Experiment med beadings(1)

På sistonde har jag fått lite fart på att experimentera igen; utan en önskan att testa, utvärdera och förbättra metodiken som man använder så stagnerar kunskapen för både piercing, tatuering och de mera udda sakerna man ägnar sig åt. Alla som någonsin testat att göra beadings vet att få de små(och inte alltid så små) kulorna att lägga sig och läka fast där man vill ha dem är inte alltid så lätt, svullnar och vätska kan pressa dem ur läge även om man försöker att hålla dem tejpade på rätt köl, att de vandrar lite ur läge är väl snarare normalt än undantag men det kan vara frustrerande om man försöker att göra ett specifikt mönster. nyligen så läkte en av mina egna beads lite "snett" och det är lite irriterande, så man min tanke är att man öppnar ett minimalt hål och gör en titthålsoperation(fast utan fiberoptiken) för att flytta kulan. alternativet är att göra ett större hål för att kunna ta ur implantatet för att sedan kunna flytta det, det vore kanske enklare, men det leder till en längre läkning och större chans för komplikationer, verktyg som man använder tillåter en att arbeta genom en öppning som bara är ett par mm, när det är väl är färdigt så läkningen kommer att vara ett minimum. man skapar helt enkelt det nya utrymmet under huden och kollapsar sedan den gamla placeringen med lite tryck, man håller den sedan tejpad och fixerad i sin nya placering så den blir riktigt stabil; sådana saker fixerar sig förvånansvärt fort vilket är på gott och ont; skulle den flytta på sig pga svullnad eller när man sover så kan det vara svårt att justera det, i de flesta fall fixerar det sig på 1-2 dygn även om man bör vara lite försiktig med den under ett par veckor. så nu ska man bara testa det! många saker låter bra i teorin men i praktiken så visar det sig allt annat än effektivt, tur att man har sig själv som försökskanin :)