Man lär sig alltid nya saker!

Jag försöker alltid läsa så mycket som jag kan komma över när det gäller kroppsmodifiering och under året har man samlat på sig några hyllmetrar med kroppskonstrelaterat material, tro det eller ej; det har getts ut en hel del vettiga böcker om det men även en hel del skit!

När man har hållit på det tillräcklig länge så kan man oftast bara genom att läsa en text förstå om det de beskriver låter som en bra eller dålig ide och vad som kanske är dess fördelar och nackdelar

Nyligen så läste jag en intressant utlägg och sk Napes(nackpiercing) det är en relativ gammal piercing, dess "uppfinnare" anses vara Alan oversby, en engelsk piercare som jag faktiskt för många år sedan hade glädje att få träffa.
I gamla beskrivningar av en nape kan den ibland kallas just Oversby, en del typer av piercing har döpts efter de som ansetts ha "uppfunnit" dem, andra har fått namnet efter de första som gjort dem på sig själva :)
i artikeln så gav de förslag hur man skulle kunna gå tillväga för att få bättre placeringar på napes och andra surfacepiercing, tack vare att tekniken har utvecklats och man använder mer verktyg än man hade tillgänglig för tio års sedan; piercinginformation på tex nätet uppdateras sällan utan är många gånger kopior på kopior på den information som dök upp i början på 90-talet... som samtidigt är snart 20 år gammal.
så nu ska man testa lite nya saker igen :)

skalpelltöjning- för en friskare öronsnibb

Nyligen så började jag töja mina öron igen, iom det så tänkte jag passa på att öka mitt ena hål via en sk skalpelltöjning, där man istället skär ett litet hack i kanten av hålet för därmed skapa mera utrymme för att töja med och minska trycket på hålet i helhet, mitt ena hål är skalpellerat sedan gammalt, något jag gjorde redan 1998 och det har varit en intressant sak att jämföra öronen då det andra hålet har bara varit töjt på konventionellt sätt(om än av vi faktiskt började med en 4mm piercingstav när vi gjorde den)

Överlag så har det örat som skalpellerats varit friskare och haft en fylligare snibb; den har även varit lättare att töja än den som blivit piercad och sedan töjd så jag kan nu passa på att jämna till mina snibbar lite

att skära ett större hål är inget nytt, det har gjorts i århundranden, i de flesta kulturer där man praktiserat bruket av töjda öronsnibbar så börjar man med större hål och ofta att man skär ett hål relativt högt upp i snibben; ett vanligt bekymmer vid töjningar är att man börjar använda ett redan existerande hål som är mera centrerat i öronsnibben, vanligen beror det på att man exempelvis inte tänkte töja så stort från början eller man huvudsakligen haft ringar som smycken.

så jag kommer uppdatera allteftersom det fortskrider med mitt öronprojekt :)

Insamling till faktum avslutad!

under början av december så lät jag intäkterna från min tatuering för hand gå till tidningen faktum, glatt nog så fanns det flera entusiastiska personer som hoppade på tillfället att dels få en tatuering, testa att göra den för hand samt att pengarna gick till en bra sak!
totalt så drog vi in 6800:- vilket kommer gå oavkortat till tidningens faktums arbete, jag står själv för moms/skattedelen som måste betalas för inkomsterna
(skattemyndigheterna måste ha sin beskärda del)

Jag tackar för de som ställt upp och hoppas att i jultider så kommer man må lite bättre med vetskapen att man stöttat Faktums arbete, både i tidskriftens arbete med att belysa saker som många i samhället inte vill låtsas om och att hjälpa folk att hjälpa sig själva genom försäljningen av tidningen Faktum. hälften av försäljnings-kostnaden kommer till nämligen gatuförsäljaren tillgodo, något som kan vara det första steget på att komma lite närmare att ordna upp sin tillvaro, om inte annat att man kan äta för dagen.

Tidningen Faktum kan man läsa mera om på http://www.faktum.nu/

Experiment no1- töjning med silikontunnlar

Silikontunneln är en av de bättre metoderna att töja med, men jag själv saknar egen personlig erfarenhet av metod, då den dök upp långt senare.
så i ett försök att klarlägga hur metoden fungerar så bestämde jag för att töja lite; silikon som metod är något som många klantar sig med och får lätt skador som kan vara svåra att korrigera i efterhand.

först ska jag börja med att säga att den här typen av experiment är något som man inte ska ägna sig åt hursomhelst; det kan ge svårläkta skador och ge långvariga obehag, man bör inte testa liknande saker om man inte är van och har erfarenhet av piercing.

Först så ville jag testa hur de känns att töja för mycket, hur det känns och vilka skador som uppstod. silikontunneln är något som många frestas att "fuska" med då man kan ta en allt för stor tunnel, klämma i den och sedan låta den töja upp den allteftersom.

Metoden i teorin låter sund men i praktiken så är metoden mycket dåligt, den leder oftast till stora skador och ärrbildningar, något som gör att vidare töjningar kan bli mera problematiskt.
kort sagt; jag satte i ett par tunnlar i mina öron som var 6mm för stora, det uppstod ett lätt brännande obehag som sved en del, men det var helt uthärdligt och kändes lite som när man töjt med andra metoder, efter en halv dag så var det något värre men inte speciellt farligt.
efter nästan två dygn så sprack huden i bägge öronen, det intressant med det att när detta sker började det göra mindre ont vilket gör det hela förrädiskt, sprickan som uppstod i bägge öronen gör att huden där dras isär och minskar trycket i merparten av örat, anledningen varför jag upptäckte det var helt enkelt för jag visste att det skulle dyka upp och letade efter tecknen på skador, annars vore det lätt att missa det tills det riktigt börjar bråka.

När en sådan skada uppstår av det här slaget kan det bli stora problem; sitter den på töjningens ytterdel så leder det lätt till en sk thinspot, hacket kan vara några mm djupt och yttersidan är på många inte så tjock, har man riktigt otur kan öronsnibben faktiskt spricka helt, något som skett med flera personer som jag kommit i kontakt med.
Det andra bekymret är att silikonet är ett material som sluter väldigt tätt mot huden, får man småsår eller liknande är det lätt att man den fuktiga och syrefattiga miljön ökar infektionschansen rejält, jag har själv hjälp folk som fått lillfingernagel stora områden som varit ett öppet köttig sår på hålets insida, någon man absolut inte vill vara med om i onödan.

Om man tror att hålet gått sönder; plocka omedelbart ur tunneln och låt hålet vila, även ganska kraftiga skador kan då självläka, försök inte låta smycket sitta kvar, det förvärrar det hela, många gånger så läker det snabbare att byta ner storlek och låta det läka för att sedan töja upp det igen än att man försöker hålla kvar pluggen i den nuvarande storleken och läka med smycket i, undvik att gnugga/massera hålet om annat än mycket försiktigt, bepathen är en bra salva för att hjälpa huden att bli frisk igen. vävnaden är troligen mycket ansträngt, om man gnuggar/masserar mycket kan hålet faktiskt skada ännu mera, ibland har man hört att man kan massera sina öronsnibbar tjockare; det är generellt sett bara en tillfällig sak då det mest beror på att vävnaden svullnar upp av exempelvis en ökad blodgenomströmning, det kan vara värt att testa och gör vävnaden ibland friskare men man ska inte förvänta sig att det blir så mycket tjockare.

En glad nyhet var att det inte tycktes visa några tendenser till sk blowout, när hålet insidan har pressat ut och börjat "vränga" sig, man får gärna som en liten hudkant på baksidan eller framsidan(beroende från vilket hål man pressade in det tjockare smycket) en blowout kan bli ganska stor, ibland större än själva öronsnibben, ofarligt som detta är så är det något som är föga smickrande och kräver oftast att man skär bort det för att bli kvitt den.

en hård plugg pressa in från ena sidan; om det sker med för mycket våld så kan huden lossna från sina fästen och pressas ut av trycket, med vidare tryck och töjning så tenderar den lösa huden att fortsätta växa och skapa ett articifiellt hudveck.
varför det inte uppstår så lätt med en silikontunnel är att trycket kommer inifrån-utåt och att trycket sprids ut på ett snällare sätt(den medger att kroppen till en viss del kan klämma ihop smycket istället för att bilda en hård yta som kroppen skadas mot.

Hur ska det kännas när man töjer? efter det hade läkt upp bra så började jag om från början som man ska, så jag kan ge följande grundläggande råd:

1: se till att du verkligen ha rätt storlek, silikontunnlar varierar i storlek och kan göra konstiga hopp som är allt för stora att töja med, man ska helst bara töja 1mm(om man är under 10mm) och 2mm(om man är över 10mm) per gång, hur lång tid det ska gå mellan gångerna är dock individuellt.

2: när man just sätt i en tunnel så kommer det spänna lite; det kan bränna och sticka lite, obehaget ska dock lägga sig ganska fort; är det fortfarande jobbigt efter en timme så är det nog inte dags att töja än, byt ner till storleken du hade innan och vänta ett par dagar.

3: håll uppsikt efter skador som kan uppstå på hålets insida; när man använder silikon så kommer det inte alltid med en gång utan det kan ta ett par dagar, torka gärna av materialet ordentligt och "lufta" hålet; silikon andas inte och när det sitter i tätt och nära kontakt med kroppen kan huden bli uppmjukad då den inte riktigt kan andas, det är lättare då för att tex en bakterietillväxt att tränga igenom skinnet och åstadkomma en inflammation.
man behöver inte ta ur tunneln, fördelen med den är att den är mjuk och man kan helt enkelt vika kanterna så man ser insidan, för att rengöra kan man använda en tops, vill man smörja in den med något kan jag rekommendera bepathen, något som många har tidigare kommit i kontakt med i samband med tatuering.