Tatuera utan maskin har på sista tiden börjat bli väldigt "inne", både av amatörer som arbetar hemma då det kräver ett minimum av utrustning för att utföra det men även bland folk som har det som ett yrke.
Det är glädjande att se att mer folk intresserar sig för det, men det är lite krångligare än vad man tror när man arbetar utan en tatueringsmaskin, i mångt och mycket påminner det om vanligt tatuering men så snabbt man väl börjar arbeta så märker man att kroppen reagerar lite olika, färgen går in annorlunda och tenderar att ändra utseendet efter ett par timmar.

runt 2005-2006 när jag började göra första experiment med handtatuering fanns det väldigt få i västvrlden som valt att arbeta för hand, än färre som arbetade uteslutande med den metoden, om man skulle till att gissa så var det nog mindre än 100 personer i europa och USA.

nu 2014 så finns det många, många flera, speciellt "hippie" och "globbetrotter" typerna av  tatueras lockas till att arbeta utan maskiner då det kräver ett minimum av utrustning i sin packning och går att utföra under nästan vilka omständigheter som helst som helst, dessa hittar man påfallande ofta i turistområden där folks tatuering blir en del av deras "exotiska" upplevelse.

Andra tycker om att frigöra sig från maskiner för det tillåter en att arbeta mera fritt, maskinens hastighet skapar sina egna begränsningar och problematik som den kan skapa, när man arbetar i mindre steg och lägre hastighet kan man helt välja andra tekniker som vore svåra att göra med andra metoder.

det finns även de som metoder slån an på något i psyket; för en del så kanske det är känslan att man arbetar mera som ett hantverk, andra kanske tycker om den "traditionskänsla" som man arbetar i, som en fortsättning av ett fenomen som människot har praktiserat i årtusenden.

Oavsett  anledningarna så kommer nog att tatuera för hand vara ett fenomen som är här för att stanna.