När inte skickligheten finns där, piercare som inte håller måttet

Några saker som ibland kan få mig riktig irriterad är att reklam och utlovad skicklighet till trots så lyckas piercingstudios göra riktiga misslyckade saker; vi alla gör fel ibland, men gör man det korrekt så är oftast felen så små att det inte blir störande. att smycket blivit lite för korta pga svullnad och behöver justeras är inte heller ovanligt; för en så bra läkning som möjligt bör man hålla sig så nära säkerhetsmarginalerna, överdimensionerade smycke riskerar bara att skada piercingen och omkringliggande områden.

Ibland är det dock lite värre saker som sker; när piercingen helt enkelt varit så fel från början att man dels inte kunnat ha en aning hur det skulle ha gjorts, man borde även sett när man är färdig att det helt enkelt inte kommer att funka överhuvudtaget.
bilden ovan är tagen på ett kvinna som gjorde sin sk nape-piercing på ett av göteborgs mest kända studios, bilden är lite dålig, men det är en korrekt stav, en sk surface bar och inte en rak stav.
storleken är dock rakt åt helvete felaktigt; när hon påpekade det när hon såg den i spegeln så fick hon svaret "det kommer behövas för svullnaden" något som inte är korrekt; en nape svullnar normal inte så mycket och den typen av stavlängd som satts i kommer leda till problem, det lyfter upp huden och skapar ett konstant tryck mot sårkanalen.
dagen efter så tycke hon att den på tok för lång iallafall, tydligen så hade man då bytt piercare för hon fick ett utskällning för gått till en "klåpare", när man fick reda på att det visst var det stället som gjort det så ändrade man snabbt inställning och erbjöd sig att byta den till ett korrekt smycke istället; då hade allt förtroende för studion raserats så hon valde att ta smycket och komma in till min studio istället.

det enda förklaringen jag kan ge var att man inte hade steriliserade smycken i rätt längd liggandes på lager, istället så använde man det som man hade liggandes till hands vilket var på tok för stort för kvinnan ifråga, att man kunde plocka fram rätt längd som var steriliserat dagen efter är ett tecken på att man hade dem i lager men inte steriliserade; det man borde gjort vore endera att be personen vänta medan man steriliserade ett korrekt smycke eller komma tillbaks dagen efter; inte taga det man haver!

Dotworks, ett sätt att få motiv att se ut på många sätt

Dotwork är något som få tatuerare väljer att arbeta med, de som gör det brukar i många fall uteslutande arbeta på det sättet, både i färg och i svarta/grå skalor, det kräver ett lite annorlunda arbetsätt, bland annat så är det lite mer krävande då man måste koncentrera sig på det man gör hela tiden; felaktigt inlagda dotworks blir mest en gröt på kroppen.

ovan gjorde jag en serie exempel med dotworks som visar hur olika motiven kan se ut fast det egentligen är ett och samma motiv, beroende på om man använder fasta ytterlinjer, hur man lägger prickarna och hur man väljer tätheten mellan dem, dotworks lämpar sig bäst för större motiv, men det gör tatueringar i allmänhet.

jämnför man motivet till höger och till vänster så uppfattar man dem väldigt olika men motivet är som sagt identiskt i grunden, det är bara linjerna och prickarna placering som ändrar ens uppfattning

Kontaktallergie av träpluggar? inte konstigt egentligen

När man läser på diverse forums så kan man få blandade rekommendationer när det gäller materialval, många höjer varnande fingrar för plast och metall i öronen men prisar trä, ben och horn.
just träet kan dock innebära oanade konsekvenser som bilderna ovan visar; många ädelträer som används är starkt allergiframkallande, andra innehåller eterisk oljor som kan i värsta fall vara frätande för hudytan om man har otur.
vikten är att träet stabiliseras först; det är en enkel men tidskrävande process som på senare tid blivit ovanligare, de flesta tillverkare använder istället en ytförseglare som även har fördelen att man inte behöver polera träet lika mycket utan fyller upp de små ojämnheterna och sedan kan poleras till en fin finish.

nackdelen är att med tiden så börjar lacken spricka, fukt tränger in och sedan tränger ut och drar med sig allergiframkallande material inifrån materialet; processen är mikroskopisk och sker genom träets porer så man behöver inte kunna se något med det nakna ögat.
med tiden så urlakas mer och mer då träet "spränger" lacken inifrån och skapar mer sprickor i ytan, vilket gör att pluggar som tidigare varit "säkra" helt plötsligt ger allergibesvär.

hur undviker man det? försöker se till att pluggarna man köper är korrekt stabiliserade, även om det kanske kostar en extra slant, det är dock oftast minimala skillnad då de billigare tillverkningarna säljs för samma pris som de bättre tillverkade gör; det är bara grossisterna som försöker pressa ner tillverkningskostnad och hålla priset, alternativt att man inte vet/bryr sig om att materialen man använder kan vara rent skadliga för de som kommer bära dem, mycket av smycken som nu tillverkas för marknaden i asien följer det mönstret, under de senaste åren så har förekomsten av dåliga smycken och material ökat lavinartad.

hur vet man att det är "rätt" plugg man köper då? bästa är att förhöra dig med dem som säljer det till dig, om man inte kan svara tillfredsställande eller får attityd i ansiktet;köp då inte utav dem; ens hälsa är inte värt att pruta på!
handla bara utav försäljare som faktiskt bryr sig om vad man erbjuder folk och inte enbart vill tjäna maximalt med pengar

Silikontöjpluggar? kanske inte för alla

Något som jag tidigare rekommenderat men nu blivit mera skeptiskt till är de sk silikontöjpluggarna, iden är simpel; en elastisk tunnel som man bara trycker ihop och sätter in i ett något mindre hål, vips så töjer den magiskt upp hålet åt dig utan stök eller bekymmer.

sorgligt nog så funkar det nämligen inte alltid så bra i praktiken; silikontöjpluggar/tunnlar är många gånger för stora mellan "hoppen" oftast så kan det variera även om man köpt en exakt storlek, när man köper en 12mm så är det lätt att den faktiskt storlek är närmare 13mm än 12.... något som i sig själv kan skada hålet.

den största faran kommer dock från att materialet sluter väldigt tätt mot huden och gör att den inte kan fungera som den normalt ska; töjer man i ett större hopp eller har ett hål som inte öppnar sig så bra riskerar huden att börja lossna, liknande saker hände med soldaters fötter under första världskriget och blev kallat "skyttegravsfot"
bilden ovan visar exakt hur det set ut, överhuden har helt enkelt brustit och lossnat
och man kan se in i läderhuden, när det är så fuktigt och syrefattigt så är det mycket lätt att man kan få en kraftig infektion, tom att det bildas varbölder då det inte kan dräneras utan det fylls på i öronsnibben.

så ska man använda silikontunnlar så bör man alltid hålla lite koll på att ens öron mår bra, speciellt nu när kölden kryper sig in och man lätt får självsprickningar

Nu är vintern här, dags att täcka över öronen ifall man har töjningar

Nu har hösten marcherat in och snart kommer den bitande vinterkylan att göra sig påmind, något som kan oanade problem ifall man har töjningar i öronen.
svergie är uppenbart ett väldigt kallt land på vintern och längst kusterna så blåser det även en hel del vilket bara ökar problemet.

När man har en töjning i örat, speciell när den passerat 20mm strecket bör man alltid vara lite försiktig i dessa tider, dels bör man undvika metall eller tunga smycken som kan försvåra blodcirkulation, örats yttersida kan nämligen ha det svårt att klara uppvärmningen och man kan drabbas av köldskador ifall man har otur.

mest förrädiskt är det när det blåser och bara är ett par minusgrader ute; symtomen kommer smygande och är inte alltid så uppenbara, risken är störst om man ute under lång tid med relativt låg kyla, det är inte alltid att man ens känner av något obehag då kylan långsamt bedövar, köldskadan uppmärksammas många gånger inte förrän man kommit i värmen igen.

vid stark kyla så gör det oftast snabbt ont i öronsnibben och man skyddar den oftast snabbt när man går ut med dem.

jag har själv lyckats förfrysa ena öronsnibben och förlorade ungefär halva ytterdelen, innan den var normal igen och återställd så tog den närmare ett helt år, jag hade inte metall i utan en träplugg, mitt problem var att jag fastnade utomhus i tre-fyra timmar i underkylt regn och blåst, när jag väl kom in så var yttersidan genomfrusen och grå, turligt nog så visste jag hur man skulle förfara vid liknande saker så skadorna kunde till stor del hävas.

bilden ovan är efter en förfrysning vid ganska låg temperatur, det var snarare en lång exponering som ledde till att problemen uppstod, sedan en felaktig behandling fick örat att drabbas av vävnadsdöd och öronsnibben brast på grund av skadorna

Hur undviker man då förfrysningar? byt till trä, ben eller horn när det blir kallt, använd inte tunnlar överhuvudtaget, täck huden från exponering av vind, just blåst leder till en mycket snabbare nedkylning.
skulle man ändå ha oturen att drabbas av en misstänkt frostskada börja INTE gnugga området, om man gör den så kommer iskristallerna som finns i cellerna agera som mikroskopiska knivblad och helt strimla vävnaden inifrån, i sin tur leder det till en vävnadsdöd i området.
man tar istället ganska kallt vatten och sänker ner området i det, motstå frestelsen att börja klia när känseln börjar komma tillbaks, vänta iallafall en timme med örat nedsänkt innan man börjar känna efter att det mjuknat, om nedkylningen skett snabbt ska man istället värma upp det snabbare; tumregeln för köldskador är snabb nedkylning-snabb uppvärmning, långsam nedkylning-långsam uppvärmning.

I allmänhet kan man undvika de större problemen med kyla om man använder lite sunt förnuft, men det är så att vårat land är egentligen lite för kallt för riktigt stora töjningar, de flesta kulturer där man har stora töjningar ligger inte i områden med mycket kyla; det fungerar helt enkelt dåligt med att ha 50mm töjningar när man får -20 grader och vinden ylar kring öronen. man bör helt enkelt kanske tänka på det som en faktor när man bestämmer sig hur mycket man vill töja, om man är utomhus mycket på vintern kanske en mindre storlek är att föredra

Hastighet på handtattuering? snabbare än man tro

Häromdagen satt jag och tatuerade en lotusblomma som var lite drygt 5 centimeter stort, lotusblommor har oftast en mängd linjer, något som alltid är den största utmaning när man arbetar för hand; många handtatuerare försöker hålla linjearbetet till ett absolut minimum som i sin tur ger ett speciellt utseende.

men allt eftersom flög linjerna in utan några större problem, man hade lyckats komma in det vana stadiet som hantverkare då man inte längre behöver anstränga sig utan det bara sker på egen hand.

sagt som gjort, ganska snabbt så satt alla linjerna på huden, vi gjorde en snabb retouchering på dem för att jämna till kanterna och fortsatte sedan att fylla i dem med dotworks; dotworks ger fina skuggningar och är ett mycket mångsidigt medel vid tatuering, dels kan man göra skuggningar och fylla i fält med det, men det tillåter även en att göra linjer

men men, som allt tog det knappt en timme och en tjusig tatuering blev det

Debatten i media om åldersgränser för piercing

På sistonde så har det varit lite av en debatt på tv om åldersgränser och piercing, i dagens datum så finns det ingen lag men de flesta studios kräver en 18 års gräns, annars så krävs en målsmans godkännande.

Allt är väl frid och fröjd med det; samtidigt tycker en del att hur man ska bekräfta målsmans godkännande är allt för okontrollerat, några kräver att målsman närvarar andra så kan man ta med ett skriftligt intyg, en del så räcker det med ett telefonsamtal.

själv tycker jag att det optimala är att en målsman kan närvara; bland annat för det kan vara så att föräldrarna har egna frågor och är oroliga.
däremot så tycker jag att man även bör ha någon form av skriftlig system för folk som inte bor lokalt, i dagens samhälle har folk svårt att komma loss på dagtid då man jobbar, speciellt om man har långt att åka, detta försvårar effektiv för föräldrar att kunna närvara; det känns orealistiskt krävande att något ska åka tre timmar, komma in och säga ok för att sedan åka därifrån, man borde kunna löst det på ett smidigare sätt om man har långt att åka. de flesta små orter(och även större) har ingen heltidsarbetande piercare då det är för liten omsättning för att överleva; om målsmäns lättare skulle kunna närvara krävs det en piercingstudio i varenda ort, något som inte finns i dagens läge och är en osannolik utveckling då det kräver en mycket större kundbas. Tatuerare har det lättare då man tjänar mer pengar per kund medan piercaren måste ha fler kunder per dag för att kunna få en tillräcklig inkomst om man ska försörja sig heltid

Men stopp och belägg! det går ju att fuska med sådana intyg !?! jepp det gör det, men det går även fuska med falskleg, som är mycket vanligare än folk tror, eller att någon annan ställer upp som målsman, vilket även det har inträffat, sedan är det så rent praktiskt att i dagsläget gifter sig oftast inte folk; barnen bär då oftast mannens namn mellan det är mamma som generellt sett hänger med barnen som målsman; man har då inte samma efternamn så hur ska man då kontrollera att personen verkligen är den sagda målsmannen? en snabb surf till personupplysningar.

Det enda raka är en stenhård 18-årsgräns isåfall, något som jag själv funderat över i åratal, därför att när vi har ett system med två åldersgränser så är det faktiskt den lägre som är den "riktiga" åldersgränsen, den övre gränsen är bara en finpolerad ribba som man faller kort på.
jag har tänkt i flera omgångar att bara införa en ren 18-års gräns, det vore mycket enklare och över 90% av mina kunder är ändå 18 år och uppåt.
anledningen varför jag gång på gång inte inför det är att då tvingar man alla under den åldersgränsen att hamna hos utövare eller amatörer som inte bryr sig så mycket om varken hygien eller hälsan hos kunderna, piercingutrustning har blivit vanlig för lekmän att inneha och de flesta tror att piercing är bara att göra ett hål så läker det sen(förhoppningsvis)
sedan har jag en uppsjö av glada föräldrar som tackar en för att man tar emot deras barn så att de blir utförd under så bra omständigheter som möjligt istället för att hamna hos den lokala hårfrisören med en håltagningspistol(jepp, de används fortfarande) med påföljande problem.
så jag kommer nog hålla kvar intygen som en sista utväg, i värmland hade jag samma system och det fungerat utmärkt under åratal, många personer kommer från mindre orter som inte kan hålla en yrkespiercare vid liv ekonomiskt, så man var tvungen att åka till karlstad för att få det gjort, en hel del hade åkt över tio mil för piercing och på dagtid så kunde folks föräldrar inte hinna med, jag kan inte påminna mig om en enda som invänt mot systemet, bara den enstaka gången då folk faktiskt utnyttjat system med ett falskt intyg, fördelen är då att man faktiskt kan visa att felet ligger inte på en som yrkesman utan den person som medvetet skapade ett falsk intyg mot sina målsmäns viljor, det är även ett brott; man får inte förfalska någons namnteckning oavsett uppsåt.
bara mina små funderingar på debatten om åldersgränser

Roligt när det flyter på i tatueringen

Allt eftersom man hittar rätt verktyg för att handtatuera och rätt nålar till rätt jobb(jepp det skiljer sig från hur man använder vanliga nålar) så går det fortare och fortare när man arbetar, man flyter bort i det man gör och behöver inte egentligen koncentrera sig på det man gör utan det flyter fram utav sig själv.

samtidigt att man börjar bli mer van så går det fortare, Stinas arm på bilden har totalt bara tagit lite drygt tio timmar, vilket är inte så farligt med tanken på att den täcker relativ mycket av armen och sträcker sig nästan från armbåge till axel.

man är mycket tacksam över att folk vill ha ens arbete och stil på tatueringar, glädjande nog så har tatueringarna blivit ett mycket, mycket bredare när det gäller utbud och efterfrågan; det finns plats för att tatuerare använder sin "egen" stil istället för att stereotypiskt följer den mall av tatueringar som man bör göra.

ritande har tagit fart igen, jag har alltid tyckt om att skapa motiv, först och främst för att det inte gick att få tag i motiv som såg ut som jag själv ville ha det, stilarna som jag influeras av är många, men gamla motiv från järn och bronsålder är en av dem, från borneos regnskogar finns det en rik tatueringskultur att ta inspiration av, likaså filipinerna och det polynesiska kulturområdet.

överlag så försöker jag rita tribaler som de egentligen ska se ut; det finns en stark röd tråd i hur man bygger upp dem, något som de flesta "moderna" tribaler bryter helt emot, för stunden arbetar jag på mitt eget ben i en nytribalistisk stil, det finns ingen liknande traditionella mönster, men stilen känns utan tvivel som gammal när man tittar på den.

Överlag är det ganska befriande att arbeta för hand, att frigöra sig från maskinen tillåter en att arbeta på ett helt annat sätt än vad man normalt är van med, både som fördel och nackdel, handtatuering är ingen "magisk" metod utan kräver engagemang utav tatueraren, då man själv måste göra hela det fysiska arbetet, något som annars maskinen skulle göra åt en :)

kommer att minska utbudet om vad jag skriver om

På senare tid har det skett en ökad frekvens att folk tar lärdom av min erfarenhet och slutsatser; det är väl glädjande att det nått så många intresserade, sorgligt nog har det även lett att konkurrenter som inte lär sig genom egen erfarenhet gör det genom mina experiment och senare påföljande slutsatser.

Ibland så är det flera års arbete, både med statistik, efterforskningar och rena praktiska experiment, både på mig själv som jag har använd som försökkanin för många ideer jag haft och vänliga kunder som lånat ut sina kroppar och litat på en med ens hälsa när man försökt förbättra teknik och metoder man använder.

När man sedan hör andra piercare använda ens exakta formuleringar för att förklara visa saker inser man då en sak; jag har varit på tok för givmild med mycket av min information; i branchen så säljer man sitt kunnande, iom det så är det ens viktigaste ägodel som inte lätt kan kopieras eller utnyttjas.

Det andra är allt för många amatörer inspireras att försöka kopiera mina metoder hemmavid, något som kan leda till allvarliga risker då man inte har möjligheter, viljan eller intresset att sköta hygienen, man har inte heller det grundläggande kunskapen som behövs för det man försöker göra.
även det bidrar med att jag nu valde att rensa från tidigare inlägget och frisäger mig från att dela med mig av mina praktiska erfarenhet, bloggen kommer fortsätta men mera om etisk, händelser och liknand; tekniska saker som metodik, förfarande osv kommer jag bara hålla i mitt eget material.

Det är lite tråkigt, men jag har helt enkelt tröttnat på att folk använde mina ideer för att konkurrera med mig, eller skada folk med sin okunnighet, om man bara kunde ge en äran för det skulle det kanske ha varit okej men nej; man utmålar det som sitt eget kunnande och erfarenheter, så då tar jag helt enkelt bort den delen ur bloggen och låter alla lista ut sina egna saker
mvh ed