Edskroppskonst and Primitive Arts Shop

20 års jubileu, för TRIBE. seminarium och festande för yrkesmän

2012-02-01T16:28:00.003+01:00

för er som missat det så har snart TRIBE sitt 20års jubilum och man firar det med att bjuda in några kändisar från USA och norge för att gör det till en extra festlig tillställning, så är man intresserad så kan man få ett tillfälle att träffa några av dem som hållit på från början

tanken är att man ska hålla några korta seminarium med olika inriktningar under två dagar, så vill man passa på att kanske få lite nya ideer eller prata med dem så bör man kanske ta chansen.

det är dock inte gratis utan kostar 1000kr för två dagar vilket kan tänkas vara ganska dyrt, däremot ska man ju trots allt betala för föreläsarnas resa till och från landet, då merparten har kommit ganska långväga.

Om man har ett djupare intresse för det och arbetar med den här typen av saker så kan det dock vara värt pengarna, det är sällan så många veteraner samlas i svergie(mycket vanligare i USA) vilket gör att det kanske kommer vara en one-time appearence av någon liknande sammankomst :)

så jag önskar alla på TRIBE ett glatt 20 års jubilum och hoppas det håller 20 år till!
(klicka på titeln för att komma till TRIBEs information, annars kolla weblänken http://www.tribe.se/20years/)

töjspiraler- än en gång: inte ett smycket att töja med utan för töjda hål

2012-01-13T14:12:00.003+01:00

"töj"spiralerna är nog ett av de sämsta redskapen för att töja med som finns tillgängliga, sorgligt nog har det sålts in som en bra och billig sätt att töja sina hål med och det finns tom billiga "kit" av spiraler i allt ökande storlekar.

det är mycket frestande att töja allt för snabbt med en spiral, ibland är det även enda alternativet då de ökar i tjocklek väldigt fort och det krävs att en viss del sitter i kroppen för att den ska kunna hålla sig på plats.

bilden ovan visar slutresultatet i värsta fall; vävnaden som öronsnibben består av kan "brista" vilket gör att ytterkanten bara består av de ytliga hudlagren, all vidare töjningar tenderar då mest att stretcha ut den redan förtunnande snibben; att gå ner i storlek löser oftast inte problemet utan kan till och med förvärra det, när man sedan försöker töja upp hålet igenom så sker töjningen än mer det redan är tunt
blir det riktigt illa så slutar huden att fungera på yttersidan och helt enkelt "dör" och skinnet spricker upp, processen är inte smärtsam och kan gå mycket snabbt, på ett par dagar så kan skinnet ha "dött" och sedan börjar den flagna av i bitar, för att korrigera något liknande krävs oftast att man syr ihop den skadade bitarna.

så spar på spiralerna tills man stannar på ett storlek eller var mycket försiktig med dem, det finns bättre metoder!

Forsättning av silikontöjningar vs gängtejp

2012-01-13T11:51:00.004+01:00

det är intressant att se hur snabbt man kan töja med silikon, hålen kan töjas mycket snabbt så länge man inte försöka sätta i en för stor töjning på en gång, man kan töja snabbt om man gör det med små steg.

ett annat metod för töjning är att börja linda en plugg med så kallad gängtejp, en tejp som är tillverkad av teflon och normalt sett så används den för att täta vattenrör och liknande.
metoden med gängtejpen är att man lindar tunna lager om orginalpluggen och på så sätt expanderar ett hål, metoden fungerar bra men har en stor nackdel; varje gång man tar ur pluggen för att vira lite tejp drar hålet ihop sig, speciellt om man töjer snabbt och kroppen inte riktig anpassat efter den nya storleken och när man ska i den större pluggen så skadas lätt hålet för att huden är känsligt.

silikontunneln har den stora fördelen att den håller sig på plats utan problem och man kan nästa byta den ögonblickligen till den större storleken, sedan kan det både töja sig i lugnan ro utan att man behöver röra den, knepet för att få en lätt töjning är att undvika att hudens skada, ett uppenbart faktum när man nämner det, men något som gärna glöms i jakten på allt större hål.

Om man undviker att skada huden så får man oftast en snabb, jämn töjning med ett fint slutresultat; stressar man så blir resultaten det efter;oftast en missfärgad och ärrad öronsnibb.

man får sig ibland en funderar på hur länge man har hållt på med piercing

2012-01-13T11:14:00.002+01:00

Häromdagen så pratade vi i studio och min fru påpekade att jag snart börjar närma mig att haft studio i snart sjutton år. sjutton år! det är fantastiskt roligt att tiden gått så snabbt som det gjort, en del saker har varit roliga, andra saker skulle man mest vilja glömma bort.

det tar dock tid att komma till den punkt man kommit; piercingkunskap är like mycket teori som fingertoppkänsla och en riktigt skicklighet kommer först efter en lång tid, det är helt enkelt en process som inte kan påskyndas i någon större utsträckning utan måste mogna i en lagom takt.
det är intressant att se hur branchen har utvecklat och att man gått från en entusiastisk pionjärsanda till en ren yrkesmässig inställning, på gott och ont så gör det piercing lite säkrare men även lite tråkigare då man av oro eller avundsjuka tenderar att fördöma dem som inte arbetar inom rammarna för vad som anses vara riktigt och rätt.

Piercingbranchen har stagnerat avsevärt; de flesta kunniga piercare som är aktiva nu är samma personer som höll på i slutet på 90-talet, få nya talanger har dykt upp som håller måttet och livslängden på en piercare är oftast allt för kort för att nå en hög nivå, man gör mest hål i folk och sedan går det som det går.
Lärlingssystem som är det enda "utbildningssättet" som finns tillgänglig har misslyckats rejält med att överföra sina erfarenhet till en ny generation, hur och varför det har misslyckats kan man filosofera över men jag har pratat med mer än lärling som har ångest över att man helt enkelt inte lär sig något utan förväntas bara kunna det efter ha hängt i en studio under en viss tid, en del sätts i arbete långt innan de själva känner sig redo för att ta ansvaret att göra hål i folk.

tatueringsbranchen har lyckat lite bättre med det, troligen för att det finns fler skickliga tatuerare och att det går lite lättare att lära sig det via genom egen träning, då man ser resultatet under tiden man arbetar, vid piercing måste man veta hur det kommer fungera innan man ens gjort hålet, det är svårt att korrigera när de väl är gjort

snart så kommer jag ha ägnat mitt åt piercing i 20 år(2013) och det har mestadel varit en rolig och intressant färd, man undrar var de nästa 20 åren kommer att ha lett till för några äventyr!

Man lär sig alltid nya saker!

2011-12-21T13:01:00.002+01:00

Jag försöker alltid läsa så mycket som jag kan komma över när det gäller kroppsmodifiering och under året har man samlat på sig några hyllmetrar med kroppskonstrelaterat material, tro det eller ej; det har getts ut en hel del vettiga böcker om det men även en hel del skit!

När man har hållit på det tillräcklig länge så kan man oftast bara genom att läsa en text förstå om de beskriver låter som en bra eller dålig sak och vad som kanske är dess fördelar och nackdelar

Nyligen så läste jag en intressant utlägg och sk Napes(nackpiercing) det är en relativ gammal piercing, dess "uppfinnare" anses vara Alan oversby, en engelsk piercare som jag faktiskt för många år sedan hade glädje att få träffa.
I gamla beskrivningar av en nape kan den ibland kallas just Oversby, en del typer av piercing har döpts efter de som ansetts ha "uppfunnit" dem, andra har fått namnet efter de första som gjort dem på sig själva :)
i artikeln så gav de förslag hur man skulle kunna gå tillväga för att få bättre placeringar på napes och andra surfacepiercing, tack vare att tekniken har utvecklats och man använder mer verktyg än man hade tillgänglig för tio års sedan; piercinginformation på tex nätet uppdateras sällan utan är många gånger kopior på kopior på den information som dök upp i början på 90-talet... som samtidigt är snart 20 år gammal.
så nu ska man testa lite nya saker igen :)

skalpelltöjning- för en friskare öronsnibb

2011-12-16T14:51:00.005+01:00

Nyligen så började jag töja mina öron igen, iom det så tänkte jag passa på att öka mitt ena hål via en sk skalpelltöjning, där man istället skär ett litet hack i kanten av hålet för därmed skapa mera utrymme för att töja med och minska trycket på hålet i helhet, mitt ena hål är skalpellerat sedan gammalt, något jag gjorde redan 1998 och det har varit en intressant sak att jämföra öronen då det andra hålet har bara varit töjt på konventionellt sätt(om än av vi faktiskt började med en 4mm piercingstav när vi gjorde den)

Överlag så har det örat som skalpellerats varit friskare och haft en fylligare snibb; den har även varit lättare att töja än den som blivit piercad och sedan töjd så jag kan nu passa på att jämna till mina snibbar lite

att skära ett större hål är inget nytt, det har gjorts i århundranden, i de flesta kulturer där man praktiserat bruket av töjda öronsnibbar så börjar man med större hål och ofta att man skär ett hål relativt högt upp i snibben; ett vanligt bekymmer vid töjningar är att man börjar använda ett redan existerande hål som är mera centrerat i öronsnibben, vanligen beror det på att man exempelvis inte tänkte töja så stort från början eller man huvudsakligen haft ringar som smycken.

så jag kommer uppdatera allteftersom det fortskrider med mitt öronprojekt :)

Insamling till faktum avslutad!

2011-12-16T13:13:00.003+01:00

under början av december så lät jag intäkterna från min tatuering för hand gå till tidningen faktum, glatt nog så fanns det flera entusiastiska personer som hoppade på tillfället att dels få en tatuering, testa att göra den för hand samt att pengarna gick till en bra sak!
totalt så drog vi in 6800:- vilket kommer gå oavkortat till tidningens faktums arbete, jag står själv för moms/skattedelen som måste betalas för inkomsterna
(skattemyndigheterna måste ha sin beskärda del)

Jag tackar för de som ställt upp och hoppas att i jultider så kommer man må lite bättre med vetskapen att man stöttat Faktums arbete, både i tidskriftens arbete med att belysa saker som många i samhället inte vill låtsas om och att hjälpa folk att hjälpa sig själva genom försäljningen av tidningen Faktum. hälften av försäljnings-kostnaden kommer till nämligen gatuförsäljaren tillgodo, något som kan vara det första steget på att komma lite närmare att ordna upp sin tillvaro, om inte annat att man kan äta för dagen.

Tidningen Faktum kan man läsa mera om på http://www.faktum.nu/

Experiment no1- töjning med silikontunnlar

2011-12-15T12:12:00.004+01:00

Silikontunneln är en av de bättre metoderna att töja med, men jag själv saknar egen personlig erfarenhet av metod, då den dök upp långt senare.
så i ett försök att klarlägga hur metoden fungerar så bestämde jag för att töja lite; silikon som metod är något som många klantar sig med och får lätt skador som kan vara svåra att korrigera i efterhand.

först ska jag börja med att säga att den här typen av experiment är något som man inte ska ägna sig åt hursomhelst; det kan ge svårläkta skador och ge långvariga obehag, man bör inte testa liknande saker om man inte är van och har erfarenhet av piercing.

Först så ville jag testa hur de känns att töja för mycket, hur det känns och vilka skador som uppstod. silikontunneln är något som många frestas att "fuska" med då man kan ta en allt för stor tunnel, klämma i den och sedan låta den töja upp den allteftersom.

Metoden i teorin låter sund men i praktiken så är metoden mycket dåligt, den leder oftast till stora skador och ärrbildningar, något som gör att vidare töjningar kan bli mera problematiskt.
kort sagt; jag satte i ett par tunnlar i mina öron som var 6mm för stora, det uppstod ett lätt brännande obehag som sved en del, men det var helt uthärdligt och kändes lite som när man töjt med andra metoder, efter en halv dag så var det något värre men inte speciellt farligt.
efter nästan två dygn så sprack huden i bägge öronen, det intressant med det att när detta sker började det göra mindre ont vilket gör det hela förrädiskt, sprickan som uppstod i bägge öronen gör att huden där dras isär och minskar trycket i merparten av örat, anledningen varför jag upptäckte det var helt enkelt för jag visste att det skulle dyka upp och letade efter tecknen på skador, annars vore det lätt att missa det tills det riktigt börjar bråka.

När en sådan skada uppstår av det här slaget kan det bli stora problem; sitter den på töjningens ytterdel så leder det lätt till en sk thinspot, hacket kan vara några mm djupt och yttersidan är på många inte så tjock, har man riktigt otur kan öronsnibben faktiskt spricka helt, något som skett med flera personer som jag kommit i kontakt med.
Det andra bekymret är att silikonet är ett material som sluter väldigt tätt mot huden, får man småsår eller liknande är det lätt att man den fuktiga och syrefattiga miljön ökar infektionschansen rejält, jag har själv hjälp folk som fått lillfingernagel stora områden som varit ett öppet köttig sår på hålets insida, någon man absolut inte vill vara med om i onödan.

Om man tror att hålet gått sönder; plocka omedelbart ur tunneln och låt hålet vila, även ganska kraftiga skador kan då självläka, försök inte låta smycket sitta kvar, det förvärrar det hela, många gånger så läker det snabbare att byta ner storlek och låta det läka för att sedan töja upp det igen än att man försöker hålla kvar pluggen i den nuvarande storleken och läka med smycket i, undvik att gnugga/massera hålet om annat än mycket försiktigt, bepathen är en bra salva för att hjälpa huden att bli frisk igen. vävnaden är troligen mycket ansträngt, om man gnuggar/masserar mycket kan hålet faktiskt skada ännu mera, ibland har man hört att man kan massera sina öronsnibbar tjockare; det är generellt sett bara en tillfällig sak då det mest beror på att vävnaden svullnar upp av exempelvis en ökad blodgenomströmning, det kan vara värt att testa och gör vävnaden ibland friskare men man ska inte förvänta sig att det blir så mycket tjockare.

En glad nyhet var att det inte tycktes visa några tendenser till sk blowout, när hålet insidan har pressat ut och börjat "vränga" sig, man får gärna som en liten hudkant på baksidan eller framsidan(beroende från vilket hål man pressade in det tjockare smycket) en blowout kan bli ganska stor, ibland större än själva öronsnibben, ofarligt som detta är så är det något som är föga smickrande och kräver oftast att man skär bort det för att bli kvitt den.

en hård plugg pressa in från ena sidan; om det sker med för mycket våld så kan huden lossna från sina fästen och pressas ut av trycket, med vidare tryck och töjning så tenderar den lösa huden att fortsätta växa och skapa ett articifiellt hudveck.
varför det inte uppstår så lätt med en silikontunnel är att trycket kommer inifrån-utåt och att trycket sprids ut på ett snällare sätt(den medger att kroppen till en viss del kan klämma ihop smycket istället för att bilda en hård yta som kroppen skadas mot.

Hur ska det kännas när man töjer? efter det hade läkt upp bra så började jag om från början som man ska, så jag kan ge följande grundläggande råd:

1: se till att du verkligen ha rätt storlek, silikontunnlar varierar i storlek och kan göra konstiga hopp som är allt för stora att töja med, man ska helst bara töja 1mm(om man är under 10mm) och 2mm(om man är över 10mm) per gång, hur lång tid det ska gå mellan gångerna är dock individuellt.

2: när man just sätt i en tunnel så kommer det spänna lite; det kan bränna och sticka lite, obehaget ska dock lägga sig ganska fort; är det fortfarande jobbigt efter en timme så är det nog inte dags att töja än, byt ner till storleken du hade innan och vänta ett par dagar.

3: håll uppsikt efter skador som kan uppstå på hålets insida; när man använder silikon så kommer det inte alltid med en gång utan det kan ta ett par dagar, torka gärna av materialet ordentligt och "lufta" hålet; silikon andas inte och när det sitter i tätt och nära kontakt med kroppen kan huden bli uppmjukad då den inte riktigt kan andas, det är lättare då för att tex en bakterietillväxt att tränga igenom skinnet och åstadkomma en inflammation.
man behöver inte ta ur tunneln, fördelen med den är att den är mjuk och man kan helt enkelt vika kanterna så man ser insidan, för att rengöra kan man använda en tops, vill man smörja in den med något kan jag rekommendera bepathen, något som många har tidigare kommit i kontakt med i samband med tatuering.

Silikontunnlar vid töjning? Bra om man gör rätt, sämre än det mesta ifall man gör fel

2011-11-29T15:04:00.002+01:00

Om man töjer så finns det många olika sätt och metoder, en del bra, andra dåliga; en tumregel är att man kan inte töja snabbare än kroppen öppnar sig, ett princip som många missar helt när man töjer.

Kroppen är inte stereotypisk; även på samma person så kan en del hål töjas lätt, andra gå mycket segare, när man läser många "manualer" kan det gärna framgå att man kan töja si eller så mycket per gång; istället måste man lära sig känna efter själv, det är bara riktlinjer hur mycket som kanske är lämpligt vid en töjning.

Silikontunnel har två av de bättre egenskaperna man är ute efter vid en töjning, låg vikt och ett hudvänligt material, smycket skapar en ganska jämn töjning, vid ett smycke som väger mer tenderar töjningen bli mera ojämn, vissa områden tenderas att tunnas ut, då töjningen följer tyngdlagen, oftast blir botten mycket tunnare och snibbarna uppåt blir snabbt tjockare.

Silikon är frestande enkelt att försöka "fuska" med; då principen är att den är mjuk och töjer ut sig när det finns utrymme så kan det vara lockade att sätta i en som är flera storlekar större så det sedan kan töja ut det, iden är i teorin bra men i praktiken mycket dålig, silikonet tenderar att inte andas och blir det mycket tight så kan huden inte längre ventilera sig och blir fuktigt, man kan då får problemet att huden i sin uppluckrade form kan delvis spricka men den största faran är en bakterietillväxt, delar av insidan av hålet kan bli infekterade och svullna upp, det enda raka är då att byta ner storlek och hoppas på det bästa.

Silikon har ibland fått lite dåligt rykte av den anledningen, men en korrekt användning av ett silikonsmycke av bra kvalite gör oftast töjningen till en enkel affär, det är mycket bättre än exempelvis de sk "töjspiralerna" för de sitter mera på plats och riskerar inte att flytta sig av misstag, den andra nackdelen med en sk töjspiral är att den ökar frekvensen med sk blowouts, när hålet vrängs ut och in, eftersom den alltid lär hålet att pressas åt ett eller annat håll, en töjtunnel töjer ju mera jämnt åt alla hål och pressar mera utåt än åt sidorna

Stöd till Faktum, det är inte alla som kommer ha en glad jul

2011-11-22T14:41:00.005+01:00

Tidningen Faktum(http://www.faktum.nu/) driver en beundransvärd verksamhet i göteborg/malmö för de mest utsatta i vårat samhälle; de hemlösa och utslagna individerna, nu i juletider så kan man inte låta bli att tänka lite extra på att många inte kommer ha en speciellt "god jul" eller julefrid i huset, man kanske inte ens har tak över huvudet eller någon att fira helgerna med.

Som ett sätt att stödja faktums eget arbete med att få folk att hjälpa sig själva så tänkte jag göra en välgärning i de första veckorna i december, alla vinster från min tatueringsdel(inte Cajas) kommer att ges till Faktum, vi börjar att köra med det från och med 1 december till 14 december.

det kommer vara ett bra tillfälle om man vill testa att bli tatuerad för hand, samtidigt som man faktiskt stödjer en bra sak som får folk att klara sig själva; Faktum bedriver först och främst ett självhjälpsarbete vilket i långa loppet leder till att man kanske kan komma på fötter igen, den belyser även sådana som andra tidningar inte vill/kan lyfta fram.
Alla storlekar på tatueringar är välkomna, vill man göra bara en liten sak så fungerar det med, det viktigaste är att få in en del pengar som vi senare kan skänka direkt till Faktum.
Jag hjälper gärna till att hitta något bra motiv, jag älskar gör organiska former och "primitiva" mönster men även lite allt möjligt är skojig att göra, lämpar sig dock motivet inte för handtatuering så kommer jag säga det; ingen anledning att göra något som folk blir missnöjda med, även om det är för en bra sak.

Jag själv har alltid tyck att om man tycker att världen är fel, så får man själv göra något åt detta, det hjälper inte att bara att gnälla på det, så det här är ett sätt för mig att kunna ge till de som inte har det så glatt och hålla igång en bra organisations arbete, så man får hoppas att mer än en nappar på det, oavsett så kommer jag själv att donera pengar till Faktum, får bara se om det är flera som vill hänga på :)

"rengöringsmedel" för piercing/tatuering? inte alltid så enkelt eller "rent"

2011-11-10T12:46:00.007+01:00

Varenda studio ska sälja sina egna rengörinsprodukter; sorgligt nog har det lett till att en hel del "skit" med bristande resultat eller orenhet har dykt upp, på den senaste tiden har natriumkloridlösning blivit den nya "grejen" från USA, intressant nog så är det vad man själv rekommenderat för rengöring av de flesta piercings i över tio år!

själv har jag längre rekommenderats mycket av det svenska apotekets produkter, de är vältestade för funktioner, håller hygienkraven och är oftast prisvärda, men tanken har legat att hålla några bra produkter i lager för kunder, så man slipper springa iväg till apoteket. däremot så ville jag inte använda något "medel" som säljs som rengöring för piercing som varken är testat eller till för piercingsår.

Först testade jag något som kallades prontosan, en sårrengöringsgel som är till för sårhåligheter i kroppen, som rengöringsmedel är det underbart, utan tvivel det bästa jag testat eller hört talas om, problemet är prislappen, även om man köper den från en grossist så är priset väldigt högt och återförsäljningspriset blev lite för högt.

Ett krav är även att medlet ska "hålla" sig bra; så snart man öppnar en förpackning så börjar medlet bli dålig, luft ventileras in och kan smutsa ner medlet, syret bryter många gånger ner och påverkar medlets funktioner, i vanliga fall för något som är lindrig så håller sig bara en öppnat behållare bra i en vecka, om det är starkare rengöringsmedel kanske en månad, sedan ska den kastas då man inte längre kan lite på att den är tillräckligt ren; prontosan håller i 8 veckor, så den höll kraven det mer.

Ett franskt företag som höll alla kraven är ett Medical body art, jag har testat deras produkter och de fungerar tillfredsställande; de har även merparten av sina produkter på tryckbehållare vilket gör att de håller sig bra under lång tid; de ventilerar inte in luft under användning.

Produkterna är även kontrollerade och godkända enligt internationell standard, något som 90% av alla produkter som säljs på marknaden, priset är helt humant det med, speciellt deras antibakteriella spray för bråkiga piercing är guld värd som ett billigt alternativ för antibiotika behandling(man bör aldrig äta antibiotika i överflöd)
om man vill läsa mer om företaget så kan man göra det själv på http://www.medicalbodyart.com/

så från skrivande stund så kan man få tag i denna excellenta produktlinje hos oss på edskroppskonst :)

Trött på hyckleriet, man kan inte både ha kakan och äta upp den

2011-11-02T13:38:00.003+01:00

Inom piercing branchen så har det skett en ökad mediaexponering där man utmålar sig som "säker, seriös, kunnig och hygienisk" man lovar guld och gröna skogar så länge kunderna kommer och handlar av en.

sanningen är helt annan i verkligheten; säkerhet kommer i andra hand för pengaintresset, man föregår inte med gott exempel utan snarare sätter ribban extremt långt för alla andra att följa; ifall man ska vara förebilder så måste man hålla sin egen standard i alla lägen och inte göra undantag vid varje tillfälle som det kan vara fördelaktigt

mitt största irritation är att när man ylar över att tatuerare och piercare jobbar under ohygieniska förhållande och kräver i tidningar att man ska ha ökad kontroll och åldergränser så säljer man i nästa stund arbetsmaterial till samma personer som man just förbannat sig över, om man tillgodogör folk materialet så de kan pierca/tatuera, är man då riktigt förvånad över att folk fortsätter att göra det? om man inte är helt naiv och säger att folk får göra vad dom vill med utrustning och man bara säljer dem till folk; då kan man sluta hyckla med att man ska hårdare kontroll, straff och gud vete vad.

Nyligen fick jag in två personer som piercat sig på samma fest; tidigare på dagen hade de handlat allt de behövde på en av göteborgs större piercingstudios, inklusive nålar för man hade en kompis som kunde pierca; efter ha kokat smycken, eldat på dom och sedan tvättat dem med hudrengöringsmedel så hamnade två smycken på plats, smyckena fick inte lätt plats så man fick bända upp dem, det var så de kom i kontakt med mig, då man behövde få hjälp med att få ett anpassad smycke

de tyckte själva att det var mysko att man sålde nålar till dem, men det var inga större problem när man blinkade lite med ögat.
Att man piercar sig själva kan man inte moralisera över; vad folk gör med sin egen kropp är mer eller mindre sin egen ensak, däremot att sälja utrustning till folk som inte har kapacitet till att göra det med fullgod hygien, skicklighet och under rätt omständigheter(fylla är aldrig ett bra tillfälle, för varken piercing eller tatuering) tål att sägas att det var mer än två nålar som såldes med.

min åsikt är bara det här; endera sälj utrustning öppet och inte försöka få det låta bättre än vad det är eller höj ribban till det man utlovar att man står för!

skräpmaterial? nej tack!

2011-10-06T09:32:00.003+02:00

Billiga smycken i all sin ära; det har blivit ett mera ökande problem med smycken som säljs är rena skräpet; egentligen är det en logisk följd av marknaden ointresse att hålla standarden uppe utan snarare man försöker minimera utgifter/maximera inkomster och att företagen försöker konkurrera med varandra med lägre priser; efter en viss gräns kan man inte längre hålla samma kvalite och måste då minska på den för att kunna hålla en hyfsad vinst uppe, man kanske inte helt ska skylla på försäljarna utan även köparna som gärna följer devisen att desto billigare desto bättre!

När smycken med hög kvalitet inte längre säljer så slutar de att tillverkas; det enda som kvarstår är då det billiga skräpet från tillverkare utan skrupler.

nyligen plockade jag ur ett svart smycke ur en stackars kund som inte höll kvaliten, piercingen var fylld med något som liknande en svart "smörja" då den svarta färgen bröts ner och löstes upp; det större problemet var att metallen under var definitivt inget att hurra för; den var skrovlig(för att troligen ge bättre fäste åt lacken) och definitivt inte av en sådan material som den borde bestå utav; hela området hade svullnad upp av en kontaktallergi, att ringen kändes sträv som sandpapper hjälpte inte heller till, förhoppningsvis hjälpte smyckesbytet och en behandling med hydrokortison för att få det normalt igen.

När man köper piercingsmycke så får man oftast det man betalar för; om det är riktigt billigt så finns det oftast en anledning till det; kvaliten kan sällan upprätthållas med en låg prisnivå så man har oftast fått pruta på ett eller annat sätt med dess tillverkning, fånigaste är att oftast så skiljer det sig kanske med ett par tjugor på den bästa/sämsta kvaliten; i det långa loppet så kostar det oftast det billiga mer, då man endera får köpa nya hela tiden för de går sönder eller att man måste göra sig kvitt dem då kroppen inte klarar av dem

Running the gauntlet, intressant bok om historien bakom piercingkulturen

2011-09-22T14:23:00.002+02:00

Man kan säga mycket om piercing, men hur snabbt det utvecklades är intressant att se, sorgligt nog är alla förändring inte goda; mediaexploatering gör saker och ting lite för mycket "chic" och när självglorifiering ersätter prestationerna så blir det rent utsagt fånig.

men men, nyligen släpptes av en memoar av Jim ward, en av de stora skaparna av modern piercingkultur och satte en ny standard hur det skulle gå tillväga när man gjorde hål i folk, boken är läsvärd för bara texten men den är även fullspäckad med unik bildmaterial, samlade av jim ward sedan 70-talet, det är mycket intressant att se hur "primitiva" en del av de verktyg som folk använde på 70 och 80-talet

så om man har ett genuint intresse av kroppsutsmyckning så bör man verkligen kolla in den, för en kostnad på ca 320kr så är den definitivt värd att köpa :)

långtidsverkan av piercing? någon som aldrig lyfts fram

2011-08-25T12:31:00.003+02:00

Något som sällan belyses är den långtidsverkan och förändring på kroppen som många piercings har, man läser mycket om läkningstider och liknande men sällan om hur det är att ha en piercing i åratal, hur den kommer fungera med anatomin? ger den skador osv

efter ha levt med piercing nu i nästan två årtionden så har man både en ganska stor egen erfarenhet av hur ens kropp har reagerat på ha metall i sig, att arbetat i branchen i över 15 år drar ju även det sitt strå till stacken.

Några praktexempel:

Läppiercing: efter att haft hål i läppen så kan jag säga att det har lett till en förtunning av väggen, när man känner efter så har det blivit mera "mjukvävnad" och mindre muskelvävnad, jag kanske kan säga att uppemot 25% har försvunnit just där piercingen sitter och det är en mycket mjukare vävnad än de omkringliggande området, trycker man med tungan mot det så kan man klämma ut smycket till drygt 2/3.

Öronbrosket kant: för många år sedan så hade jag två ringar i överkanten av örat, det var lite tjockare varianter men inget överdrivet sådant(2.4mm) själva hålen har i dagsläget läkt ihop till stor del, men där ringarna vilade på öronkanten så löstes brosket upp och fick en "spricka" inuti örat, det har lett till att örat fått ett veck i överkanten där man kan se att det blivit ett brott på broskkanten, det är inget som är farligt men det kanske inte är önskvärt heller, överkanten av örat är många gånger en förvånande bråkigt piercing med mycket komplikationer

Dermal anchors/skindivers: det nya "inne" grejen är egentligen bara en nya variantern av en gammal teknik; det som skiljer sig från tidigare praxis är hur man sätter in dem, som många har märkt dock så är dermal anchor något som i många fall kanske snarare borde räknas som en "tillfällig" piercing, följer man upp dem under en flerårsperiod så märker man att mer än ett fåtal har tenderat att stötas ut ur kroppen; detta är tråkigt nog en naturlig sak för kroppen att göra och inte så mycket med läkning att göra. Dermal och speciell varianten skindiver är mycket lätta att störa om man stöter i dem hårt; plattan under huden är ganska tunn och kan skada håligheten som den vilar i med efterföljande bekymmer ifall den utsätts för slitage, den kan i värsta fall lossna från de vävnadsfästen som den i normala fall sitter i och sedan inte läka fast igen, de kan leda till en oönskad rörlighet som med tiden gärna leder till att en del av smycket kommer upp genom hudytan och måste tas bort

bara några enkla exempel på långtidsverkan efter piercings, alla effekter jag beskrivit har kommit efter flera års "bruk" och är generellt sett helt separerade från de initiala läkningen

Tips no1# att ta ur smycken och koka det under läkningen är INTE bra!

2011-08-19T11:32:00.003+02:00

Nyligen så fick jag en fråga om man ska ta ur smycket ur en piercing och koka det under läkningen för att göra rent det; rakt upp och ner så låter det som en vettig ide men i praktiken är den värdelös tom skadlig för läkningen

Om man bryter ner frågan i några enkla svar så skulle de stora anledningarna se ut så här:

1: att göra smycket rent gör inte hålet renare för fem öre, om man tar ut smycket ur ett smutsigt hål, tvättar det helt rent och sätter tillbaks det så var det ett par ögonblick senare nästa lika smutsigt igen, att smycket blev tillfälligt rent gör ingen skillnad för läkningen om det inte har fastnat massa smuts på smycket som inte lätt lossnar, det i sin tur är oftast tecken på att det inte vore ett lämpligt läkningssmycke till att börja med, läkningssmycken ska vara släta utan håligheter, skarvar och skavanker

2: att ta i och ur en oläkt piercing tenderar lätt att skada hålet, även när man är försiktig, speciellt gängade smycken kan med sin gängning riva upp insidan när man tar in/ut det, låter man även hålet vara tomt under tiden man kokar smycket så kommer det definitivt att dra ihop sig, vilket gör att såret skadas när man sätter tillbaks det

3: vanligaste anledningen för infektioner är handkontakt, om man inte använder handskar alternativt har rigorös handrengöring så kommer smycket troligen bli smutsigt när man hanterar och därmed i sig själv vara en källa för infektioner.

4: smycken kan vara värmekänsliga, speciellt om de ligger på botten av kastrullen som är bra mycket varmare än vattnet, visa metaller kan börja oxidera i kontakt med andra metaller som tex den i en kastrull, man kan få exempelvis både smycken att missfärga, tappa delar eller utlösa allergiska reaktioner när de sätts tillbaks smyckena.

5: kokning är inte en effektivt metod för rengöring om man nu ska sterilisera ett smycke, det är något som jag försökt pränta in i folk när de vill själva göra hål eller tatuera sina kompisar, så snabbt man återanvänder eller ska förbereda föremål som levereras osterila så behöver man någon form av autoklav, kokningen dödar inte de mer ihärdiga varianterna av tex hepatit-b(gulsot)

så koka inte smycket, det gör ringa nytta

glatt när man får uppskattning för sitt arbete

2011-08-03T13:20:00.004+02:00

för ett tag sedan fick jag ett email som värmde själen, det var från en av mina kunder och bloggläsare som skickade till med, för göra det enkelt så klistrar jag in det utan några namn så man kan läsa det själv.

"Tjenare! Jag hittade inget kommentarsfält på din blogg eller hemsida så jag mailar istället!
Jag ville egentligen bara ge dig en eloge för hur duktig piercare, även informatör angående kroppskonst, som du är! Jag gjorde för 2-3 månader sen tre piercingar i örat och de läker inte för fem öre. Men jag har bara mig själv att skylla, jag gjorde det hos en frisör med pistol. Hon tvättade inte händerna, de var fulla med smuts - synlig smuts. Jag är riktigt bitter över detta, men det är ju egentligen mitt fel bara!
Du gjorde min tung piercing i december 2009 och det är min enda (av 7 piercingar) som det verkligen gått riktigt, riktigt bra med!
Alla andra har jag haft något eller några små komplikationer med, men inte tungan. Och du är den enda piercaren som faktiskt pratat med mig om just själva piercingen innan.

Hatten av för dig och din fru och eran fantastiska salong! Vilket underbart jobb ni gör. Just nu är jag som sagt bitter på allt vad piercingar heter pga mitt öra, men att det finns så seriösa salonger som eran gör mig ändå så glad!

Ska jag (mot förmodan)pierca mig igen, eller om mina vänner ska göra det, då ska det vara på Ed's kroppskonst!
Lär ju bara bästa i staden!

Ha det bra!"

sådant får det att få en liten tår i ögat av glädje :)

experiment med tatueringsverktyg

2011-07-20T16:00:00.003+02:00

som många vet har jag under flera år tatuerat för hand, med ett flertal olika metoder, i slutändan så fastnade jag för en teknik där man håller nålarna i ett verktyg och "sticker" i huden, det används mycket i thailand och i japan, så metoden har en lång tradition, av en slump så är det även den metod man började tatuera med i europa under 1700-talet, efter den ökade kontakten med stilla havets tatueringskulturer.

dock har metoden en stor nackdel, nämligen att det är ganska ansträngande när man ska färglägga större ytor; linjer och dotworks går lekande lätt, att fylla i ett område får gärna handen att börja krampa efter en stund.

finurlig som man är så designade jag upp ett nytt verktyg vid tatuering; specifik till för att minska utmattningen i samband med ifyllnad av solida ytor.

även om det kan liknande en verktyg som används för Tau-tau, den polynesiska metoden, så används det inte på det viset, man använder en helt annat typ av teknik för att lägga i färgen, utan att tvinga mig att vara upptagen med bägge händerna för att arbeta(en hand på verktyget och en på "knackaren")
den var mycket effektiv att använda, redan efter ett par försök fick jag in den nya tekniken, vilket iofs bara var en anpassning av den tidigare tekniken jag använt, färgen gick nästan in bättre, om något för det var enklare att flytta nålen minimalt mellan varje stick, resultatet då blev en tätare färgyta.

sedan är handtaget lätt att göra sig kvitt och kostar i princip ingenting, att göra ett är en minuts arbete, så hygienen är lätt att hålla. tau-tau verktygen brukar återanvända, många av dem är svåra att göra rena vilket kan leda till oönskade hälsorisker.

men men, alltid roligt att uppfinna nya saker som funkar :)

Generationer av kunder :)

2011-07-16T15:15:00.003+02:00

Man märker att man hållit på med det man gör under lång tid när man får in den andra generationen av kunder; när folk som man piercat för 10-15 år sedan börjar komma in med sina barn när de börjar nå en ålder när sådant blir aktuellt

Ännu mera glädjande är att folk reser långa sträckor för att komma till studion, många har flyttat under tiden men man tycker att åka 25-50mil är inga problem om man ska låta sina barn göra hål i kroppen, en fjäder i hatten för föräldrar som bryr sig så mycket och tar sig tiden att komma med.

sedan så kan ju barnen glädjande nog få hjälp med att ta hand om piercingen senare; föräldrarna själva har ju egen erfarenhet om piercings och hur man ska ta hand om dem, så det fungerar generellt sett bra för de flesta.

får se om man håller på tillräckligt länge för en tredje generation av kunder; det är ju inte helt omöjligt.

Gamla mönster i nya former

2011-07-08T17:54:00.005+02:00

Något som alltid legat mig varmt om hjärtat är tatueringar som varit inspirerade av fornordiska mönster och förlagor, under 90-talet fick den typen av tatuering sorgligt nog en liten solkig stämpel som ett tecken på främlingsfientlighet, bla förbjöds över ett dussin symboler med nordisk anknytnig.

Speciellt mytologin är en inspirationskälla, gudar och hjältar, monster och jättar, det finns en rik bakgrund att ta motiv ifrån, likaså alla fynd som man från den tiden.
många gånger när jag ritar upp och sedan utför motiven så gör jag dem medvetet "grovhuggna" och medvetet lite kantiga, för att skapa rätt känsla hos motivet,

Odjurshuvudet ovan är hämtat från en sängstolpe som man fann välbevarad i en vikingagrav utanför oseberg i norge, det är ganska likt det orginalet med dess linjer och ornametik

Nästa projekt är en serie bilder från mytologin, både odin motiv, men även Tor och sigurd fafnirsbane kommer figurera, en del av motiven kommer från ragnarök, andra inspireras av viktiga händelser inom nordisk mytologi

Boktips!"

2011-07-08T09:35:00.005+02:00

Jag läser en hel del, både för att jag tycker det är roligt, men även för att vidareutbilda mig i alla de ämnen som jag håller på med, både böcker om piercings eller tatueringar är något som man gärna kollar igenom, ibland slinker det igenom ett guldkorn eller två.

En del böcker läser jag dock för inspiration, en av de som jag fann intresse för nyligen är Lars krutags "Kalinga Tattoo: Ancient & Modern Expressions of the Tribal: Ancient and Modern Expressions of the Tribal (Body Art Tattooing) som belyser en tatueringskultur som hamnat lite i skymundan för den legat inklämt mellan två andra starka källor, nämligen Borneo och det polynesiska arvet.

boken är klart läsvärd, om än lite dyr; kapitlen är uppdelade i systematisk ordning om historien bakom den filipinska tatueringskulturen, motiv som använts, krigarkulturen som den spelat en viktig roll inom, de sista gamla tatuerarna samt en nystart på den filipinska traditionella tatueringskonsten med the four waves tribe, där man glädjande nog har andats liv i ett kulturarv som annars hade dött ut helt.

så köp den gärna, den är värd pengar, både för texten men även för de mycket vackra bilderna och fotomaterial som är genomgående i boken

Ibland är man nog bara för hård mot branchen

2011-07-08T08:30:00.002+02:00

Som titeln sa, ibland är jag nog helt enkelt lite för hård mot folk som jobbar med tatueringar/piercings; i mångt och mycket så bryr jag mig lite vad andra håller på med då det sker på deras huvuden och var och en måste stå för sina handlingar, både som kund och som yrkesman.

Men däremot har jag svårt för hyckleri; där man i teorin säger det politiskt korrekta att säga, i praktiken så sker något helt annat, det blir helt enkelt fel och gör lätt att det faktiskt dåligt rykte åt branchen i helhet; om inte de "bästa" är speciellt bra nog, vad säger det om yrkesskickligheten?

Men man kan kanske inte kräva för mycket, alla försöker profilera sig och tjäna pengar på galenskaperna så det är bara naturligt att man försöker framhäva sig så mycket som möjligt, även om man måste böja/töja lite på sanning och fakta.

Själv tycker jag att om man håller sig till fakta och sanningen så kan man stå för det man håller på med; så snabbt man börja leka med gränserna så är det lätt att man börjar rättfärdiga det ena eller andra undantaget så är man inne på en trist bana.

Tror nog mest att jag ska satsa på mig och mina kunder och faktiskt låta de andra barnen i sandlådan leka som de vill, om man vill ha bigger-than-life attityden så låt dem hållas med det, det som man sår får man skörda som ordspråket heter.

Gud vad man blir grinig!

2011-07-07T19:49:00.002+02:00

Nyligen så slogs mina låga förväntningar än mer med häpnad än jag trodde vore möjligt, när en tatuerare som är ökänd för sina dåliga tatueringar och allt annat än acceptabla hygien ylade i media att man måste "sätta åt oseriösa hemmakörare" för guds skull! två av mina kunder fick ta antibiotika kurer för att bli av med stora infektioner som täckt hela tatueringen, andra har fått extremt dåligt utförda tatueringar för personen ifråga inte var "intresserad" av den typen av motiv

man bara suckar och slår sig för pannan, det verkar som det primära nuförtiden inte är att vara bra utan säga att man är bra så får det räcka, det känns som om det vore likt mer nazi-tysklands propagandakampanjer; att folk ska indoktrineras till den milda grad att man inte ifrågasätter; media ljuger ju aldrig eller är vinklad till någons fördel?

ibland säger man att det var bättre förr, i den här branchen är det faktiskt sant; för mindre än tio år sedan hade man en ansvarskänsla för det man höll på med; nu verkar det som det faller mer och mer bort till förmån för profitintresset, där kunden blir mer sekundärt, allt ska kosta mindre, både vid färger, smycken och allt annat material för att vinstmarginalen ska bli optimal, istället för att använda det som är bäst som använder man det som är enklast/billigast.

Men men, man får se hur alla tokiga saker lägger sig, det känns mest som ett storm i ett vattenglas; man är mest intresserad att lyfta fram sig själv i bättre dager än att verkligen hjälpa till att höja standarden :/

färgkontaminering vid tatuering

2011-07-01T18:39:00.003+02:00

Ibland när folk arbetar med tatuerar häppnas man över vilka grundläggande misstag en del personer lyckas göra, som bilden ovan kan visa

Tatueringen skulle vara gjord i helvit, någon som har ökat lite i popularitet sedan flera tatueringsartiklar gjorts om det, resultat blev dock inte vad bäraren hade tänkt sig, istället ser man en del vita områden men andra tyckts ha missfärgats med någon grön/gråaktig nyans.
troligen kommer det från att de nålar/tuber som används inte tillräckligt gjorts rena efter de används innan de steriliserats om för återanvändning; även mycket små mängder färg man åstadkomma fula missfärgningar i en tatuering, färgen vid tatuering är pigmentstark, bara små fragment som torkat fast kan bli ett problem när vätska kommer till och den löser sig igen

Problemet är fånigt enkelt att undvika, endera att man noggrant rengör ståltuber/nålar man använder igen med tex ett ultraljudsbad innan det hamnar i autoklaven samt att man kollar förpackningarna efteråt; om det varit färgrester kvar har det ofta färgat sig på insidan av sterilförpackningen.

Alternativet är att man använder engångstuber som inte återanvänds; dock är de inte så populära och har sina nackdelar till att använda vid tatuering, det vore dock det optimala om än inte nödvändigt; att korrekt rengöra och sterilisera utrustningen igen gör chanserna för ett liknande problem osannolikt

Festivalpiercing- här för att stanna

2011-07-01T15:50:00.004+02:00

Nu har sommarens festivaler dragit igång igen, med dem så dyker problemet upp med piercings/tatueringar som blir utförda under allt annat än optimala former, det är alltid svårt att sköta hygienen på en festival, både som utövare och som kund; tillgången till bra hygien, rinnande vatten och rena områden är bristfällig under de bästa omständigheter, i värsta fall obefintligt.

Tält exempelvis är ingen bra arbetsplats, ett tält "andas" och suger hela tiden upp damm från marken som sedan landar på ens utrustning, om man nu som yrkesutövare vill nödvändigtvis arbeta på en festival, så bör man tillverka en rullande "husvagns" studio som därmed tillåter en att arbeta under en minimum av hygien, med bättre tillgång för förvaring och rengöring under dagen.
(jepp det finns en pärla inne i hålen, gjord för en vecka sedan på en festival)
Som tatuering/piercing kund så är det svårt att hålla hygienen under en festival, att festa, rulla runt i gräset och sova på en lerig camping med ett öppet sår i kroppen är inte att rekommendera, det är allt för lätt att bekymmer som inte behövt uppstå uppstår, skötsel och eftervård är 90% av en lyckad piercing. något mindre problem är det med tatueringar, även om man bör undvika att ha den i solen, kunna få tag i bra salva att smörja den med samt tillgång till rent vatten för att kunna tvätta den.

Helt enkelt; hela konceptet är en dum ide som man helt kan klara sig undan; tatuering/piercing kan man göra efter festivalen som person, som yrkesman så hoppas jag verkligen inte att man behöver pengarna så desperat att man tvingas jobba under vilka förhållande som helst bara för att klara brödfödan, vore kanske dag att byta jobb då :)

Dotworks- inte bara i svart

2011-07-01T15:42:00.003+02:00

Det är inte bara i svart och gråskalor dotworks gör sig vackert; även med färg så kan man göra vackra dotworkstatueringar, tatueringen ovan var tänkt som grå/svart men kunden ville hellre ha en mörkröd ton i den, så vi använde små svarta prickar som skuggningar vid löven och lite smådetaljer i den, slutresultat blev något som bägge var nöjda med

Folk i branchen försöker alltid göra saker "fel"

2011-06-17T12:48:00.002+02:00

Nu menar jag inte att man piercar/tatuerar fel utan i bästa välmening försöker tackla ett ökande problem på ett ytterst naivt sätt.
under de senaste 4-5 har det skett en lavinartad ökning av folk som köper utrustningen som behövs och sedan sätt sig att arbeta under undermåliga former och dessutom att man arbetar "svart" vilket gör att man håller generellt låga priser.

Den vanliga etablerade branchen har känt av det en del, om inte annat börjat se de dåliga resultat som dessa personer levererar och ylar därför om förbud, restriktioner och regler från socialstyrelsen för att få bort dem på ett eller annat sätt

Problemet är det går inte att lagstifta bort fenomenet, man kommer enbart sätta käppar i hjulen på sådana som redan sköter sig; folk som redan sitter och arbetar bryr sig uppenbarligen inte så några regler kommer inte påverka dem, sedan är det ju inte något som direkt kommer prioriteras, så det blir en lag som sitter på pappret och inte mycket mera

Vill man försöka ta bort en del iallafall så ska man stänga FÖRSÄLJNINGEN av utrustning; det är lättillgängligheten som får folk att vilja försöka hålla på med det, både i amatörmässig och yrkesmässig förmåga, svenska försäljare och siter borde ta ett större ansvar och inte sälja så urskiljningslöst som man nuförtiden gör; den tonen vill man dock inte ta i mun då nästa alla större aktörer är numera även återfölsäljare och vill inte strypa en mycket lukrativ marknad.
Pengaintresset ligger högre än det moraliska intresset; plain and simple sorgligt nog, genom bara lite enkla metoder skulle man kunna kontrollera att personerna man säljer till är kapabla till att använda utrustningen på ett korrekt sätt.

Likaså kan man försöka öka den kontroll av import av utrustning till svergie samt via ställen som tradera, blocket och ebay, att man helt enkelt måste ha ett registrerat företag och företagsadress för att få köpa, visst det går att kringå men det skulle säkert ta bort 90% av alla som sitter hemma och kör på folk.

Sedan så är det nog mera att upplysa folk mer än något annat som gäller, varför man inte ska gå till någon som sitter hemma och arbetar utan autoklav eller varför det inte "bara" är att sticka hål i kroppen och sedan så läker det, att man helt enkelt får folk att välja att inte sätta sig hos en hemmafixare eller do-it-yourself som många håller på med, om ingen vill sätta hos de mera oseriösa så faller de bort ganska fort eller man börjar tom se ner på folk som arbetar så, som det är just nu så är det ganska coolt och ballt att utge sig för att kunna tatuera/pierca även när man inte kan det, det är en uppfattning som det behöver ändras en del på; om man har tandvärk så låter man inte sin kompis laga tänderna på dig, även om man har utrustningen, en liknande inställning behövs angående piercing/tatuering
mvh ed

Nystart på mina intressen

2011-05-29T16:48:00.003+02:00

På senaste tiden så har jag fått ett liten nystart på mina intressen igen i och med det så har jag funderat på att förverkliga några ideer med studion som legat och pyrt, bland annat en utförsäljning av allt som jag verkligen inte tycker fungerar i smyckesväg.

under de 10 senaste åren har man sett en långsam urholkning på kvaliten bland smycken, istället för att försöka upprätthålla en bra standard har man holkat ur den för att kunna maximera vinsten.

Problem som knapp uppstod tidigare har blivit mycket vanligare, bland annat pga den ökade användandet av plast, silikon och gummi, material som i de flesta fall inte alls är speciellt lämpade att ha mot huden under längre perioder.

men även träpluggar har blivit ett problem, de stabiliseras inte längre på samma sätt som innan utan lackas oftast och sedan poleras till en glänsade yta, nackdelen är ju med tiden uppstår det sprickor i lacken som låter pluggen ventilera fukt, det kan då dra med sig lösligt material till ytan; många ädelträ är allergena, dvs att de kan utlösa allergier.

Bilden ovan visar just en sådan reaktion på ett par ebenholtz plugga, andra trä färgas för en mer önskat mönster; det är inte alltid att infärgningen är helt nyttigt eller helt stabil, med tiden kan det innebära problem.

med plast så är det oftast de skrikiga färgerna som kan bråka, speciellt silikon/latex tunnlar av dålig kvalite tenderar att "läcka" färg, man kan se det på den när de suttit länge i kroppen, de delar som legat mot huden har "bleknat" vilket innebär att färg brutits ned, vilket kan riskeras att tas upp av huden, speciellt då det gärna är tätt och fuktigt inuti hålet vilket skapar en perfekt förutsättning för kontaktallergi.

vi ska satsa på det med högre kvaliten och mera udda/unika, något som jag velat göra under lång tid men inte haft möjligheterna till.
så om någon månad eller så borde de flesta förändringar vara genomförda.

Lars krutak- tatuerings antropolog och fotograf

2011-03-15T11:45:00.010+01:00

En av mina favoriter inom kroppskonstförfattarna är Lars krutak; en modern antropolog om som följer tatueringskulturer över hela världen; han har författat egna böcker och varit medskribent i andra, några titlar som man kan kolla upp är Tattooing Arts of Tribal Women, Kalinga Tattoo Ancient Expressions och Black Tattoo

Är man intresserad av lite mer historik och se levande tatueringskulturer kan man även se Tatto Hunter på Discovery channel, serien finns sorgligt nog inte att köpa än men man kan se avsnitt på Youtube om man vill det, det är en mycket intressant serie att följa, där man får se folkslag som tatueringar fortfarande är en viktigt social del och inte bara är en utsmyckning som det blivit i västvärlden, några av mina favorit folk för i världen finns representerade, båda Nagas från Burma och filipinska Kalinga, det visar både kulturen i helhet och hur tatueringar i praktiken blir utförda.

så lite lästips och lite sevärt på TV för er som är intresserade :)

Håltagningspistolen, gammal och förlegad

2011-02-16T13:21:00.005+01:00

Håltagningspistolen är något som alla piercare ylar över att det närmast liknar ett slaktvertyg, med risk att bli påhoppad så vågar jag säga att om de används korrekt så funkar den; den har ju använts i över 40 år och om den vore helt undermålig för det arbete man använder den till skulle den ersatts för länge sedan.

Men i dagens läge så är den förlegad, att utföra en håltagning på det sättet som vi gör är mycket bättre, både läkningsmässigt och hygienmässig.

Ett av de riktigt stora problemet är att när man använder håltagningspistolen så bildas det en "snöstorm" av skador runt själva hålet då vävnaden snarare slits sönder än får ett snitt genom sig, skärskador har kroppen ganska lätt att reparera medan krosskador är det desto värre med.

i extrema fall kan det bli en störning i läkningen så att kroppen fortsätter att ärra sig, ett liten hål kan med tiden skapa riktigt stora ärrbildningar som hänger ut ur hålet och är missfärgade, problemet löser sig inte på egen hand utan man behöver oftast ta till kirurgi, även om man tar bort smyckena så fortsätter det att ärra sig, till slut kan ärrbildningen vara större än själva öronsnibben och ha växts sig till storlekar på mer än 1 cm

så man bör inte använda håltagningspistolen, den togs fram när det inte fanns bättre metoder, i dagsläget så finns det bättre alternativt som tillåter en att göra individuella anpassningar till varje enskilds människas anatomi, håltagningspistolens "pärla" är en one-size fits em all storlek, om man har något med en tjockare område än vanligt eller att det svullnar lite så är det helt enkelt kört, det finns många historier om folk som fått åka till sjukhus för att få skära ut smyckena ur kroppen när pärlan grävt in sig.

Det är både onödigt och traumatiskt att behöver genomlida något liknande, så med bättre verktyg, bättre kunnande och korrekt smyckeval hade man kunnat undvikit många fall
Piercings är inte idiotsäkert; även om allt skötts korrekt kan man få problem med en piercing, den sårtypen som uppstår i samband med en piercing är notoriska bråkstakar, om det dock skötts så har den iallafall de bästa förutsättningar man kan ge det

solskenshistorier- förfrusna öron som fått nytt liv

2011-01-13T12:10:00.002+01:00

för någon månad sedan skrev jag ett inlägg om att man bör vara försiktig på vintern med sina töjda hål, bland annat så visade jag en bild på ett örat som förfrusit så kraftigt så att vävnadsdöd uppstått, många har förfasat sig över resultatet och oroat sig över hur det gått för personen ifråga.

Jag kan glatt förmedla att sedan skadan hade uppstått så har örat blivit rekonstruerat och nu kan han påbörja sin väg tillbaks till att ha matchande töjningar; har man 35mm i ena örat och inget i den andra så ser det lätt skevt ut.

en sådan skada är relativt lätt att åtgärda då det inte är någon komplicerad vävnad som det rör sig om, man får dock räkna med att det kan kommer bli ärrvävnad där man sätter ihop den igen, med tiden så bleknar ärret, på bilden är det fortfarande ganska
nytt så det är därför det är mera tydligt än den senare kommer att bli med tidens gång.

När inte skickligheten finns där, piercare som inte håller måttet

2010-12-16T18:11:00.004+01:00

Några saker som ibland kan få mig riktig irriterad är att reklam och utlovad skicklighet till trots så lyckas piercingstudios göra riktiga misslyckade saker; vi alla gör fel ibland, men gör man det korrekt så är oftast felen så små att det inte blir störande. att smycket blivit lite för korta pga svullnad och behöver justeras är inte heller ovanligt; för en så bra läkning som möjligt bör man hålla sig så nära säkerhetsmarginalerna, överdimensionerade smycke riskerar bara att skada piercingen och omkringliggande områden.

Ibland är det dock lite värre saker som sker; när piercingen helt enkelt varit så fel från början att man dels inte kunnat ha en aning hur det skulle ha gjorts, man borde även sett när man är färdig att det helt enkelt inte kommer att funka överhuvudtaget.
bilden ovan är tagen på ett kvinna som gjorde sin sk nape-piercing på ett av göteborgs mest kända studios, bilden är lite dålig, men det är en korrekt stav, en sk surface bar och inte en rak stav.
storleken är dock rakt åt helvete felaktigt; när hon påpekade det när hon såg den i spegeln så fick hon svaret "det kommer behövas för svullnaden" något som inte är korrekt; en nape svullnar normal inte så mycket och den typen av stavlängd som satts i kommer leda till problem, det lyfter upp huden och skapar ett konstant tryck mot sårkanalen.
dagen efter så tycke hon att den på tok för lång iallafall, tydligen så hade man då bytt piercare för hon fick ett utskällning för gått till en "klåpare", när man fick reda på att det visst var det stället som gjort det så ändrade man snabbt inställning och erbjöd sig att byta den till ett korrekt smycke istället; då hade allt förtroende för studion raserats så hon valde att ta smycket och komma in till min studio istället.

det enda förklaringen jag kan ge var att man inte hade steriliserade smycken i rätt längd liggandes på lager, istället så använde man det som man hade liggandes till hands vilket var på tok för stort för kvinnan ifråga, att man kunde plocka fram rätt längd som var steriliserat dagen efter är ett tecken på att man hade dem i lager men inte steriliserade; det man borde gjort vore endera att be personen vänta medan man steriliserade ett korrekt smycke eller komma tillbaks dagen efter; inte taga det man haver!

Dotworks, ett sätt att få motiv att se ut på många sätt

2010-12-16T17:52:00.004+01:00

Dotwork är något som få tatuerare väljer att arbeta med, de som gör det brukar i många fall uteslutande arbeta på det sättet, både i färg och i svarta/grå skalor, det kräver ett lite annorlunda arbetsätt, bland annat så är det lite mer krävande då man måste koncentrera sig på det man gör hela tiden; felaktigt inlagda dotworks blir mest en gröt på kroppen.

ovan gjorde jag en serie exempel med dotworks som visar hur olika motiven kan se ut fast det egentligen är ett och samma motiv, beroende på om man använder fasta ytterlinjer, hur man lägger prickarna och hur man väljer tätheten mellan dem, dotworks lämpar sig bäst för större motiv, men det gör tatueringar i allmänhet.

jämnför man motivet till höger och till vänster så uppfattar man dem väldigt olika men motivet är som sagt identiskt i grunden, det är bara linjerna och prickarna placering som ändrar ens uppfattning

Kontaktallergie av träpluggar? inte konstigt egentligen

2010-11-23T14:55:00.006+01:00

När man läser på diverse forums så kan man få blandade rekommendationer när det gäller materialval, många höjer varnande fingrar för plast och metall i öronen men prisar trä, ben och horn.
just träet kan dock innebära oanade konsekvenser som bilderna ovan visar; många ädelträer som används är starkt allergiframkallande, andra innehåller eterisk oljor som kan i värsta fall vara frätande för hudytan om man har otur.
vikten är att träet stabiliseras först; det är en enkel men tidskrävande process som på senare tid blivit ovanligare, de flesta tillverkare använder istället en ytförseglare som även har fördelen att man inte behöver polera träet lika mycket utan fyller upp de små ojämnheterna och sedan kan poleras till en fin finish.

nackdelen är att med tiden så börjar lacken spricka, fukt tränger in och sedan tränger ut och drar med sig allergiframkallande material inifrån materialet; processen är mikroskopisk och sker genom träets porer så man behöver inte kunna se något med det nakna ögat.
med tiden så urlakas mer och mer då träet "spränger" lacken inifrån och skapar mer sprickor i ytan, vilket gör att pluggar som tidigare varit "säkra" helt plötsligt ger allergibesvär.

hur undviker man det? försöker se till att pluggarna man köper är korrekt stabiliserade, även om det kanske kostar en extra slant, det är dock oftast minimala skillnad då de billigare tillverkningarna säljs för samma pris som de bättre tillverkade gör; det är bara grossisterna som försöker pressa ner tillverkningskostnad och hålla priset, alternativt att man inte vet/bryr sig om att materialen man använder kan vara rent skadliga för de som kommer bära dem, mycket av smycken som nu tillverkas för marknaden i asien följer det mönstret, under de senaste åren så har förekomsten av dåliga smycken och material ökat lavinartad.

hur vet man att det är "rätt" plugg man köper då? bästa är att förhöra dig med dem som säljer det till dig, om man inte kan svara tillfredsställande eller får attityd i ansiktet;köp då inte utav dem; ens hälsa är inte värt att pruta på!
handla bara utav försäljare som faktiskt bryr sig om vad man erbjuder folk och inte enbart vill tjäna maximalt med pengar

Silikontöjpluggar? kanske inte för alla

2010-11-23T14:36:00.004+01:00

Något som jag tidigare rekommenderat men nu blivit mera skeptiskt till är de sk silikontöjpluggarna, iden är simpel; en elastisk tunnel som man bara trycker ihop och sätter in i ett något mindre hål, vips så töjer den magiskt upp hålet åt dig utan stök eller bekymmer.

sorgligt nog så funkar det nämligen inte alltid så bra i praktiken; silikontöjpluggar/tunnlar är många gånger för stora mellan "hoppen" oftast så kan det variera även om man köpt en exakt storlek, när man köper en 12mm så är det lätt att den faktiskt storlek är närmare 13mm än 12.... något som i sig själv kan skada hålet.

den största faran kommer dock från att materialet sluter väldigt tätt mot huden och gör att den inte kan fungera som den normalt ska; töjer man i ett större hopp eller har ett hål som inte öppnar sig så bra riskerar huden att börja lossna, liknande saker hände med soldaters fötter under första världskriget och blev kallat "skyttegravsfot"
bilden ovan visar exakt hur det set ut, överhuden har helt enkelt brustit och lossnat
och man kan se in i läderhuden, när det är så fuktigt och syrefattigt så är det mycket lätt att man kan få en kraftig infektion, tom att det bildas varbölder då det inte kan dräneras utan det fylls på i öronsnibben.

så ska man använda silikontunnlar så bör man alltid hålla lite koll på att ens öron mår bra, speciellt nu när kölden kryper sig in och man lätt får självsprickningar

Nu är vintern här, dags att täcka över öronen ifall man har töjningar

2010-11-16T12:28:00.006+01:00

Nu har hösten marcherat in och snart kommer den bitande vinterkylan att göra sig påmind, något som kan oanade problem ifall man har töjningar i öronen.
svergie är uppenbart ett väldigt kallt land på vintern och längst kusterna så blåser det även en hel del vilket bara ökar problemet.

När man har en töjning i örat, speciell när den passerat 20mm strecket bör man alltid vara lite försiktig i dessa tider, dels bör man undvika metall eller tunga smycken som kan försvåra blodcirkulation, örats yttersida kan nämligen ha det svårt att klara uppvärmningen och man kan drabbas av köldskador ifall man har otur.

mest förrädiskt är det när det blåser och bara är ett par minusgrader ute; symtomen kommer smygande och är inte alltid så uppenbara, risken är störst om man ute under lång tid med relativt låg kyla, det är inte alltid att man ens känner av något obehag då kylan långsamt bedövar, köldskadan uppmärksammas många gånger inte förrän man kommit i värmen igen.

vid stark kyla så gör det oftast snabbt ont i öronsnibben och man skyddar den oftast snabbt när man går ut med dem.

jag har själv lyckats förfrysa ena öronsnibben och förlorade ungefär halva ytterdelen, innan den var normal igen och återställd så tog den närmare ett helt år, jag hade inte metall i utan en träplugg, mitt problem var att jag fastnade utomhus i tre-fyra timmar i underkylt regn och blåst, när jag väl kom in så var yttersidan genomfrusen och grå, turligt nog så visste jag hur man skulle förfara vid liknande saker så skadorna kunde till stor del hävas.

bilden ovan är efter en förfrysning vid ganska låg temperatur, det var snarare en lång exponering som ledde till att problemen uppstod, sedan en felaktig behandling fick örat att drabbas av vävnadsdöd och öronsnibben brast på grund av skadorna

Hur undviker man då förfrysningar? byt till trä, ben eller horn när det blir kallt, använd inte tunnlar överhuvudtaget, täck huden från exponering av vind, just blåst leder till en mycket snabbare nedkylning.
skulle man ändå ha oturen att drabbas av en misstänkt frostskada börja INTE gnugga området, om man gör den så kommer iskristallerna som finns i cellerna agera som mikroskopiska knivblad och helt strimla vävnaden inifrån, i sin tur leder det till en vävnadsdöd i området.
man tar istället ganska kallt vatten och sänker ner området i det, motstå frestelsen att börja klia när känseln börjar komma tillbaks, vänta iallafall en timme med örat nedsänkt innan man börjar känna efter att det mjuknat, om nedkylningen skett snabbt ska man istället värma upp det snabbare; tumregeln för köldskador är snabb nedkylning-snabb uppvärmning, långsam nedkylning-långsam uppvärmning.

I allmänhet kan man undvika de större problemen med kyla om man använder lite sunt förnuft, men det är så att vårat land är egentligen lite för kallt för riktigt stora töjningar, de flesta kulturer där man har stora töjningar ligger inte i områden med mycket kyla; det fungerar helt enkelt dåligt med att ha 50mm töjningar när man får -20 grader och vinden ylar kring öronen. man bör helt enkelt kanske tänka på det som en faktor när man bestämmer sig hur mycket man vill töja, om man är utomhus mycket på vintern kanske en mindre storlek är att föredra

Hastighet på handtattuering? snabbare än man tro

2010-11-10T15:10:00.004+01:00

Häromdagen satt jag och tatuerade en lotusblomma som var lite drygt 5 centimeter stort, lotusblommor har oftast en mängd linjer, något som alltid är den största utmaning när man arbetar för hand; många handtatuerare försöker hålla linjearbetet till ett absolut minimum som i sin tur ger ett speciellt utseende.

men allt eftersom flög linjerna in utan några större problem, man hade lyckats komma in det vana stadiet som hantverkare då man inte längre behöver anstränga sig utan det bara sker på egen hand.

sagt som gjort, ganska snabbt så satt alla linjerna på huden, vi gjorde en snabb retouchering på dem för att jämna till kanterna och fortsatte sedan att fylla i dem med dotworks; dotworks ger fina skuggningar och är ett mycket mångsidigt medel vid tatuering, dels kan man göra skuggningar och fylla i fält med det, men det tillåter även en att göra linjer

men men, som allt tog det knappt en timme och en tjusig tatuering blev det

Debatten i media om åldersgränser för piercing

2010-11-06T11:27:00.003+01:00

På sistonde så har det varit lite av en debatt på tv om åldersgränser och piercing, i dagens datum så finns det ingen lag men de flesta studios kräver en 18 års gräns, annars så krävs en målsmans godkännande.

Allt är väl frid och fröjd med det; samtidigt tycker en del att hur man ska bekräfta målsmans godkännande är allt för okontrollerat, några kräver att målsman närvarar andra så kan man ta med ett skriftligt intyg, en del så räcker det med ett telefonsamtal.

själv tycker jag att det optimala är att en målsman kan närvara; bland annat för det kan vara så att föräldrarna har egna frågor och är oroliga.
däremot så tycker jag att man även bör ha någon form av skriftlig system för folk som inte bor lokalt, i dagens samhälle har folk svårt att komma loss på dagtid då man jobbar, speciellt om man har långt att åka, detta försvårar effektiv för föräldrar att kunna närvara; det känns orealistiskt krävande att något ska åka tre timmar, komma in och säga ok för att sedan åka därifrån, man borde kunna löst det på ett smidigare sätt om man har långt att åka. de flesta små orter(och även större) har ingen heltidsarbetande piercare då det är för liten omsättning för att överleva; om målsmäns lättare skulle kunna närvara krävs det en piercingstudio i varenda ort, något som inte finns i dagens läge och är en osannolik utveckling då det kräver en mycket större kundbas. Tatuerare har det lättare då man tjänar mer pengar per kund medan piercaren måste ha fler kunder per dag för att kunna få en tillräcklig inkomst om man ska försörja sig heltid

Men stopp och belägg! det går ju att fuska med sådana intyg !?! jepp det gör det, men det går även fuska med falskleg, som är mycket vanligare än folk tror, eller att någon annan ställer upp som målsman, vilket även det har inträffat, sedan är det så rent praktiskt att i dagsläget gifter sig oftast inte folk; barnen bär då oftast mannens namn mellan det är mamma som generellt sett hänger med barnen som målsman; man har då inte samma efternamn så hur ska man då kontrollera att personen verkligen är den sagda målsmannen? en snabb surf till personupplysningar.

Det enda raka är en stenhård 18-årsgräns isåfall, något som jag själv funderat över i åratal, därför att när vi har ett system med två åldersgränser så är det faktiskt den lägre som är den "riktiga" åldersgränsen, den övre gränsen är bara en finpolerad ribba som man faller kort på.
jag har tänkt i flera omgångar att bara införa en ren 18-års gräns, det vore mycket enklare och över 90% av mina kunder är ändå 18 år och uppåt.
anledningen varför jag gång på gång inte inför det är att då tvingar man alla under den åldersgränsen att hamna hos utövare eller amatörer som inte bryr sig så mycket om varken hygien eller hälsan hos kunderna, piercingutrustning har blivit vanlig för lekmän att inneha och de flesta tror att piercing är bara att göra ett hål så läker det sen(förhoppningsvis)
sedan har jag en uppsjö av glada föräldrar som tackar en för att man tar emot deras barn så att de blir utförd under så bra omständigheter som möjligt istället för att hamna hos den lokala hårfrisören med en håltagningspistol(jepp, de används fortfarande) med påföljande problem.
så jag kommer nog hålla kvar intygen som en sista utväg, i värmland hade jag samma system och det fungerat utmärkt under åratal, många personer kommer från mindre orter som inte kan hålla en yrkespiercare vid liv ekonomiskt, så man var tvungen att åka till karlstad för att få det gjort, en hel del hade åkt över tio mil för piercing och på dagtid så kunde folks föräldrar inte hinna med, jag kan inte påminna mig om en enda som invänt mot systemet, bara den enstaka gången då folk faktiskt utnyttjat system med ett falskt intyg, fördelen är då att man faktiskt kan visa att felet ligger inte på en som yrkesman utan den person som medvetet skapade ett falsk intyg mot sina målsmäns viljor, det är även ett brott; man får inte förfalska någons namnteckning oavsett uppsåt.
bara mina små funderingar på debatten om åldersgränser

Roligt när det flyter på i tatueringen

2010-11-06T10:39:00.002+01:00

Allt eftersom man hittar rätt verktyg för att handtatuera och rätt nålar till rätt jobb(jepp det skiljer sig från hur man använder vanliga nålar) så går det fortare och fortare när man arbetar, man flyter bort i det man gör och behöver inte egentligen koncentrera sig på det man gör utan det flyter fram utav sig själv.

samtidigt att man börjar bli mer van så går det fortare, Stinas arm på bilden har totalt bara tagit lite drygt tio timmar, vilket är inte så farligt med tanken på att den täcker relativ mycket av armen och sträcker sig nästan från armbåge till axel.

man är mycket tacksam över att folk vill ha ens arbete och stil på tatueringar, glädjande nog så har tatueringarna blivit ett mycket, mycket bredare när det gäller utbud och efterfrågan; det finns plats för att tatuerare använder sin "egen" stil istället för att stereotypiskt följer den mall av tatueringar som man bör göra.

ritande har tagit fart igen, jag har alltid tyckt om att skapa motiv, först och främst för att det inte gick att få tag i motiv som såg ut som jag själv ville ha det, stilarna som jag influeras av är många, men gamla motiv från järn och bronsålder är en av dem, från borneos regnskogar finns det en rik tatueringskultur att ta inspiration av, likaså filipinerna och det polynesiska kulturområdet.

överlag så försöker jag rita tribaler som de egentligen ska se ut; det finns en stark röd tråd i hur man bygger upp dem, något som de flesta "moderna" tribaler bryter helt emot, för stunden arbetar jag på mitt eget ben i en nytribalistisk stil, det finns ingen liknande traditionella mönster, men stilen känns utan tvivel som gammal när man tittar på den.

Överlag är det ganska befriande att arbeta för hand, att frigöra sig från maskinen tillåter en att arbeta på ett helt annat sätt än vad man normalt är van med, både som fördel och nackdel, handtatuering är ingen "magisk" metod utan kräver engagemang utav tatueraren, då man själv måste göra hela det fysiska arbetet, något som annars maskinen skulle göra åt en :)

kommer att minska utbudet om vad jag skriver om

2010-10-29T19:30:00.003+02:00

På senare tid har det skett en ökad frekvens att folk tar lärdom av min erfarenhet och slutsatser; det är väl glädjande att det nått så många intresserade, sorgligt nog har det även lett att konkurrenter som inte lär sig genom egen erfarenhet gör det genom mina experiment och senare påföljande slutsatser.

Ibland så är det flera års arbete, både med statistik, efterforskningar och rena praktiska experiment, både på mig själv som jag har använd som försökkanin för många ideer jag haft och vänliga kunder som lånat ut sina kroppar och litat på en med ens hälsa när man försökt förbättra teknik och metoder man använder.

När man sedan hör andra piercare använda ens exakta formuleringar för att förklara visa saker inser man då en sak; jag har varit på tok för givmild med mycket av min information; i branchen så säljer man sitt kunnande, iom det så är det ens viktigaste ägodel som inte lätt kan kopieras eller utnyttjas.

Det andra är allt för många amatörer inspireras att försöka kopiera mina metoder hemmavid, något som kan leda till allvarliga risker då man inte har möjligheter, viljan eller intresset att sköta hygienen, man har inte heller det grundläggande kunskapen som behövs för det man försöker göra.
även det bidrar med att jag nu valde att rensa från tidigare inlägget och frisäger mig från att dela med mig av mina praktiska erfarenhet, bloggen kommer fortsätta men mera om etisk, händelser och liknand; tekniska saker som metodik, förfarande osv kommer jag bara hålla i mitt eget material.

Det är lite tråkigt, men jag har helt enkelt tröttnat på att folk använde mina ideer för att konkurrera med mig, eller skada folk med sin okunnighet, om man bara kunde ge en äran för det skulle det kanske ha varit okej men nej; man utmålar det som sitt eget kunnande och erfarenheter, så då tar jag helt enkelt bort den delen ur bloggen och låter alla lista ut sina egna saker
mvh ed