Nu har hösten marcherat in och snart kommer den bitande vinterkylan att göra sig påmind, något som kan oanade problem ifall man har töjningar i öronen.
svergie är uppenbart ett väldigt kallt land på vintern och längst kusterna så blåser det även en hel del vilket bara ökar problemet.
När man har en töjning i örat, speciell när den passerat 20mm strecket bör man alltid vara lite försiktig i dessa tider, dels bör man undvika metall eller tunga smycken som kan försvåra blodcirkulation, örats yttersida kan nämligen ha det svårt att klara uppvärmningen och man kan drabbas av köldskador ifall man har otur.
mest förrädiskt är det när det blåser och bara är ett par minusgrader ute; symtomen kommer smygande och är inte alltid så uppenbara, risken är störst om man ute under lång tid med relativt låg kyla, det är inte alltid att man ens känner av något obehag då kylan långsamt bedövar, köldskadan uppmärksammas många gånger inte förrän man kommit i värmen igen.
vid stark kyla så gör det oftast snabbt ont i öronsnibben och man skyddar den oftast snabbt när man går ut med dem.
jag har själv lyckats förfrysa ena öronsnibben och förlorade ungefär halva ytterdelen, innan den var normal igen och återställd så tog den närmare ett helt år, jag hade inte metall i utan en träplugg, mitt problem var att jag fastnade utomhus i tre-fyra timmar i underkylt regn och blåst, när jag väl kom in så var yttersidan genomfrusen och grå, turligt nog så visste jag hur man skulle förfara vid liknande saker så skadorna kunde till stor del hävas.
bilden ovan är efter en förfrysning vid ganska låg temperatur, det var snarare en lång exponering som ledde till att problemen uppstod, sedan en felaktig behandling fick örat att drabbas av vävnadsdöd och öronsnibben brast på grund av skadorna
Hur undviker man då förfrysningar? byt till trä, ben eller horn när det blir kallt, använd inte tunnlar överhuvudtaget, täck huden från exponering av vind, just blåst leder till en mycket snabbare nedkylning.
skulle man ändå ha oturen att drabbas av en misstänkt frostskada börja INTE gnugga området, om man gör den så kommer iskristallerna som finns i cellerna agera som mikroskopiska knivblad och helt strimla vävnaden inifrån, i sin tur leder det till en vävnadsdöd i området.
man tar istället ganska kallt vatten och sänker ner området i det, motstå frestelsen att börja klia när känseln börjar komma tillbaks, vänta iallafall en timme med örat nedsänkt innan man börjar känna efter att det mjuknat, om nedkylningen skett snabbt ska man istället värma upp det snabbare; tumregeln för köldskador är snabb nedkylning-snabb uppvärmning, långsam nedkylning-långsam uppvärmning.
I allmänhet kan man undvika de större problemen med kyla om man använder lite sunt förnuft, men det är så att vårat land är egentligen lite för kallt för riktigt stora töjningar, de flesta kulturer där man har stora töjningar ligger inte i områden med mycket kyla; det fungerar helt enkelt dåligt med att ha 50mm töjningar när man får -20 grader och vinden ylar kring öronen. man bör helt enkelt kanske tänka på det som en faktor när man bestämmer sig hur mycket man vill töja, om man är utomhus mycket på vintern kanske en mindre storlek är att föredra
