På sista tiden så har det skett en nyrekrytering inom branchen på både gott och ont; trevligt att det kommer lite nya ansikten bland alla gamla sura gubbar och gummor :)
Men sorgligt nog så havererar lärlingskapen en hel del på vägen och långt fler än alla känner sig helt redo när man väl ska börja göra hål i folk.
varför jag ens tar upp det är att på mindre än en månad har jag fått mailkontakt från tre helt separata lärlingar som just gått från de teoretiska till den praktiska; samtliga känner en stor osäkerhet och en klump i magen när de arbetar; man känner helt inte att självsäkerheten och kompetensen finns där.
Man vågar inte fråga de som utbildat en av rädsla att man inte har lyckats lära sig "allt" redan eller så kan man de helt enkelt inte i ord förklara för den stackars lärlingen hur man ska göra eller i ett fall, är helt borta från arbetsplatsen så man inte kan fråga ifall man är osäker.
Hur lång ska inlärningsperioden vara? så lång tid som det krävs är nog det rätta svaret; man måste ha en nykter och ansvarsfull relation med lärlingen och se hur mycket personen själv tycker att man klarar av innan man släpper loss dem på folk.
mer oroande är att lärlingarna tycker att man inte "lär" sig något utan mera bara ägnar sig åt andra saker än själva piercingkunskapen, man ska bara automatiskt "snappa" upp kunskapen genom att vara i studion men två har knappt fått vara med i piercingrummet när man utför piercingen, hur ska man då få en praktisk kunskap när allt man lär sig är egna uppfattningar och teori? det blir ett ganska konstigt sätt att förmedla kunskap och är bäddat för felinformation.
en förväntades att han redan kunde alla grunderna; om han redan kunde alla grunderna så skulle han då behöva vara en lärling.....? hur skulle man förövrigt kommit över den kunskapen? nätet är notorisk lögnaktigt och full med felaktigheter så det är verkligen inte en källa till en gedigen kunskap; det har förvisso givits ut en hel del bra böcker och tidskrifter men för den nyare generation så har man inte ens hört talas om dem för de är helt enkelt för unga för att fått nyss om dem när de gavs ut.
Det är jobbigt att lära ut något på ett konstruktivt sätt, speciellt när det är ett så stort område som piercing är; inte bara det praktiska hur man gör ett drygt tjugotal olika typer av piercing utan alla olikheter och förutsättningar folk kan ha, sedan all anatomi, kunskap om smycken och smyckematerial, sterilteknik, social kompetens och 101 andra småsaker som hör till jobbet så inser man snabbt att inte alla är bra lärare bara för att man är bra på något, pedagogik är inte en naturtalang och inte alla elever lär sig allt på en gång!
man hamnar snabbt i lite av ett moraliskt dilemma, ska man tala om för folk hur man kanske borde göra eller ska man rekommendera att man faktiskt tar ett seriöst snack med personen man är lärling hos? egentligen är jag inte speciellt intresserat att lära upp andras lärlingar, jag tar inte lärlingar själv, mycket för det är fortfarande roligt och det finns inga planer på att sluta.
men jag svarar snäll på frågorna de har, man märker att de känner sig stressade och missnöjda över sin situation och bara genom att ge dem lite information så kanske man kan undvika att de skadar något i onödan tack vara bristande erfarenhet/information.
men men, man får hoppas att det går bättre för dem, med tid och experimenterande så kan man ibland utvecklas på egen hand, men det är en ojämn inlärningsprocess som kräver en speciell inställning av ens arbete, där man hela tiden analyserar sin agerande, förfarande och i slutändan resultaten man får, självkritik är a till o om det är den vägen man måste ta för att bygga kompetens och i de flesta fall så slutar det att man mest gör hål på folk och det går som det går, utan vet man vet hur eller varför det fungerar som det gör :)
