Allt eftersom man hittar rätt verktyg för att handtatuera och rätt nålar till rätt jobb(jepp det skiljer sig från hur man använder vanliga nålar) så går det fortare och fortare när man arbetar, man flyter bort i det man gör och behöver inte egentligen koncentrera sig på det man gör utan det flyter fram utav sig själv.
samtidigt att man börjar bli mer van så går det fortare, Stinas arm på bilden har totalt bara tagit lite drygt tio timmar, vilket är inte så farligt med tanken på att den täcker relativ mycket av armen och sträcker sig nästan från armbåge till axel.
man är mycket tacksam över att folk vill ha ens arbete och stil på tatueringar, glädjande nog så har tatueringarna blivit ett mycket, mycket bredare när det gäller utbud och efterfrågan; det finns plats för att tatuerare använder sin "egen" stil istället för att stereotypiskt följer den mall av tatueringar som man bör göra.
ritande har tagit fart igen, jag har alltid tyckt om att skapa motiv, först och främst för att det inte gick att få tag i motiv som såg ut som jag själv ville ha det, stilarna som jag influeras av är många, men gamla motiv från järn och bronsålder är en av dem, från borneos regnskogar finns det en rik tatueringskultur att ta inspiration av, likaså filipinerna och det polynesiska kulturområdet.
överlag så försöker jag rita tribaler som de egentligen ska se ut; det finns en stark röd tråd i hur man bygger upp dem, något som de flesta "moderna" tribaler bryter helt emot, för stunden arbetar jag på mitt eget ben i en nytribalistisk stil, det finns ingen liknande traditionella mönster, men stilen känns utan tvivel som gammal när man tittar på den.
Överlag är det ganska befriande att arbeta för hand, att frigöra sig från maskinen tillåter en att arbeta på ett helt annat sätt än vad man normalt är van med, både som fördel och nackdel, handtatuering är ingen "magisk" metod utan kräver engagemang utav tatueraren, då man själv måste göra hela det fysiska arbetet, något som annars maskinen skulle göra åt en :)
