experiment med tatueringsverktyg

som många vet har jag under flera år tatuerat för hand, med ett flertal olika metoder, i slutändan så fastnade jag för en teknik där man håller nålarna i ett verktyg och "sticker" i huden, det används mycket i thailand och i japan, så metoden har en lång tradition, av en slump så är det även den metod man började tatuera med i europa under 1700-talet, efter den ökade kontakten med stilla havets tatueringskulturer.

dock har metoden en stor nackdel, nämligen att det är ganska ansträngande när man ska färglägga större ytor; linjer och dotworks går lekande lätt, att fylla i ett område får gärna handen att börja krampa efter en stund.

finurlig som man är så designade jag upp ett nytt verktyg vid tatuering; specifik till för att minska utmattningen i samband med ifyllnad av solida ytor.

även om det kan liknande en verktyg som används för Tau-tau, den polynesiska metoden, så används det inte på det viset, man använder en helt annat typ av teknik för att lägga i färgen, utan att tvinga mig att vara upptagen med bägge händerna för att arbeta(en hand på verktyget och en på "knackaren")
den var mycket effektiv att använda, redan efter ett par försök fick jag in den nya tekniken, vilket iofs bara var en anpassning av den tidigare tekniken jag använt, färgen gick nästan in bättre, om något för det var enklare att flytta nålen minimalt mellan varje stick, resultatet då blev en tätare färgyta.

sedan är handtaget lätt att göra sig kvitt och kostar i princip ingenting, att göra ett är en minuts arbete, så hygienen är lätt att hålla. tau-tau verktygen brukar återanvända, många av dem är svåra att göra rena vilket kan leda till oönskade hälsorisker.

men men, alltid roligt att uppfinna nya saker som funkar :)

Generationer av kunder :)

Man märker att man hållit på med det man gör under lång tid när man får in den andra generationen av kunder; när folk som man piercat för 10-15 år sedan börjar komma in med sina barn när de börjar nå en ålder när sådant blir aktuellt

Ännu mera glädjande är att folk reser långa sträckor för att komma till studion, många har flyttat under tiden men man tycker att åka 25-50mil är inga problem om man ska låta sina barn göra hål i kroppen, en fjäder i hatten för föräldrar som bryr sig så mycket och tar sig tiden att komma med.

sedan så kan ju barnen glädjande nog få hjälp med att ta hand om piercingen senare; föräldrarna själva har ju egen erfarenhet om piercings och hur man ska ta hand om dem, så det fungerar generellt sett bra för de flesta.

får se om man håller på tillräckligt länge för en tredje generation av kunder; det är ju inte helt omöjligt.

Gamla mönster i nya former

Något som alltid legat mig varmt om hjärtat är tatueringar som varit inspirerade av fornordiska mönster och förlagor, under 90-talet fick den typen av tatuering sorgligt nog en liten solkig stämpel som ett tecken på främlingsfientlighet, bla förbjöds över ett dussin symboler med nordisk anknytnig.

Speciellt mytologin är en inspirationskälla, gudar och hjältar, monster och jättar, det finns en rik bakgrund att ta motiv ifrån, likaså alla fynd som man från den tiden.
många gånger när jag ritar upp och sedan utför motiven så gör jag dem medvetet "grovhuggna" och medvetet lite kantiga, för att skapa rätt känsla hos motivet,

Odjurshuvudet ovan är hämtat från en sängstolpe som man fann välbevarad i en vikingagrav utanför oseberg i norge, det är ganska likt det orginalet med dess linjer och ornametik

Nästa projekt är en serie bilder från mytologin, både odin motiv, men även Tor och sigurd fafnirsbane kommer figurera, en del av motiven kommer från ragnarök, andra inspireras av viktiga händelser inom nordisk mytologi

Boktips!"

Jag läser en hel del, både för att jag tycker det är roligt, men även för att vidareutbilda mig i alla de ämnen som jag håller på med, både böcker om piercings eller tatueringar är något som man gärna kollar igenom, ibland slinker det igenom ett guldkorn eller två.

En del böcker läser jag dock för inspiration, en av de som jag fann intresse för nyligen är Lars krutags "Kalinga Tattoo: Ancient & Modern Expressions of the Tribal: Ancient and Modern Expressions of the Tribal (Body Art Tattooing) som belyser en tatueringskultur som hamnat lite i skymundan för den legat inklämt mellan två andra starka källor, nämligen Borneo och det polynesiska arvet.

boken är klart läsvärd, om än lite dyr; kapitlen är uppdelade i systematisk ordning om historien bakom den filipinska tatueringskulturen, motiv som använts, krigarkulturen som den spelat en viktig roll inom, de sista gamla tatuerarna samt en nystart på den filipinska traditionella tatueringskonsten med the four waves tribe, där man glädjande nog har andats liv i ett kulturarv som annars hade dött ut helt.

så köp den gärna, den är värd pengar, både för texten men även för de mycket vackra bilderna och fotomaterial som är genomgående i boken

Ibland är man nog bara för hård mot branchen

Som titeln sa, ibland är jag nog helt enkelt lite för hård mot folk som jobbar med tatueringar/piercings; i mångt och mycket så bryr jag mig lite vad andra håller på med då det sker på deras huvuden och var och en måste stå för sina handlingar, både som kund och som yrkesman.

Men däremot har jag svårt för hyckleri; där man i teorin säger det politiskt korrekta att säga, i praktiken så sker något helt annat, det blir helt enkelt fel och gör lätt att det faktiskt dåligt rykte åt branchen i helhet; om inte de "bästa" är speciellt bra nog, vad säger det om yrkesskickligheten?

Men man kan kanske inte kräva för mycket, alla försöker profilera sig och tjäna pengar på galenskaperna så det är bara naturligt att man försöker framhäva sig så mycket som möjligt, även om man måste böja/töja lite på sanning och fakta.

Själv tycker jag att om man håller sig till fakta och sanningen så kan man stå för det man håller på med; så snabbt man börja leka med gränserna så är det lätt att man börjar rättfärdiga det ena eller andra undantaget så är man inne på en trist bana.

Tror nog mest att jag ska satsa på mig och mina kunder och faktiskt låta de andra barnen i sandlådan leka som de vill, om man vill ha bigger-than-life attityden så låt dem hållas med det, det som man sår får man skörda som ordspråket heter.

Gud vad man blir grinig!

Nyligen så slogs mina låga förväntningar än mer med häpnad än jag trodde vore möjligt, när en tatuerare som är ökänd för sina dåliga tatueringar och allt annat än acceptabla hygien ylade i media att man måste "sätta åt oseriösa hemmakörare" för guds skull! två av mina kunder fick ta antibiotika kurer för att bli av med stora infektioner som täckt hela tatueringen, andra har fått extremt dåligt utförda tatueringar för personen ifråga inte var "intresserad" av den typen av motiv

man bara suckar och slår sig för pannan, det verkar som det primära nuförtiden inte är att vara bra utan säga att man är bra så får det räcka, det känns som om det vore likt mer nazi-tysklands propagandakampanjer; att folk ska indoktrineras till den milda grad att man inte ifrågasätter; media ljuger ju aldrig eller är vinklad till någons fördel?

ibland säger man att det var bättre förr, i den här branchen är det faktiskt sant; för mindre än tio år sedan hade man en ansvarskänsla för det man höll på med; nu verkar det som det faller mer och mer bort till förmån för profitintresset, där kunden blir mer sekundärt, allt ska kosta mindre, både vid färger, smycken och allt annat material för att vinstmarginalen ska bli optimal, istället för att använda det som är bäst som använder man det som är enklast/billigast.

Men men, man får se hur alla tokiga saker lägger sig, det känns mest som ett storm i ett vattenglas; man är mest intresserad att lyfta fram sig själv i bättre dager än att verkligen hjälpa till att höja standarden :/

färgkontaminering vid tatuering

Ibland när folk arbetar med tatuerar häppnas man över vilka grundläggande misstag en del personer lyckas göra, som bilden ovan kan visa

Tatueringen skulle vara gjord i helvit, någon som har ökat lite i popularitet sedan flera tatueringsartiklar gjorts om det, resultat blev dock inte vad bäraren hade tänkt sig, istället ser man en del vita områden men andra tyckts ha missfärgats med någon grön/gråaktig nyans.
troligen kommer det från att de nålar/tuber som används inte tillräckligt gjorts rena efter de används innan de steriliserats om för återanvändning; även mycket små mängder färg man åstadkomma fula missfärgningar i en tatuering, färgen vid tatuering är pigmentstark, bara små fragment som torkat fast kan bli ett problem när vätska kommer till och den löser sig igen

Problemet är fånigt enkelt att undvika, endera att man noggrant rengör ståltuber/nålar man använder igen med tex ett ultraljudsbad innan det hamnar i autoklaven samt att man kollar förpackningarna efteråt; om det varit färgrester kvar har det ofta färgat sig på insidan av sterilförpackningen.

Alternativet är att man använder engångstuber som inte återanvänds; dock är de inte så populära och har sina nackdelar till att använda vid tatuering, det vore dock det optimala om än inte nödvändigt; att korrekt rengöra och sterilisera utrustningen igen gör chanserna för ett liknande problem osannolikt

Festivalpiercing- här för att stanna

Nu har sommarens festivaler dragit igång igen, med dem så dyker problemet upp med piercings/tatueringar som blir utförda under allt annat än optimala former, det är alltid svårt att sköta hygienen på en festival, både som utövare och som kund; tillgången till bra hygien, rinnande vatten och rena områden är bristfällig under de bästa omständigheter, i värsta fall obefintligt.

Tält exempelvis är ingen bra arbetsplats, ett tält "andas" och suger hela tiden upp damm från marken som sedan landar på ens utrustning, om man nu som yrkesutövare vill nödvändigtvis arbeta på en festival, så bör man tillverka en rullande "husvagns" studio som därmed tillåter en att arbeta under en minimum av hygien, med bättre tillgång för förvaring och rengöring under dagen.
(jepp det finns en pärla inne i hålen, gjord för en vecka sedan på en festival)
Som tatuering/piercing kund så är det svårt att hålla hygienen under en festival, att festa, rulla runt i gräset och sova på en lerig camping med ett öppet sår i kroppen är inte att rekommendera, det är allt för lätt att bekymmer som inte behövt uppstå uppstår, skötsel och eftervård är 90% av en lyckad piercing. något mindre problem är det med tatueringar, även om man bör undvika att ha den i solen, kunna få tag i bra salva att smörja den med samt tillgång till rent vatten för att kunna tvätta den.

Helt enkelt; hela konceptet är en dum ide som man helt kan klara sig undan; tatuering/piercing kan man göra efter festivalen som person, som yrkesman så hoppas jag verkligen inte att man behöver pengarna så desperat att man tvingas jobba under vilka förhållande som helst bara för att klara brödfödan, vore kanske dag att byta jobb då :)

Dotworks- inte bara i svart

Det är inte bara i svart och gråskalor dotworks gör sig vackert; även med färg så kan man göra vackra dotworkstatueringar, tatueringen ovan var tänkt som grå/svart men kunden ville hellre ha en mörkröd ton i den, så vi använde små svarta prickar som skuggningar vid löven och lite smådetaljer i den, slutresultat blev något som bägge var nöjda med