion rullar på i en lagom takt, när man arbetar yrkesmässigt med piercings får man verkligen välja mellan att producera kvalite eller kvantitet; det är svårt att kombinera bägge ytterligheterna, i slutändan så hänger det mycket på tiden man lägger ner på det.

Ett projekt som jag ska försöka ta tag i är customarbeten av smycken; jag har många unika ideer för piercingsmycken som aldrig tidigare syns, speciellt för töjda hål men även andra saker som armband och liknande ligger på tapeten, det största problemet som alltid är brist på tid, man önskar att det fanns mer tid på dygnet eller man inte behövde sova :)

men men, nu ska man ut med hundarna :)

fredag 17 februari 2012

När lärlingar inte känner sig redo

På sista tiden så har det skett en nyrekrytering inom branchen på både gott och ont; trevligt att det kommer lite nya ansikten bland alla gamla sura gubbar och gummor :)
Men sorgligt nog så havererar lärlingskapen en hel del på vägen och långt fler än alla känner sig helt redo när man väl ska börja göra hål i folk.

varför jag ens tar upp det är att på mindre än en månad har jag fått mailkontakt från tre helt separata lärlingar som just gått från de teoretiska till den praktiska; samtliga känner en stor osäkerhet och en klump i magen när de arbetar; man känner helt inte att självsäkerheten och kompetensen finns där.

Man vågar inte fråga de som utbildat en av rädsla att man inte har lyckats lära sig "allt" redan eller så kan man de helt enkelt inte i ord förklara för den stackars lärlingen hur man ska göra eller i ett fall, är helt borta från arbetsplatsen så man inte kan fråga ifall man är osäker.

Hur lång ska inlärningsperioden vara? så lång tid som det krävs är nog det rätta svaret; man måste ha en nykter och ansvarsfull relation med lärlingen och se hur mycket personen själv tycker att man klarar av innan man släpper loss dem på folk.
mer oroande är att lärlingarna tycker att man inte "lär" sig något utan mera bara ägnar sig åt andra saker än själva piercingkunskapen, man ska bara automatiskt "snappa" upp kunskapen genom att vara i studion men två har knappt fått vara med i piercingrummet när man utför piercingen, hur ska man då få en praktisk kunskap när allt man lär sig är egna uppfattningar och teori? det blir ett ganska konstigt sätt att förmedla kunskap och är bäddat för felinformation.

en förväntades att han redan kunde alla grunderna; om han redan kunde alla grunderna så skulle han då behöva vara en lärling.....? hur skulle man förövrigt kommit över den kunskapen? nätet är notorisk lögnaktigt och full med felaktigheter så det är verkligen inte en källa till en gedigen kunskap; det har förvisso givits ut en hel del bra böcker och tidskrifter men för den nyare generation så har man inte ens hört talas om dem för de är helt enkelt för unga för att fått nyss om dem när de gavs ut.

Det är jobbigt att lära ut något på ett konstruktivt sätt, speciellt när det är ett så stort område som piercing är; inte bara det praktiska hur man gör ett drygt tjugotal olika typer av piercing utan alla olikheter och förutsättningar folk kan ha, sedan all anatomi, kunskap om smycken och smyckematerial, sterilteknik, social kompetens och 101 andra småsaker som hör till jobbet så inser man snabbt att inte alla är bra lärare bara för att man är bra på något, pedagogik är inte en naturtalang och inte alla elever lär sig allt på en gång!

man hamnar snabbt i lite av ett moraliskt dilemma, ska man tala om för folk hur man kanske borde göra eller ska man rekommendera att man faktiskt tar ett seriöst snack med personen man är lärling hos? egentligen är jag inte speciellt intresserat att lära upp andras lärlingar, jag tar inte lärlingar själv, mycket för det är fortfarande roligt och det finns inga planer på att sluta.
men jag svarar snäll på frågorna de har, man märker att de känner sig stressade och missnöjda över sin situation och bara genom att ge dem lite information så kanske man kan undvika att de skadar något i onödan tack vara bristande erfarenhet/information.
men men, man får hoppas att det går bättre för dem, med tid och experimenterande så kan man ibland utvecklas på egen hand, men det är en ojämn inlärningsprocess som kräver en speciell inställning av ens arbete, där man hela tiden analyserar sin agerande, förfarande och i slutändan resultaten man får, självkritik är a till o om det är den vägen man måste ta för att bygga kompetens och i de flesta fall så slutar det att man mest gör hål på folk och det går som det går, utan vet man vet hur eller varför det fungerar som det gör :)

söndag 12 februari 2012

Nordiska motiv vid tatuering



om man är intresserad av nordisk kultur och då speciellt vikingatid så finns en uppsjö av bilder och former att ta inspiration att ta av; men det kan ta sin speciella person att hitta "rätt" motiv och inte bara slaviskt kopiera existerande runslingor för någon kund vill ha ett "vikingamotiv"

det har under de senaste 20 åren dykt upp några tatuera i norden som har inriktad sig på traditionella mönster eller motiv som är nytolkningar av gamla former, en sådan person är exempelvis Colin dale från dannmark som driver tatueringstudion skin & bone http://skinandbonetattoo.blogspot.com

När man ska göra ett nordisk motiv så är det viktigt att man hittar någon som är riktigt passar en och inte bara är lätthittad; mycket av det som finns på nätet är kopierat i hundratals(exempelvis sigurd drakdödare från södermanland) man kan lätt anpassa eller modifiera motiven till att skapa unika motivet istället för att bara ha kopiera ett av de få som finns upplagda.
Ett annat problem är att man sorgligt nog bara ser runstensmotiv, mycket av den vikingatida konsten är gjord på trä och finns därför inte bevarat; de få fynd man har hittat märker man är mycket mer avancerat än det som huggits i sten, man har många gånger fått uppfattningar att vikingakonsten är mycket mindre avancerat än det egentligen var, tittar man bara på det fåtalet stavkyrkor som finns kvar och deras ornametik så inser man att det finns en uppsjö av inspiration att ta utav bara från sådana källor

onsdag 1 februari 2012

20 års jubileum, för TRIBE. seminarium och festande för yrkesmän

för er som missat det så har snart TRIBE sitt 20års jubilum och man firar det med att bjuda in några kändisar från USA och norge för att gör det till en extra festlig tillställning, så är man intresserad så kan man få ett tillfälle att träffa några av dem som hållit på från början

tanken är att man ska hålla några korta seminarium med olika inriktningar under två dagar, så vill man passa på att kanske få lite nya ideer eller prata med dem så bör man kanske ta chansen.

det är dock inte gratis utan kostar 1000kr för två dagar vilket kan tänkas vara ganska dyrt, däremot ska man ju trots allt betala för föreläsarnas resa till och från landet, då merparten har kommit ganska långväga.

Om man har ett djupare intresse för det och arbetar med den här typen av saker så kan det dock vara värt pengarna, det är sällan så många veteraner samlas i svergie(mycket vanligare i USA) vilket gör att det kanske kommer vara en one-time appearence av någon liknande sammankomst :)

så jag önskar alla på TRIBE ett glatt 20 års jubilum och hoppas det håller 20 år till!
(klicka på titeln för att komma till TRIBEs information, annars kolla weblänken http://www.tribe.se/20years/)

fredag 13 januari 2012

töjspiraler- än en gång: inte ett smycket att töja med utan för töjda hål


"töj"spiralerna är nog ett av de sämsta redskapen för att töja med som finns tillgängliga, sorgligt nog har det sålts in som en bra och billig sätt att töja sina hål med och det finns tom billiga "kit" av spiraler i allt ökande storlekar.

det är mycket frestande att töja allt för snabbt med en spiral, ibland är det även enda alternativet då de ökar i tjocklek väldigt fort och det krävs att en viss del sitter i kroppen för att den ska kunna hålla sig på plats.

bilden ovan visar slutresultatet i värsta fall; vävnaden som öronsnibben består av kan "brista" vilket gör att ytterkanten bara består av de ytliga hudlagren, all vidare töjningar tenderar då mest att stretcha ut den redan förtunnande snibben; att gå ner i storlek löser oftast inte problemet utan kan till och med förvärra det, när man sedan försöker töja upp hålet igenom så sker töjningen än mer det redan är tunt
blir det riktigt illa så slutar huden att fungera på yttersidan och helt enkelt "dör" och skinnet spricker upp, processen är inte smärtsam och kan gå mycket snabbt, på ett par dagar så kan skinnet ha "dött" och sedan börjar den flagna av i bitar, för att korrigera något liknande krävs oftast att man syr ihop den skadade bitarna.

så spar på spiralerna tills man stannar på ett storlek eller var mycket försiktig med dem, det finns bättre metoder!

Forsättning av silikontöjningar vs gängtejp

det är intressant att se hur snabbt man kan töja med silikon, hålen kan töjas mycket snabbt så länge man inte försöka sätta i en för stor töjning på en gång, man kan töja snabbt om man gör det med små steg.

ett annat metod för töjning är att börja linda en plugg med så kallad gängtejp, en tejp som är tillverkad av teflon och normalt sett så används den för att täta vattenrör och liknande.
metoden med gängtejpen är att man lindar tunna lager om orginalpluggen och på så sätt expanderar ett hål, metoden fungerar bra men har en stor nackdel; varje gång man tar ur pluggen för att vira lite tejp drar hålet ihop sig, speciellt om man töjer snabbt och kroppen inte riktig anpassat efter den nya storleken och när man ska i den större pluggen så skadas lätt hålet för att huden är känsligt.

silikontunneln har den stora fördelen att den håller sig på plats utan problem och man kan nästa byta den ögonblickligen till den större storleken, sedan kan det både töja sig i lugnan ro utan att man behöver röra den, knepet för att få en lätt töjning är att undvika att hudens skada, ett uppenbart faktum när man nämner det, men något som gärna glöms i jakten på allt större hål.

Om man undviker att skada huden så får man oftast en snabb, jämn töjning med ett fint slutresultat; stressar man så blir resultaten det efter;oftast en missfärgad och ärrad öronsnibb.

man får sig ibland en funderar på hur länge man har hållt på med piercing

Häromdagen så pratade vi i studio och min fru påpekade att jag snart börjar närma mig att haft studio i snart sjutton år. sjutton år! det är fantastiskt roligt att tiden gått så snabbt som det gjort, en del saker har varit roliga, andra saker skulle man mest vilja glömma bort.

det tar dock tid att komma till den punkt man kommit; piercingkunskap är like mycket teori som fingertoppkänsla och en riktigt skicklighet kommer först efter en lång tid, det är helt enkelt en process som inte kan påskyndas i någon större utsträckning utan måste mogna i en lagom takt.
det är intressant att se hur branchen har utvecklat och att man gått från en entusiastisk pionjärsanda till en ren yrkesmässig inställning, på gott och ont så gör det piercing lite säkrare men även lite tråkigare då man av oro eller avundsjuka tenderar att fördöma dem som inte arbetar inom rammarna för vad som anses vara riktigt och rätt.

Piercingbranchen har stagnerat avsevärt; de flesta kunniga piercare som är aktiva nu är samma personer som höll på i slutet på 90-talet, få nya talanger har dykt upp som håller måttet och livslängden på en piercare är oftast allt för kort för att nå en hög nivå, man gör mest hål i folk och sedan går det som det går.
Lärlingssystem som är det enda "utbildningssättet" som finns tillgänglig har misslyckats rejält med att överföra sina erfarenhet till en ny generation, hur och varför det har misslyckats kan man filosofera över men jag har pratat med mer än lärling som har ångest över att man helt enkelt inte lär sig något utan förväntas bara kunna det efter ha hängt i en studio under en viss tid, en del sätts i arbete långt innan de själva känner sig redo för att ta ansvaret att göra hål i folk.

tatueringsbranchen har lyckat lite bättre med det, troligen för att det finns fler skickliga tatuerare och att det går lite lättare att lära sig det via genom egen träning, då man ser resultatet under tiden man arbetar, vid piercing måste man veta hur det kommer fungera innan man ens gjort hålet, det är svårt att korrigera när de väl är gjort

snart så kommer jag ha ägnat mitt åt piercing i 20 år(2013) och det har mestadel varit en rolig och intressant färd, man undrar var de nästa 20 åren kommer att ha lett till för några äventyr!