Ibland så är det intressant hur gamla metoder som hyllas som den "yppersta" spetsen av piercingkunskap och det inte går att förbättra; när man snarare har funnit en acceptabel nivå av misslyckande.
nyligen gjorde jag om en av mina överläppspiercing som suttit snett i åratal; min metoder skiljer sig mycket från hur man då gjorde piercing och redan efter ett par dagar kände jag en stor skillnad, tack vare håltagningssätt, nåltyperna, smycketsmaterial och dess ytfinish samt inte minst eftervård med de mest ledande medicinska produkterna för sticksår/sårhåligheter i kroppen.
Min läppiercing gjordes på en av dåtidens mest ledande svenska studios och för ärligheten skull så var allt lite mera primitivt på den tiden, det trista är att nu nästan 20 år senare så gör man fortfarande på samma sätt med lite olika trender inom rengöring, iallafall har det gått framåt med att man äntligen fattat att man bara ska understödja kroppens läkning och rengöringsmedlet inte får vara vävnadsirriterande(antibakteriella handtvätt som sårrengöring, vem fick den briljanta ideen)
Man kan även se sk "backlashes" när folk går tillbaks till mera primitiva metoder och hypar upp dem som "bättre" medans egentligen som bäst är likvärda, som sämst mycket mera problematiska än nödvändig, många gånger har det blivit viktigare att profilera sig som "udda och extrem" än sund och självkritisk.
men men, får fortsätta att föra statistik, forska i relevanta ämnen och hoppas man kan göra det än bättre i framtiden :)
